• Thu 20 May 2021 21:07
    6889 visningar
    93 svar
    93
    6889

    Mina föräldrars hund bet vår lille son

    Nyligen var vi hemma med vår lille son på knappt två år hos mina föräldrar som har en hund, en cocker spaniel på ca 5 år. Det är en trevlig och väldigt social hund, och jag gillar normalt sett hundar och även denna hund, men jag har ofta varit besvärad av hans klängighet och benägenhet att hoppa på en ganska hårt (av glädje) när man varit borta en stund och kommer in med sonen i famnen. Leker jag och sonen på golvet kan han komma fram och nästan knuffa omkull eller bort min son för att få bli klappad av mig. Det brukar sluta med att jag tyvärr måste knuffa undan hunden för att vår son inte ska bli rädd eller skadad. Sonen har hittills hållit en ganska låg profil och inte gått nära hunden, rentav undvikit honom och hans ?hundpussar? medan hunden själv varit ganska kontaktsökande mot sonen. Nu när vi var hemma senast blev vår son lite modigare och vågade gå nära och ta på hunden lite mer, på ryggen och även svansen var fascinerande även om vi lyckades förhindra att han tog tag i den.

    Sen plötsligt vid middagen händer något som vi inte riktigt förutsett. Min far ställer ner en tallrik att slicka rent till hunden, när min son leker på golvet en bit ifrån. Ingen märker riktigt vad som händer förrän sonen är framme och ska klappa hunden lite på ryggen. Då plötsligt, utan minsta förvarning, går hunden till attack och biter honom i ansiktet, precis vid ögat så att det börjar blöda kraftigt. Kaos och besök på akuten följer, men som tur är hann sonen vända bort ansiktet när hunden attackerade och fick bara litet jack som troligen inte kommer att lämna några ärr.

    Jag får sen veta att hunden gjort utfall, dock inte bitit, mot ett barn i samma ålder till en familjebekant. Det barnet hade kanske varit lite mer provocerande mot hunden än vad vår son någonsin hunnit bli, dragit i svansen och sådana saker. Sen får jag också lära mig att det här med matsituationer och hundar tydligen är något väldigt kinkigt. Vem som helst kan ju förstås räkna ut att det inte är bra att störa hundar när de äter och sover, men att det skulle vara farligt på den här nivån hade jag inte riktigt väntat mig. Hunden har aldrig varit det minsta aggressiv mot övriga familjemedlemmar förut, inte heller sonen. Pojken är ju också så liten att det är svårt att säga till honom att inte gå nära hunden, och hittills har han ju inte gjort det heller utan snarare hållit sig undan och inte gjort något smärtsamt eller respektlöst mot hunden som vi sett.

    Så frågan är, vågar vi låta vår son komma i närheten av den hunden överhuvudtaget i framtiden? Vilka åtgärder hade ni andra hundexperter ansett vara lämpliga? Jag får lite dåliga vibbar av att hunden markerar så aggressivt, inte med en morrning eller visade tänder utan bett direkt.

  • Svar på tråden Mina föräldrars hund bet vår lille son
  • Fri 21 May 2021 16:34
    #71

    Jag tror som sagt inte det är något fel på hunden, utan det är väldigt vanligt att hundar biter barn ?helt utan förvarning?. Vilket oftast inte är utan förvarning, man har bara missat signalerna. I en matsituation kan det vara extra klurigt om hunden har huvudet i skålen och man inte ser ögon och öron ordentligt.

    Men jag måste tillägga att jag tycker ni resonerar klokt kring hela händelsen, det är förstås väldigt olustigt när det inträffar och kanske ännu mer så när man inte är hundvan.


    hjihhih skrev 2021-05-21 16:25:31 följande:

    Tack för svar!

    1) Vi åkte hem dagen efter tillbudet så vi var inte där länge efteråt.

    2) Vi har lite svårt att ta hunden till veterinären eftersom det inte är vår hund och vi bor i en annan stad, men det är ett bra förslag, som jag kommer att vidarebefordra till mina föräldrar. De skulle tydligen ta hunden till en hundpsykolog för utredning. Det kanske kommer fram något där också.

    3) Det lutar åt grindar och kompostgaller tror jag. Samt betydligt bättre koll på ungen än innan, precis som du säger.

    4) Japp, bra förslag.


