• hjihhih

    Mina föräldrars hund bet vår lille son

    Nyligen var vi hemma med vår lille son på knappt två år hos mina föräldrar som har en hund, en cocker spaniel på ca 5 år. Det är en trevlig och väldigt social hund, och jag gillar normalt sett hundar och även denna hund, men jag har ofta varit besvärad av hans klängighet och benägenhet att hoppa på en ganska hårt (av glädje) när man varit borta en stund och kommer in med sonen i famnen. Leker jag och sonen på golvet kan han komma fram och nästan knuffa omkull eller bort min son för att få bli klappad av mig. Det brukar sluta med att jag tyvärr måste knuffa undan hunden för att vår son inte ska bli rädd eller skadad. Sonen har hittills hållit en ganska låg profil och inte gått nära hunden, rentav undvikit honom och hans ?hundpussar? medan hunden själv varit ganska kontaktsökande mot sonen. Nu när vi var hemma senast blev vår son lite modigare och vågade gå nära och ta på hunden lite mer, på ryggen och även svansen var fascinerande även om vi lyckades förhindra att han tog tag i den.

    Sen plötsligt vid middagen händer något som vi inte riktigt förutsett. Min far ställer ner en tallrik att slicka rent till hunden, när min son leker på golvet en bit ifrån. Ingen märker riktigt vad som händer förrän sonen är framme och ska klappa hunden lite på ryggen. Då plötsligt, utan minsta förvarning, går hunden till attack och biter honom i ansiktet, precis vid ögat så att det börjar blöda kraftigt. Kaos och besök på akuten följer, men som tur är hann sonen vända bort ansiktet när hunden attackerade och fick bara litet jack som troligen inte kommer att lämna några ärr.

    Jag får sen veta att hunden gjort utfall, dock inte bitit, mot ett barn i samma ålder till en familjebekant. Det barnet hade kanske varit lite mer provocerande mot hunden än vad vår son någonsin hunnit bli, dragit i svansen och sådana saker. Sen får jag också lära mig att det här med matsituationer och hundar tydligen är något väldigt kinkigt. Vem som helst kan ju förstås räkna ut att det inte är bra att störa hundar när de äter och sover, men att det skulle vara farligt på den här nivån hade jag inte riktigt väntat mig. Hunden har aldrig varit det minsta aggressiv mot övriga familjemedlemmar förut, inte heller sonen. Pojken är ju också så liten att det är svårt att säga till honom att inte gå nära hunden, och hittills har han ju inte gjort det heller utan snarare hållit sig undan och inte gjort något smärtsamt eller respektlöst mot hunden som vi sett.

    Så frågan är, vågar vi låta vår son komma i närheten av den hunden överhuvudtaget i framtiden? Vilka åtgärder hade ni andra hundexperter ansett vara lämpliga? Jag får lite dåliga vibbar av att hunden markerar så aggressivt, inte med en morrning eller visade tänder utan bett direkt.

  • Svar på tråden Mina föräldrars hund bet vår lille son
  • hjihhih
    Törstiga tuppen skrev 2021-05-21 15:23:07 följande:

    Men samtidigt skriver du ju att ni inte har haft så bra koll. Barnet har inte gjort hunden illa, vad ni vet och ingen hann se. Det är bra att lära barn att aldrig gå emot ett djur och att man sätter sig ner när man ska hälsa. Många föräldrar kräver att djur ( framförallt hundar ) ska tåla vilken behandling som helst. De låter sina barn jaga duvorna på torget istället för att lära dem att respektera djuren. Jag säger inte att du gör så.


    Eftersom barnet ganska konsekvent hållit sig borta innan och verkat lite rädd för hunden, så verkar det orimligt att anta att barnet skulle ha gjort hunden illa. Det kan naturligtvis ha hänt men givet dynamiken dem emellan samt att vi ändå hållit ganska god uppsikt och undvikit att lämna dem ensamma med varandra, så verkar det inte sannolikt. Vad vi däremot haft dålig koll på är främst hundars psyke och beteende eftersom vi ej är hundägare själva.
  • Lönnsirap
    hjihhih skrev 2021-05-21 14:06:11 följande:

    Ja det var kanske slappt, men prova själv att försöka ha den minutiösa koll som krävs över en tvååring och en klängig hund utan att antingen koppla hunden inomhus (inte vårt beslut) eller ha grindar eller kompostgaller som först måste inköpas. Det är lättare att peka finger än att genomföra det i praktiken, kan jag avslöja. Ärligt talat, varför tror du att jag skriver och ber om råd i den här tråden? Vad tillför just du, precis här och nu?


    Jag har full förståelse att olyckor händer och att det kan vara väldigt svårt att SE innan vad som faktiskt är farligt och olämpligt! NU däremot beter ni er fortsatt oansvarigt utifrån din beskrivning.

