Moderna familjen ekonomi

Jag ser att samtliga tidigare svar gått ungefär på samma linje...

Men om nu barnet var väldigt litet vid moderns bortgång så finns där inga känslomässiga band, enbart juridik.

Om ni nu lever lyckliga tillsammans allihop som familj så borde detta barn inte ha några som helst problem att knyta an till din nuvarande partner, och se det som sin modersgestalt?

Om barnet idag genuint lider psykiskt av att ha förlorat sin biologiska mor så lär ingen pengapåse i världen hjälpa henne med det.

Jag slår et slag för att ni ser dessa pengar som era gemensamma, samt jobbar med juridiska avtal för att behandla alla 3 barnen som jämlikar inom familjen.

Så är det. Barnet var så pass litet att det inte finns några känslomässiga band. Vi är en familj där vi räknas som mamma och pappa till alla barn. Jag vill att dom alla ska ha liknande förutsättningar eftersom att vi är en familj.

Jag vill bara vara tydlig med att inget av dom andra barnen ifrågasätter så klart det här. Detta är enbart min strävan efter att göra det så jämställt som möjligt.

Jag skulle helst vilja ge bort pengarna till en organisation som ger stöd åt familjer där en förälder går bort.

Men jag gissar att det slutar med att barnet får alla pengar, inkl avkastning.

Tack alla för er input!

Saken är väl dock att det här faktiskt är ditt barns pengar. Tänker att du får väl göra vad du vill för dina pengar, och skänka bort dina pengar om du vill, men det här är trots allt ditt barns pengar från din förra fru.

Nu kanske jag är helt ute och cyklar här, jag är inte helt hundra på vad efterlevandepension faktiskt är. Men som jag har tolkat det så är det väl ersättning för försörjning också? Mamman kan inte bidra till barnets försörjning längre, så efterlevandepensionen ska täcka upp det. Arvet efter mamman har väl redan fördelats när hon gick bort, så det har ju barnet redan fått (eller du som man till din fru)?

Jag har alltid trott att efterlevandepension är för att täcka upp försörjningen för barnet när en person blir lämnad ensam för att den andra personen går bort. Nu har du träffat en ny person och ni är två som bidrar till försörjningen och behöver inte pengarna på det viset, men annars skulle jag tänka att ni faktiskt kan använda pengarna under barnets uppväxt, om det behövs för försörjningen av barnet.

Jag må vara trög, men jag finner dessa 2 meningar som varandras motpoler.

Det barnet med avliden mor ska alltså få 800.000 på sin 20årsdag, de andra 2 barnen runt 100.000 var när de fyller 20?

Detta ska på något vis få dem att känna sig som jämlikar och att ni alla är en och samma familj?

Jag får inte ihop logiken?

Efterlevnadspensionen är väl i rent teknisk och juridisk mening ämnad åt att stötta den förälder som tvingas försörja barnet ensam när ena föräldern avlider?
Jag ser inte att barnet skulle ha någon varken juridisk eller moralisk rätt till dessa pengar om den kvarlevande föräldern har möjlighet att lägga dessa på hög istället för att konsumera dem under barnets uppväxt.

Avsikten med efterlevnadspensionen är inte att barnet som förlorat en av sina föräldrar ska bli ekonomiskt kompenserad av staten som "plåster på såren".

Men du gör givetvis det som känns bäst för dig.

Dessa pengar är inte ts eller hans nya familjs. Det är hans gemensamma barn med sitt ex?s.

Nu vet jag inte om ts nya fru tänker adoptera ts barn och ge henne lik del av arv som sina egna (alltså på papper. Det är ju lätt att lova saker muntligt som inte är stöttat juridiskt). Men jag står mig frågade till att ts nya fru?s exman skulle ge lik del av sitt arv till ts barn, likt du förväntar dig att ts förra fru ska ge bort sina pengar. Hade hon velat det hade hon skrivit testamente att hennes arv ?även ska tillfalla den nya familj min kärlek bildar när jag är död.? Nu har hon inte det, uppenbarligen, och man respekterar att det här är pengar som inte är berättigat att ta från barnet. Hur mycket kärnfamilj man än vill få det här, så ÄR det inte det. Man kan uppfostra till att de ska ses kärleksmässigt som en, men fakta kvarstår att man stjäl av barnet i så fall.

Jag hör vad du säger.

Men föreställ dig scenariot att den kvarlevande föräldern har begränsad ekonomi och är tvingen att nyttja dessa pengar för att klara av att ensam försörja barnet under dess uppväxt.
Anser du då att föräldern har "stulit" dessa pengar ifrån barnet om de sitter där på barnets 20årsdag utan tillgångar?
Är det då rimligt att föräldern tvingas ta ett lån på 800.000 för att ha möjlighet att ge tillbaks pengarna till barnet på 20årsdagen?