  • S23
    Fri 21 May 2021 16:40
    #72
    Ignoramus skrev 2021-05-21 16:34:21 följande:

    Jag tror som sagt inte det är något fel på hunden, utan det är väldigt vanligt att hundar biter barn ?helt utan förvarning?. Vilket oftast inte är utan förvarning, man har bara missat signalerna. I en matsituation kan det vara extra klurigt om hunden har huvudet i skålen och man inte ser ögon och öron ordentligt.

    Men jag måste tillägga att jag tycker ni resonerar klokt kring hela händelsen, det är förstås väldigt olustigt när det inträffar och kanske ännu mer så när man inte är hundvan.


    Jag vill bara hålla med dig här om att jag tycker ts efter denna händelse gjort vad hon kan utifrån sin egen kunskap.

    Att skriva här och faktiskt ta till sig av det som skrivs och resonera om vilka lösningar som är bäst är absolut bra gjort av ts.
  • Fri 21 May 2021 16:42
    #73
    hjihhih skrev 2021-05-21 16:25:31 följande:

    Tack för svar!

    1) Vi åkte hem dagen efter tillbudet så vi var inte där länge efteråt.

    2) Vi har lite svårt att ta hunden till veterinären eftersom det inte är vår hund och vi bor i en annan stad, men det är ett bra förslag, som jag kommer att vidarebefordra till mina föräldrar. De skulle tydligen ta hunden till en hundpsykolog för utredning. Det kanske kommer fram något där också.

    3) Det lutar åt grindar och kompostgaller tror jag. Samt betydligt bättre koll på ungen än innan, precis som du säger.

    4) Japp, bra förslag.


    Ni kommer ju bli väldigt mycket mer uppmärksamma framöver, utifrån vad som hänt.

    Det är svårt med 2 åringar och vild hund och jag fattar att jag låter hård. Min erfarenhet är dock att det är svårt att lära sig om problem-beteenden hos hund om man inte tidigare varit med om det, eller hört om vad som faktiskt kan leda till aggressivt, eller missförstånd som leder till bett.

    Just små barn är utsatta för att de är så himla mycket mer känsliga än hundens egna valpar och valpkompisar. En ovan hund fattar inte att man behöver vara försiktig. Dessutom är barn oberäkneliga och lite "farliga" på så sett att de kan ramla, trampa och dra i hår och svans. Eller peta i ögonen....

    Rent krasst blir hundar varje år avlivade utifrån det som du berättar om, just för att det är så lätt att missa hur svårt det kan vara att hålla koll när man inte ser att vissa situationer är så svåra för barn och hund.
  • Fri 21 May 2021 17:09
    #74
    +1
    Ignoramus skrev 2021-05-21 16:34:21 följande:
    Jag tror som sagt inte det är något fel på hunden, utan det är väldigt vanligt att hundar biter barn helt utan förvarning. Vilket oftast inte är utan förvarning, man har bara missat signalerna. I en matsituation kan det vara extra klurigt om hunden har huvudet i skålen och man inte ser ögon och öron ordentligt.

    Men jag måste tillägga att jag tycker ni resonerar klokt kring hela händelsen, det är förstås väldigt olustigt när det inträffar och kanske ännu mer så när man inte är hundvan.
    Vår hund var väldigt snäll och tålig med barnen när de var små. Men en gång rann det över. Hunden sov på soffan och vår pojke, 3-4 år gammal, stod bredvid och grejade med honom som han gjorde ibland. Plötsligt skällde hunden till skarpt och ungen gallskrek. Vi blev livrädda, högg  han ungen? "Lufsen luggade mig" grät han. Då hade hunden varit så klok trots allt att han drog till i en hårtuss istället för att bita/nafsa i ansiktet när han inte orkade med störningen längre. Och som du säger fanns säkert signalerna innan men vi var invaggade i säkerhet då det aldrig hänt något tidigare. Vi sa visserligen alltid till när pojken var för hårdhänt, men det brukade märkas på att hunden gick ner från sovplatsen och under bordet, ett tecken på att han fått nog. Nu gick det bra och både vi och i synnerhet vår unge son fick en läxa.
    Hunden skämdes väldeliga efteråt för att han tappat humöret men han gjorde egentligen inte fel.
  • Fri 21 May 2021 17:56
    #75
    hjihhih skrev 2021-05-20 21:07:46 följande:

