• Anonym (Oroli­g)
    Mon 10 May 2021 07:53
    6551 visningar
    115 svar
    115
    6551

    Min sambo var våldsam mot barnet

    Jag kom på min sambo med att vara våldsam mot vår 1,5 åring. Barnet grät i sängen (sover ihop) tidig morgon. Hen vill såklart ha kärlek och tröst (är även förkyld och sover lite dåligt). Han sätter sig upp stirrar på hen frågar om hen vill upp, frågar om hen är sjuk, får såklart inga svar för hen kan inte berätta och är upprörd och gråter. Då säger han ?nu räcker det? och slänger snabbt och våldsamt ner hen i sängen genom att trycka sin hand mot hens huvud. Hen blir helt förstörd och skriker sätter sig upp, pekar att hen vill ut ur rummet. Då gör han det igen. Sen vill hen upp men han trycker ner hens lilla kropp i madrassen. Det hela slutar med att han ?kramar?/håller om hen/fast, tills hen slutat gråta.

    Vad är det här? Jag har så svårt att veta hur jag ska ta detta. Allt detta såg jag på vår babywatch. Hade jag inte sett detta hade jag aldrig fått veta.

    Jag konfronterade honom och han verkade från början inte tycka att han hade gjort särskilt fel.

    Han påstår att hen var okontaktbar och att han gjorde så för att få hens kontakt.

    Det är så jävla sjukt. Vem gör så mot en ledsen bäbis som man säger sig älska?

    Men jag har varit så upprörd och arg och ledsen och nu verkar han ångra sig och säger att han gjorde jättefel och att det inte ska hända igen.

    Min första tanke var att slänga ut honom med en gång. Rädda mina barn. Men hur blir det med delad vårdnad? Jag kommer ha ännu mindre koll på hur de har det om de är ensamma med honom i ett annat hem.

    Överdriver jag? Är detta våld eller vad är detta?

    Jag kom i chock/panik när jag såg detta. Jag mår illa, hela min kropp skakar. Det är svårt att beskriva, men jag har försökt så gott jag kan.

    Snälla kan någon tipsa om hur man går vidare?

    Jag har videon sparad.

  • Svar på tråden Min sambo var våldsam mot barnet
  • Anonym (Famrä­tt.)
    Mon 10 May 2021 14:53
    #62
    +1
    Friger skrev 2021-05-10 14:05:18 följande:

    Nåja, du föreslår ju att mamma ska förklara "krig" mot pappa och att barnet mer eller mindre ska bryta med pappa. Var ju två ungar till som blir påverkade av den saken. Så tre ungar ska uppleva hur deras barndom blir krossad. Vad är det för råd när du vet nästan inget alls om händelsen...

    Om vi snackar saker som kan skada barnen psykiskt dvs...

    Man kan inte svara med kärnvapenkrig på allt. Folk gör fel. Folk gör mycket fel ibland. Men det bästa är inte alltid att starta krig i varje enskilt läge.

    TS har kontaktat soc och dom hade ett långt samtal och säkert ställt relevanta frågor. Jag tror nog att dom kan hantera saken på ett bra och objektivt sätt.


    Nej jag säger att hon måste skydda barnen och vidta åtgärder så att pappan kan få hjälp att bli en fungerande förälder. Det är inte krig i min värld. Om pappa då reagerar med att kriga, sabotera och motarbeta allt möjligt som du befarar så visar det ju ännu tydligare att han behöver hjälp i sin föräldraroll. Normala föräldrar gör nämligen inte så.
  • Anonym (lot)
    Mon 10 May 2021 15:13
    #63
    +1
    Anonym (....) skrev 2021-05-10 11:19:25 följande:
    Du överdriver. Du har alltid tagit hand om barnen mest, dina ord. Din man har inte helt lärt sig hur man hanterar barnskrik vilket är helt naturligt. Du får lära honom hur man gör.

    Det som hände är inget ovanligt och det hade lika gärna kunnat vara dig.
    Varför skaffar man ens barn om man flippar ur av att ens egna barn skriker för att påkalla uppmärksamhet?
  • Anonym (läski­gt)
    Mon 10 May 2021 15:22
    #64
    Anonym (Orolig) skrev 2021-05-10 07:53:02 följande:

    Jag kom på min sambo med att vara våldsam mot vår 1,5 åring. Barnet grät i sängen (sover ihop) tidig morgon. Hen vill såklart ha kärlek och tröst (är även förkyld och sover lite dåligt). Han sätter sig upp stirrar på hen frågar om hen vill upp, frågar om hen är sjuk, får såklart inga svar för hen kan inte berätta och är upprörd och gråter. Då säger han ?nu räcker det? och slänger snabbt och våldsamt ner hen i sängen genom att trycka sin hand mot hens huvud. Hen blir helt förstörd och skriker sätter sig upp, pekar att hen vill ut ur rummet. Då gör han det igen. Sen vill hen upp men han trycker ner hens lilla kropp i madrassen. Det hela slutar med att han ?kramar?/håller om hen/fast, tills hen slutat gråta.

    Vad är det här? Jag har så svårt att veta hur jag ska ta detta. Allt detta såg jag på vår babywatch. Hade jag inte sett detta hade jag aldrig fått veta.

    Jag konfronterade honom och han verkade från början inte tycka att han hade gjort särskilt fel.

