Mina föräldrars hund bet vår lille son

Med tanke på att dina föräldrar är så oaktsamma efter att hunden tidigare gjort utfall mot ett barn så måste du också ha med i beräkningen att de kanske inte förstår varken hundars signaler eller hur en hund fungerar.

Att sätta ner mat på det sättet är väldigt klantigt, alldeles oavsett om hunden inte hade gjort utfall mot någon tidigare, och ännu mer korkat när den nu faktiskt gjort det.

Jag tänker att varken du eller dina föräldrar har förmågan att läsa hunden fullt ut. (Det är inte det lättaste) och det måste du ha med i beräkningen när du kommer fram till hur du känner att ni skall göra i framtiden.

Jag personligen skulle som sagt gardera mig och ha dem helt åtskilda. Jag anser också att det faktiskt är bra att lära ett barn på det sättet att en hund skall lämnas helt ifred.

Detta förutsätter ju naturligtvis att hunden är okej med att vara i ett annat rum. Om inte detta går så blir det ju svårt.

Nu har det inte kommit allt för många kommentarer om att hunden borde tas bort. Men när det gäller den frågan så t ker jag att dina föräldrar måste avgöra vad som är gör att för dem.

Om ni träffas varannan månad i ett par dagar så är det inte rimligt att ta bort hunden bara för att de dagarna skall fungera om nu hunden inte är en risk i övrigt vilket jag uppfattar det som att den inte är.

Vi har som sagt levt såhär i vårat eget hem i två år.

Vår hund får mer social kontakt med oss vuxna än vad de flesta hundar får, för någon av oss är alltid hemma och det är ju inte barnet. Så antalet ?ensamma? timmar separerade från oss är garanterat mindre än vad de flesta hundar blir lämnade pga att ägarna arbetar.

Låt inte ditt barn vara i närheten av hunden

Framförallt inte utan uppsikt av vuxna som är med

Lite oro väckande att hunden markerar precis när ni är i närheten eller i samma rum , det tyder på dålig respekt av hunden. Dock är mat och små barn ingen bra kombo.

Hundar är hundar och vissa raser är opålitligare än andra.

Bättre att låta hunden få hälsa en stund sen låta den vara i ett eget rum , dels för att själv lära sig och så att alla kan känna sig lugna.

Jag själv avskyr när man inte kan lita på vovvarna

De ska veta din plats. Har haft närmare 10 st och har nu 3st och de får inte vara själv med små barn , Pronto.

Ok, det är så pass.

Hunden blir osäker när ni det då blir det kaos. För din skull för en stund, att ha hunden i ett annat rum? Eller om ni köper in en grind. Just där ni är. För eventuellt inte skapa den där rädslan. Sen får ni /dina föräldrar se till att ingen är i närheten när hunden äter. Det måste dom ha koll på. Och ha kontroll över.

Se känns som de har curlat hunden hunden. Det ska man inte göra. Hunden ska inte "bestämma" över sina ägare så är det bara.

Bästa är nog köpa in grindar. =)

Jag hade låtit hund och barn vara åtskilda när ni träffas, både för barnets och hundens skull. 

Hade jag varit hundägaren i den här historien hade jag varit väldigt arg på mig själv för att jag hade skapat den här situationen. Jag skulle bli väldigt förvånad om hunden inte på andra sätt tidigare visat tendens att vakta saker och som ägare måste man då vara uppmärksam.

Cocker spaniels är mycket tuffare än de ser ut och behöver en god och grundlig fostran för att bli trevliga hundar. 

Hoppas att din son inte blivit allt för skrämd av upplevelsen och att han inte får några bestående ärr av bettet.

Vi har samma situation hos min mamma. Där finns världens goaste hund på ca 6 år, en riktigt bra kompis som bidrar till mycket gos och sällskap. Dock är det en "hund för vuxna".

När jag kommer själv så är det aldrig några problem. Jag kan både leka, gosa och borsta hunden utan minsta tendens till irritation eller nervositet.

När barnen är med är det helt annorlunda. Hunden är osäker, lättirriterad, slokar med svansen och gömmer sig. Då vi har hund hemma så är barnen vana och inte så intresserade av deras farmors hund, så det fungerar bra.

Istället för att hålla på och försöka sälja in barnen hos hunden så separeras hunden från barnen direkt när vi kommer så händer inget konstigt eller oförutsett.

Ibland är det bara så att hundar vill vara ifred och omge sig av vuxna.

Tråkig situation :/

Dina föräldrar behöver inse att dom har en hund dom har en skyldighet att ha koll på och inte försätta i farliga situationer.

Troligtvis på din beskrivning har det inte med aggression att göra utan en hund som handlar först och tänker sen.

Betydligt svårare att styra än om det vore medvetet.

Dom bör helst inte låta hunden vara med alls när ni kommer, alternativt vara inne och styra upp så den är i balans. Men på din beskrivning av hur klängig Och intensiv hunden är tror jag inte dom förstår detta.

Därför känns det lämpligaste att helt enkelt stänga ute hunden med grind eller dylikt.

Hej!

Har själv en Cocker spaniel (amerikansk) och generellt är det en helt fantastisk hundras som väldigt gärna vill vara med och vill vara nära. Hundens övergripande sociala beteende låter typiskt för Cocker, bortsett ifrån bitandet. Vår hund är fantastisk med barn, men ändå skulle jag aldrig för en sekund lämna henne ensam med mindre barn.

Det som oroar mig i berättelsen är att hunden har så snabbt mellan att känna sig trängd och att hugga.

Det kan ju vara så att det barn som drog hunden i pälsen så att han högg tilläts göra hunden illa ett bra tag innan den högg.

Jag hade hållit mitt barn ifrån just den hunden, även för hundens skull. Vi hade tidigare en hund som inte gillade barn (ej Cocker) och henne höll vi ifrån barn. Inget hände någonsin, men jag visste att det mycket väl skulle kunna bli så som med dina föräldrars hund

Växte upp med hund. Världens snällaste och gjorde aldrig en fluga förnär, men när en kattunge störde henne när hon åt skedde en tragisk olycka. Såvitt vi tolkade det skulle hon lyfta bort kattungen, och skadade honom i nacken så han avled. De brukade ligga och sova tillsammans, så sorgligt att detta hände.

Dina föräldrars hund verkar:

1. Vilja äta ifred, som väldigt många andra djur.

2. Ha dåliga erfarenheter av små människor. Dessutom kanske inte särskilt mycket erfarenhet?

Konstant uppsikt. Visste ni inte det?

Ett annat alternativ är ju att barnet undviker hunden...

Tyvärr har en del hundägare svårt att förstå att deras snälla hund endast är snäll mot de närmaste.
Har en släkting som har en schäfer som jag inte litar på alls. Hunden är osäker och morrar åt allt. Det var först efter en incident som de insåg att de verkligen måste ta tag i beteendet. Osäkra hundar är väldigt farliga. 

Vi hade en hund som inte fungerade med barn, men där tog vi vårt ansvar. Hunden fick helt enkelt inte vara en sekund ensam med barn, om den fick var i samma rum alls (vilket var det vanligast). Alltid kopplad så fort vi lämnade tomten, så vi inte satte honom eller andra i situationer som inte var bra. Han blev bättre med åren och på ålderns höst så älskade han barn. Men då hade vi medvetet låtit honom endast möta barn som vi visste hade hundvana och kunde agera på rätt sätt.
(Avogheten mot barn grundade sig i att han blivit illa utsatt av barn hos den tidigare ägaren)