    Nyligen var vi hemma med vår lille son på knappt två år hos mina föräldrar som har en hund, en cocker spaniel på ca 5 år. Det är en trevlig och väldigt social hund, och jag gillar normalt sett hundar och även denna hund, men jag har ofta varit besvärad av hans klängighet och benägenhet att hoppa på en ganska hårt (av glädje) när man varit borta en stund och kommer in med sonen i famnen. Leker jag och sonen på golvet kan han komma fram och nästan knuffa omkull eller bort min son för att få bli klappad av mig. Det brukar sluta med att jag tyvärr måste knuffa undan hunden för att vår son inte ska bli rädd eller skadad. Sonen har hittills hållit en ganska låg profil och inte gått nära hunden, rentav undvikit honom och hans ?hundpussar? medan hunden själv varit ganska kontaktsökande mot sonen. Nu när vi var hemma senast blev vår son lite modigare och vågade gå nära och ta på hunden lite mer, på ryggen och även svansen var fascinerande även om vi lyckades förhindra att han tog tag i den.

    Sen plötsligt vid middagen händer något som vi inte riktigt förutsett. Min far ställer ner en tallrik att slicka rent till hunden, när min son leker på golvet en bit ifrån. Ingen märker riktigt vad som händer förrän sonen är framme och ska klappa hunden lite på ryggen. Då plötsligt, utan minsta förvarning, går hunden till attack och biter honom i ansiktet, precis vid ögat så att det börjar blöda kraftigt. Kaos och besök på akuten följer, men som tur är hann sonen vända bort ansiktet när hunden attackerade och fick bara litet jack som troligen inte kommer att lämna några ärr.

    Jag får sen veta att hunden gjort utfall, dock inte bitit, mot ett barn i samma ålder till en familjebekant. Det barnet hade kanske varit lite mer provocerande mot hunden än vad vår son någonsin hunnit bli, dragit i svansen och sådana saker. Sen får jag också lära mig att det här med matsituationer och hundar tydligen är något väldigt kinkigt. Vem som helst kan ju förstås räkna ut att det inte är bra att störa hundar när de äter och sover, men att det skulle vara farligt på den här nivån hade jag inte riktigt väntat mig. Hunden har aldrig varit det minsta aggressiv mot övriga familjemedlemmar förut, inte heller sonen. Pojken är ju också så liten att det är svårt att säga till honom att inte gå nära hunden, och hittills har han ju inte gjort det heller utan snarare hållit sig undan och inte gjort något smärtsamt eller respektlöst mot hunden som vi sett.

    Så frågan är, vågar vi låta vår son komma i närheten av den hunden överhuvudtaget i framtiden? Vilka åtgärder hade ni andra hundexperter ansett vara lämpliga? Jag får lite dåliga vibbar av att hunden markerar så aggressivt, inte med en morrning eller visade tänder utan bett direkt.


    Att störa en hund som äter är nono. Det borde ni väl veta att man låter hunden vara ifred då
  • nernu
    Fri 21 May 2021 18:40
    #76

    Jag hade inte låtit mitt barn vara i närheten av en hund som hugger direkt. Om ni hade koll och hunden högg så ordentligt utan att markera först så är det inte en hund som ska vara i närheten av små barn.

  • Fri 21 May 2021 21:36
    #77

    Man ska inte störa ett djur som äter, men hunden måste lära sig rangordningen i flocken.

    Högst i rang står husse eller matte, därefter andra i familjen, sen andra människor, och sen hunden.

    En väluppfostrad hund angriper aldrig ett barn, även om barnet luggar hunden. Den kanske markerar, men biter inte.

    Skulle aldrig släppa mitt lilla barn nära den hunden igen.

    När min hundtokige son var liten, fick han aldrig komma nära hundar utan mig bredvid, oavsett hur hunden varit uppfostrad.

  • Fri 21 May 2021 22:13
    #78
    -1

    Träffa aldrig mer dina föräldrar om de har hunden nära. Bara att markera att de har en störd hund. Finns så klart hundälskare där ute som försvarar hundar precis som Agda 75 år försvarar ensamkommande barn. Men små barn och andras hundar är aldrig en bra kombination. Om ni själva ägde hunden hade den lärt sig rangordningen och säkert varit lugn.