    Han påstår att hen var okontaktbar och att han gjorde så för att få hens kontakt.

    Det är så jävla sjukt. Vem gör så mot en ledsen bäbis som man säger sig älska?

    Men jag har varit så upprörd och arg och ledsen och nu verkar han ångra sig och säger att han gjorde jättefel och att det inte ska hända igen.

    Min första tanke var att slänga ut honom med en gång. Rädda mina barn. Men hur blir det med delad vårdnad? Jag kommer ha ännu mindre koll på hur de har det om de är ensamma med honom i ett annat hem.

    Överdriver jag? Är detta våld eller vad är detta?

    Jag kom i chock/panik när jag såg detta. Jag mår illa, hela min kropp skakar. Det är svårt att beskriva, men jag har försökt så gott jag kan.

    Snälla kan någon tipsa om hur man går vidare?

    Jag har videon sparad.


    Jag tror det krävs flera års behandling med psykoterapi och allt möjligt för att få en människa som gör sådär mot en bebis, att ändra sin uppfattning om hur man ska behandla ett barn eller någon överhuvudtaget som är skör och behöver en.. Han menade säkert inte illa, men han gjorde illa. Så han måste ta ansvaret för det, och det innebär att han går och pratar med någon. Antagligen så kommer det här fortsätta och ju äldre barnet blir destå mer konflikter. Kanske även mot dig. Han verkar objektifiera barnet, ser den inte som mänsklig eller som individ, därför kan kan inte känna empati och förstå hur man bör agera i relationen.. Sjukt.. rädda ditt barn
  • Anonym (....)
    Mon 10 May 2021 15:22
    #65
    -2
    Anonym (lot) skrev 2021-05-10 15:13:53 följande:

    Varför skaffar man ens barn om man flippar ur av att ens egna barn skriker för att påkalla uppmärksamhet?


    Om man aldrig har fått "träna" på att ta hand om sina egna barn så är det helt naturligt att man "flippar ur" när de skriker.
  • Mon 10 May 2021 15:26
    #66
    Anonym (Famrätt.) skrev 2021-05-10 14:53:35 följande:
    Nej jag säger att hon måste skydda barnen och vidta åtgärder så att pappan kan få hjälp att bli en fungerande förälder. Det är inte krig i min värld. Om pappa då reagerar med att kriga, sabotera och motarbeta allt möjligt som du befarar så visar det ju ännu tydligare att han behöver hjälp i sin föräldraroll. Normala föräldrar gör nämligen inte så.
    Att någon tar barnen ifrån dig brukar de flesta uppleva som en krigsförklaring.

    Ska man göra en åtgärd så är det bra om åtgärden inte skadar barnen mer än situationen dom kom ifrån.
  • Anonym (ooo)
    Mon 10 May 2021 15:26
    #67

    Stackars barn! Så litet och man är ju helt beroende av sina föräldrar. Gissa om det är traumatiskt nu för barnet att sova nära pappan. Hur kommer du göra med det TS?

  • Anonym (ooo)
    Mon 10 May 2021 15:27
    #68
    +1
    Anonym (....) skrev 2021-05-10 15:22:42 följande:
    Om man aldrig har fått "träna" på att ta hand om sina egna barn så är det helt naturligt att man "flippar ur" när de skriker.
    Så du menar att det pappan gjorde var helt normalt? Du kan inte tänka ut några andra sätt en frustrerad förälder kan reagera om barn skriker? 
  • Mon 10 May 2021 15:28
    #69
    +3
    Anonym (....) skrev 2021-05-10 15:22:42 följande:
    Om man aldrig har fått "träna" på att ta hand om sina egna barn så är det helt naturligt att man "flippar ur" när de skriker.
    Det är inte naturligt att vare sig flippa ur och skrika på barn eller utöva våld, tror man det bör man söka hjälp
  • Anonym (Famrä­tt.)
    Mon 10 May 2021 15:34
    #70
    +3
    Anonym (....) skrev 2021-05-10 15:22:42 följande:

    Om man aldrig har fått "träna" på att ta hand om sina egna barn så är det helt naturligt att man "flippar ur" när de skriker.


    Nej det finns absolut inget naturligt med det som TS beskriver. I såna fall skulle var och varannan förstagångsförälder som ju aldrig övat göra likadant och det gör de inte. Alls. Det är djupt oroväckande att du tror att detta är helt normalt. Det är tvärtom helt emot de naturliga instinkter som finns hos människan att trösta och skydda en så liten avkomma. Visst kan man vara frustrerad, uttröttad skrika i kudden, men det är lååååångt ifrån det som TS beskriver hänt här. Särskilt den iskyla han visat och den ilska som han fått mot TS istället för den djupa ånger som man kan förvänta sig efter att man som förälder gått över gränsen.
  • Anonym (Famrä­tt.)
    Mon 10 May 2021 15:35
    #71
    Friger skrev 2021-05-10 15:26:50 följande:

    Att någon tar barnen ifrån dig brukar de flesta uppleva som en krigsförklaring.

    Ska man göra en åtgärd så är det bra om åtgärden inte skadar barnen mer än situationen dom kom ifrån.


    Att skydda en 1,5 åring från fysiskt våld är prio ett.
Svar på tråden Min sambo var våldsam mot barnet