    Du har en hund som bits! Vilket inte är ovanligt, men det ÄR grovt att oprovocerat bita en 2 åring i ANSIKTET! Du står med en klängig hund och låter en tvåårig öppna den dörr där hunden senare är instängd!

    Detta säger mig att du behöver någon som faktiskt påpekar att minitiös koll är precis det du behöver. Eller att åka till en mindre farlig plats med ditt barn.

    Jag har full förståelse för hur svårt det är att ha 100% koll på barn och hundar. Men i vissa situationer behöver man göra nya riskbedömningar och FIXA fram så att det under inga omständigheter kan hända igen.

    ÄVEN om det innebär att säga till sina egna föräldrar att de antingen får koppla sin hund, stänga in den, eller så åker ni HEM. Det är DITT beslut att faktiskt fortsatt utsätta ditt barn för en hund som bits!
  • Törstiga tuppen
    hjihhih skrev 2021-05-21 15:29:02 följande:
    Eftersom barnet ganska konsekvent hållit sig borta innan och verkat lite rädd för hunden, så verkar det orimligt att anta att barnet skulle ha gjort hunden illa. Det kan naturligtvis ha hänt men givet dynamiken dem emellan samt att vi ändå hållit ganska god uppsikt och undvikit att lämna dem ensamma med varandra, så verkar det inte sannolikt. Vad vi däremot haft dålig koll på är främst hundars psyke och beteende eftersom vi ej är hundägare själva.
    Det är förståligt. De som har brustit är dina föräldrar som inte har hjälpt sin hund och tvingat den att försvara sig själv. Många djur litar inte på barn eftersom de inte har kontrollerade rörelser. Det kan vara så att din son blivit rörligare sedan sist och att det är därför hunden reagerade nu. Om dina föräldrar hjälper sin hund genom att ta bort den ur situationer den inte kan hantera och du punktmarkerar din son så att han inte tränger hunden så kommer de säkert kunna vara tillsammans i framtiden.
  • hjihhih
    Lönnsirap skrev 2021-05-21 15:45:15 följande:

    Jag har full förståelse att olyckor händer och att det kan vara väldigt svårt att SE innan vad som faktiskt är farligt och olämpligt! NU däremot beter ni er fortsatt oansvarigt utifrån din beskrivning.

    Du har en hund som bits! Vilket inte är ovanligt, men det ÄR grovt att oprovocerat bita en 2 åring i ANSIKTET! Du står med en klängig hund och låter en tvåårig öppna den dörr där hunden senare är instängd!

    Detta säger mig att du behöver någon som faktiskt påpekar att minitiös koll är precis det du behöver. Eller att åka till en mindre farlig plats med ditt barn.

    Jag har full förståelse för hur svårt det är att ha 100% koll på barn och hundar. Men i vissa situationer behöver man göra nya riskbedömningar och FIXA fram så att det under inga omständigheter kan hända igen.

    ÄVEN om det innebär att säga till sina egna föräldrar att de antingen får koppla sin hund, stänga in den, eller så åker ni HEM. Det är DITT beslut att faktiskt fortsatt utsätta ditt barn för en hund som bits!


    Med all respekt, men på tal om öppna dörrar så sparkar du in en just nu. Har du några konkreta eller konstruktiva tips att ge? Hittills har jag nämligen inte sett något annat capslock-blandad textdiarré från ditt håll.
  • hjihhih
    Dexter dot com skrev 2021-05-21 15:27:03 följande:

    Har hunden alltid haft resursförsvar dvs försvarar mat,leksaker mm? Om inte tycker jag dina föräldrar ska börja med en grundlig undersökning av hunden då förändrat beteende ofta beror på syn/hörselförändringar och/eller smärta.

    Personligen skulle jag inte låta barnet ha närkontakt med hunden i fortsättningen då den markerade hårt. Undrar varför dina föräldrar tycker det är ok att låta barn och hund umgås då dom vet att hunden tidigare gjort utfall mot barn.


    Vi har inte sett eller märkt så tydligt att han har vaktat på mat eller leksaker men som någon tidigare påpekade så kan vi ju ha missat det i rent oförstånd och dålig insikt i hundars cues. Det är en generellt väldigt glad hund som alltsom oftast viftar på svansen och vill bli ordentligt klappad och pussad och gosad med. Aldrig några varnande blottningar av tänder, morranden eller utfall utom i fallet med familjebekantens son, där han också ska ha blivit tydligt provocerad innan. Vi hade naturligtvis inte låtit vår son dra hunden i svansen eller dumma sig med honom om det hade varit aktuellt så att säga.
  • Lönnsirap
    hjihhih skrev 2021-05-21 15:59:25 följande:

    Med all respekt, men på tal om öppna dörrar så sparkar du in en just nu. Har du några konkreta eller konstruktiva tips att ge? Hittills har jag nämligen inte sett något annat capslock-blandad textdiarré från ditt håll.