    Min mamma har köpt en stor jäkla hund som är skitjobbig när man hälsar på och jag får hela tiden hålla mitt barn i famnen och känner ingen ro alls när jag är där.
    Hunden är bannlyst från mitt hem och jag bryr mig inte om känslor i läget där jag bara ser till mitt barns bästa.

    Känns som om man bara går och väntar på att något ska hända.

  • Sat 22 May 2021 06:25
    #79
    FuckGoggleAskMe skrev 2021-05-21 21:36:55 följande:

    Man ska inte störa ett djur som äter, men hunden måste lära sig rangordningen i flocken.

    Högst i rang står husse eller matte, därefter andra i familjen, sen andra människor, och sen hunden.

    En väluppfostrad hund angriper aldrig ett barn, även om barnet luggar hunden. Den kanske markerar, men biter inte.

    Skulle aldrig släppa mitt lilla barn nära den hunden igen.

    När min hundtokige son var liten, fick han aldrig komma nära hundar utan mig bredvid, oavsett hur hunden varit uppfostrad.


    Ja i den bästa av världar så har den stackars hunden hittat sin plats i "flocken". Den vill ju inget annat utan är bara förvirrad tills det sker! En velig matte och en ännu veligare husse och inget samarbete dem emellan och vovven står där med ett ansvar den inte alltid klarar.
  • Sat 22 May 2021 06:30
    #80
    hjihhih skrev 2021-05-20 21:07:46 följande:

    Nyligen var vi hemma med vår lille son på knappt två år hos mina föräldrar som har en hund, en cocker spaniel på ca 5 år. Det är en trevlig och väldigt social hund, och jag gillar normalt sett hundar och även denna hund, men jag har ofta varit besvärad av hans klängighet och benägenhet att hoppa på en ganska hårt (av glädje) när man varit borta en stund och kommer in med sonen i famnen. Leker jag och sonen på golvet kan han komma fram och nästan knuffa omkull eller bort min son för att få bli klappad av mig. Det brukar sluta med att jag tyvärr måste knuffa undan hunden för att vår son inte ska bli rädd eller skadad. Sonen har hittills hållit en ganska låg profil och inte gått nära hunden, rentav undvikit honom och hans ?hundpussar? medan hunden själv varit ganska kontaktsökande mot sonen. Nu när vi var hemma senast blev vår son lite modigare och vågade gå nära och ta på hunden lite mer, på ryggen och även svansen var fascinerande även om vi lyckades förhindra att han tog tag i den.

    Sen plötsligt vid middagen händer något som vi inte riktigt förutsett. Min far ställer ner en tallrik att slicka rent till hunden, när min son leker på golvet en bit ifrån. Ingen märker riktigt vad som händer förrän sonen är framme och ska klappa hunden lite på ryggen. Då plötsligt, utan minsta förvarning, går hunden till attack och biter honom i ansiktet, precis vid ögat så att det börjar blöda kraftigt. Kaos och besök på akuten följer, men som tur är hann sonen vända bort ansiktet när hunden attackerade och fick bara litet jack som troligen inte kommer att lämna några ärr.

    Jag får sen veta att hunden gjort utfall, dock inte bitit, mot ett barn i samma ålder till en familjebekant. Det barnet hade kanske varit lite mer provocerande mot hunden än vad vår son någonsin hunnit bli, dragit i svansen och sådana saker. Sen får jag också lära mig att det här med matsituationer och hundar tydligen är något väldigt kinkigt. Vem som helst kan ju förstås räkna ut att det inte är bra att störa hundar när de äter och sover, men att det skulle vara farligt på den här nivån hade jag inte riktigt väntat mig. Hunden har aldrig varit det minsta aggressiv mot övriga familjemedlemmar förut, inte heller sonen. Pojken är ju också så liten att det är svårt att säga till honom att inte gå nära hunden, och hittills har han ju inte gjort det heller utan snarare hållit sig undan och inte gjort något smärtsamt eller respektlöst mot hunden som vi sett.

    Så frågan är, vågar vi låta vår son komma i närheten av den hunden överhuvudtaget i framtiden? Vilka åtgärder hade ni andra hundexperter ansett vara lämpliga? Jag får lite dåliga vibbar av att hunden markerar så aggressivt, inte med en morrning eller visade tänder utan bett direkt.


    Låt inte barnet och hunden leka längre. Du har ett bra argument emot som du kan berätta för barnet.
Svar på tråden Mina föräldrars hund bet vår lille son