Mina föräldrars hund bet vår lille son

Nyligen var vi hemma med vår lille son på knappt två år hos mina föräldrar som har en hund, en cocker spaniel på ca 5 år. Det är en trevlig och väldigt social hund, och jag gillar normalt sett hundar och även denna hund, men jag har ofta varit besvärad av hans klängighet och benägenhet att hoppa på en ganska hårt (av glädje) när man varit borta en stund och kommer in med sonen i famnen. Leker jag och sonen på golvet kan han komma fram och nästan knuffa omkull eller bort min son för att få bli klappad av mig. Det brukar sluta med att jag tyvärr måste knuffa undan hunden för att vår son inte ska bli rädd eller skadad. Sonen har hittills hållit en ganska låg profil och inte gått nära hunden, rentav undvikit honom och hans ?hundpussar? medan hunden själv varit ganska kontaktsökande mot sonen. Nu när vi var hemma senast blev vår son lite modigare och vågade gå nära och ta på hunden lite mer, på ryggen och även svansen var fascinerande även om vi lyckades förhindra att han tog tag i den.

Sen plötsligt vid middagen händer något som vi inte riktigt förutsett. Min far ställer ner en tallrik att slicka rent till hunden, när min son leker på golvet en bit ifrån. Ingen märker riktigt vad som händer förrän sonen är framme och ska klappa hunden lite på ryggen. Då plötsligt, utan minsta förvarning, går hunden till attack och biter honom i ansiktet, precis vid ögat så att det börjar blöda kraftigt. Kaos och besök på akuten följer, men som tur är hann sonen vända bort ansiktet när hunden attackerade och fick bara litet jack som troligen inte kommer att lämna några ärr.

Jag får sen veta att hunden gjort utfall, dock inte bitit, mot ett barn i samma ålder till en familjebekant. Det barnet hade kanske varit lite mer provocerande mot hunden än vad vår son någonsin hunnit bli, dragit i svansen och sådana saker. Sen får jag också lära mig att det här med matsituationer och hundar tydligen är något väldigt kinkigt. Vem som helst kan ju förstås räkna ut att det inte är bra att störa hundar när de äter och sover, men att det skulle vara farligt på den här nivån hade jag inte riktigt väntat mig. Hunden har aldrig varit det minsta aggressiv mot övriga familjemedlemmar förut, inte heller sonen. Pojken är ju också så liten att det är svårt att säga till honom att inte gå nära hunden, och hittills har han ju inte gjort det heller utan snarare hållit sig undan och inte gjort något smärtsamt eller respektlöst mot hunden som vi sett.

Så frågan är, vågar vi låta vår son komma i närheten av den hunden överhuvudtaget i framtiden? Vilka åtgärder hade ni andra hundexperter ansett vara lämpliga? Jag får lite dåliga vibbar av att hunden markerar så aggressivt, inte med en morrning eller visade tänder utan bett direkt.