    Förslag

    1) åk hem och hälsa inte på dina föräldrar innan de har en fungerande lösning.

    2) ta hunden till veterinären och kolla så att den inte har några hälsoproblem som kan förklara varför den plötsligt anfaller.

    3) håll barnet i handen när ni är nära denna hund och låt någon annan hålla hunden.

    4) Vänta med att låta hund och barn umgås tills barnet är 4-6 år.

    5) fråga en granne om den kan passa hunden när ni är på besök.

    6) skruva upp lite barngrindar, vält ett bord framför dörröppningen, använd vad som finns.
  • hjihhih
    Drottningen1970 skrev 2021-05-21 14:58:18 följande:

    Självklart ska hunden få äta ifred.

    Men samtidigt så är en så våldsam attack utan förvarning INTE ett normalt eller önskat beteende. Blir lite förvånad över att så många påstår detta.

    Världen kryllar av hundar som absolut inte skulle gå till attack för att någon klappar dem vid matsituation eller till och med tar maten ifrån dom.

    En familjehund ska tränas i att hantera detta.


    Nu är inte jag hundägare men dina erfarenheter stämmer bättre med mina. Till saken hör ju att barnet ofta lekt med hundens matskål och hundmaten i (naturligtvis inte medan hunden äter, och vi brukar lyfta bort pojken ganska snabbt men ibland hinner han plocka någon bit) utan att hunden brytt sig ens en smula som jag har sett iaf.
  • hjihhih
    Lönnsirap skrev 2021-05-21 16:14:59 följande:

    Förslag

    1) åk hem och hälsa inte på dina föräldrar innan de har en fungerande lösning.

    2) ta hunden till veterinären och kolla så att den inte har några hälsoproblem som kan förklara varför den plötsligt anfaller.

    3) håll barnet i handen när ni är nära denna hund och låt någon annan hålla hunden.

    4) Vänta med att låta hund och barn umgås tills barnet är 4-6 år.

    5) fråga en granne om den kan passa hunden när ni är på besök.

    6) skruva upp lite barngrindar, vält ett bord framför dörröppningen, använd vad som finns.


    Tack för svar!

    1) Vi åkte hem dagen efter tillbudet så vi var inte där länge efteråt.

    2) Vi har lite svårt att ta hunden till veterinären eftersom det inte är vår hund och vi bor i en annan stad, men det är ett bra förslag, som jag kommer att vidarebefordra till mina föräldrar. De skulle tydligen ta hunden till en hundpsykolog för utredning. Det kanske kommer fram något där också.

    3) Det lutar åt grindar och kompostgaller tror jag. Samt betydligt bättre koll på ungen än innan, precis som du säger.

    4) Japp, bra förslag.
  • Ignoramus

    Hm. Att hundar biter barn är nog betydligt vanligare än vi tror. Det är synd att de nästan alltid biter i ansiktet, annars hade det inte varit ett speciellt stort problem imho... för det blir alltsom oftast mest en skråma, även när större hundar är inblandade. De går in för att markera, inte för att skada.

    Det här låter som en hund jag inte hade haft några problem att låta mitt barn umgås med igen - förutsatt att mat eller andra eventuella resurser inte är inblandade. Jag menar inte att de behöver interagera; finns ingen anledning att låta så små barn göra det med djur för de saknar impulskontroll och även en del motorik. Men de behöver heller inte hållas åtskilda i olika rum och aldrig mer ha något med varandra att göra. Det låter som ett snällt barn och en snäll hund, och har de vuxna bara bättre uppsikt med den här incidenten i bakhuvudet tror jag det kommer gå hur bra som helst.

    Vi satte munkorg på våran hund i några månader efter att hon bet vårat barn. Men hon har aldrig gillat småbarn och klarar heller inte av att vara ensam, och eftersom vi tillhör samma familj så de var tvungna att kunna existera i samma rum. Då var munkorg ett bra och billigt skydd.

  • Törstiga tuppen
    hjihhih skrev 2021-05-21 16:18:54 följande:
    Nu är inte jag hundägare men dina erfarenheter stämmer bättre med mina. Till saken hör ju att barnet ofta lekt med hundens matskål och hundmaten i (naturligtvis inte medan hunden äter, och vi brukar lyfta bort pojken ganska snabbt men ibland hinner han plocka någon bit) utan att hunden brytt sig ens en smula som jag har sett iaf.
    I detta fallet låter det som att hunden blev rädd, när den var upptagen med maten och din son plötsligt tog den på ryggen. Eller så var matresterna mer värda att vakta än torrfodret. Om barnet ofta leker med hundens matskål så får ni se till att han slutar. Barnet får säkert inte leka med mormors kristallglas. Matskålen är hundens värdesak.
Svar på tråden Mina föräldrars hund bet vår lille son