Jag yrkar fortfarande att man kan inte villkorslöst hävda att barnet har något "rätt" till dessa pengar bara för att den kvarlevande föräldern har det så pass bra ställt ekonomiskt att h*n har möjlighet att lägga dessa pengar på hög.

Ja. Som vuxen är man ansvarig att kunna försörja sin familj och de barn man skaffar. Ett barn ska inte behöva försörja sig själv (och sin förälder med eventuella nytillkomna syskon) vilket det hade blivit om ts barn ska betala för deras levnadsstandard. Dessa pengar är ju inte de som ts lägger undan varje månad, som jag tolkar det som (men även där anser jag att det redan där också tillhör ts barn) detta är alltså pengar pga hans ex som tillhör deras barn. Absolut är det att stjäla att ta av de.

Du förstår att det blir rätt knepigt att axla detta försörjningsansvar på ett konstruktivt sätt som avliden?

Tanken med barnpension och efterlevnadspension är ju att staten då kliver in och tar över detta ansvar, så att inte den kvarlevande föräldern tvingas ta HELA försörjningsansvaret.
Syftet är samma som scenarion där ena föräldern bara inte närvarar i barnets liv då staten betalar ut underhållsstödet.

Ska även separerade föräldrar som har barnen på heltid tvingas lägga underhållsstödet och bostadsbidraget på hög och ge som en klumpsumma till barnet på 20årsdagen?

TS har alltså 2 barn.

Barn 1 har blivit försörjd av pappan (och styvmamman till viss del?) och pensionen från mamman, som ska gå till försörjningen, har sparats. 
Barn 2 har blivit försörjd av pappan och mamman (som är styvmamma till Barn 1). Mammans del av försörjningen har alltså inte gått till sparande, vilket är fallet för Barn 1. 

Dessutom så har arvet från Barn 1s mamma gått till pappan eftersom de var gifta. Har någon del av det arvet använts för Barn 1? Eller för de andra barnen?

Inte enkelt ... det kan ju aldrig bli mm-rättvisa mellan barnen. Dessutom finns ju Barn 3 med i bilden, fast det barnet har ju båda föräldrar i livet, så det kan man nästan bortse från här. 

Det är nog viktigt att inte blanda ihop begreppen. Många i tråden svarar som om det varit ett arv från mamman, "mammas pengar", "barnets pengar", men det TS frågar om är ju efterlevandepensionen. Ja, den står kanske i barnets namn, men det är ju inga pengar som mamman lämnat efter sig som barnet ska ärva (i juridisk mening). Man kan väl jämföra det med att man har haft en försäkring som ska utfalla om något händer. Nu har detta hänt, mamman har gått bort, och pengarna faller då ut för att underlätta försörjningen av barnet tills barnet fyller 18 år/slutar gymnasiet (antar jag). 500 000 kr (som växer till 800 000 kr) låter som mycket pengar på en gång, men om man tänker att man ska försörja ett barn på det i 18 år (minus tiden mamman levde så klart) så är det inte så mycket pengar längre.

Nu klarar pappan av att försörja barnet utan dessa pengar (med hjälp av ny fru?), och de blir "liggande" i en fond. Jag tycker inte att det är så enkelt som att det är "barnets pengar". Hur mycket har fru nr 2 bidragit till försörjning av barn nr 1? Det går självklart inte att veta exakt. På något vis skulle ändå "hushållet" ha haft mer pengar kvar (kunnat spara mer till de andra barnen?) om man använt efterlevandepensionen till barn nr 1:s försörjning under uppväxten. Jag vet inte vad jag skulle göra i motsvarande situation, jag tycker inte att det är självklart. På något vis måste ändå familjen hitta en lösning som känns bra för alla. 

Du är inte ett dugg ute och cyklar utan har helt rätt. Efterlevandepension är tänkt för att hjälpa till med försörjning efter en förälder eller maka/e går bort. Ett barn kan få barnpension eller efterlevandestöd.

k

Att läsa den här tråden är som att gå in i mitt eget huvud. Rätt och fel. Moraliskt och inte. Jag vill vara tydlig med att arvet redan är justerat och sitter i ett förmyndarkonto som det ska. 

Sen är det precis som flera av er säger. Efterlevandepensionen ska gå till att jag och barnet klarar oss. Men jag har alltid klarat mig bra på min lön, så därför har jag satt undan pengarna i en fond. 

I vår nya familj klarar vi oss också bra. Vi betalar allt kring alla barn (eftersom det är våra barn). Vi ser till att alla får precis samma förutsättningar. Alla har samma utrymme att åka på läger, göra aktiviteter, har de kläder de behöver, telefoner, datorer osv. 

Jag kommer fortsätta att sätta undan efterlevandepensionen i en fond som växer. 

Tack alla för era tankar kring detta.