Flytta med nybildad familj

Helt ärligt, hur i helvete tänker ni. 
Ni kommer inte se era övriga barn, och ni överger dem helt och hållet. På sin höjd kommer ni träffa dem någon jul eller något lov, men inte mer. 

Flytta 100 mil och tro att barnen kommer ses. Lägg av, ni kunde lika gärna flyttat till USA eller Australien (där ni säkert skulle träffa era barn oftare).

Fy fan vad illa jag mår å era barn vägnar för så själviska föräldrar som er. 

Vad är det som kommer bli bättre för era barn när ni överger dem?

Eller är det bara er själva ni tänker på?

Vilda hästar skulle inte kunna få mig att överge min pojk. Det skulle skära i hjärtat på mig att tänka på hur ledsen han skulle bli. 

Det är ju inte era stora barns fel att ni kastade er in i ett småbarnsliv igen när ni redan hade fem barn att ta hand om, varav tre med diagnoser. Att saker och ting skulle bli jobbiga kunde vem som helst räkna ut. Det är klart det är jobbigt med två minibarn och fem stora barn. Det löser man väl inte genom att fly?! 

Ni är de vuxna som har satt era barn i den här skiten, NI måste lösa det på ett sätt som funkar för samtliga sju barn. 

Och ja, ditt ex gör 100% rätt om han/hon stoppar dig från att ta med dig tioåringen till ert kaotiska liv. Det skulle jag också göra om det var min tioåring. Inte en chans att han skulle få flytta 100 mil bort i en sån här situation. 

Menar du allvar med att när ni träffades hade ni totalt 5 barn att ta hand om varav 3 med diagnoser som tar tid.
Ni väljer då att skaffa 2 till, vem vet då om dom också får diagnoser senare då det finns på bägge vuxnas sida.
Upplagt för mycket jobb redan ifrån början, det borde ni ha tänkt på, ändå väljer ni att då bara flytta iväg och "överge" er äldre barn varav en 10 åring?

Nej så gör man bara inte. Hur kan du ens tänka dig att lämna en 10 åring?
Tonåringarna börjar att bli stora men kan behöva sina föräldrar ännu mer just för att dom är tonåringar ett par år till.
Tonåringar och speciellt om dom har diagnoser behöver ju stöd ifrån sina föräldrar under den jobbiga tonårstiden.

Ni lämpar över alla problem med barnen med diagnoser på era ex och kommer att göra era barn så besvikna, ni sviker dom faktiskt.
Ni har valt att ha totalt 7 barn när ni skaffade dom två yngsta, man överger inte dom äldre när man skaffar nya.
Riktigt dåligt av er att överge dom och lämpa över det mesta ansvaret på er ex.

Har nästan svårt att tråden på allvar, vem går på detta vis mot sina barn.

1 h med flyg och barnen kommer komma så ofta det går.

Mitt ex en icke närvarande pappa. Jag har gjort ALLT för barnen i alla år.

För att vara en fortsatt bra mamma till alla mina fem barn är detta nödvändigt.

Typiskt att det blir massa påhopp direkt här....

Och barnen mår INTE bra av varannan vecka längre...

Då får du kanske förklara lite bättre exakt hur du blir en bra mamma genom att inte umgås med dina barn i vardagen?

Hur kan ditt ex vara en icke närvarande pappa när åtminstone ett av dina barn bor hos honom permanent? 

Det är klart det blir påhopp när man överger fem barn på en gång, det hör inte direkt till vanligheterna. Hjälp oss att förstå. 

Så ditt ex är en icke närvarande pappa men ändå tänker du då lämna dina barn varav en 10 åring med diagnos till honom? Det gör det ju bara ännu värre, fattar du inte att 10 åringen kommer att må jättedåligt att bli lämnad av dig och då vara hos en pappa som inte har varit närvarande och det för att du inte orkar?
I så fall är både du och exet skitdåliga föräldrar, stackars barn kommer ju bli jättetufft för honom och det utsätter du honom för!
Finns inget som försvarar att du gör så.
Du sviker dina barn!

Ja, det blir som för långt att skriva....för att få med allt på ett korrekt sätt.

Men utmattnigar i botten, vi har SLITIT för alla barn men främst de med diagnoser medan exen "chillat" och höjt de utan diagnoser (som plötsligt valt att bo där).

Vi vill ju ta med alla barn men det går inte just nu.

Mina yngsta är också mina barn och att se hur dåligt min 3 åring mår av detta är illa!!!

Vi har gjort ALLT för hela familjen. Och kommer fortsätta göra allt men på distans eller flyga mellan.

På vilket sätt skulle livet bli bättre för alla inblandade om ni vuxna flyttar 100 mil med de yngsta barnen?

Det skulle kanske bli mindre jobb för er vuxna men skulle ni inte sakna de stora barnen?

Det kanske blir mindre rörigt för de små men de kanske skulle känna sig otrygga (kanske överger de mig och lillasyskonet också) och de skulle förmodligen sakna sina stora syskon.

Och hur skulle de stora barnen påverkas? Om ni tror att de allihopa skulle må bättre behöver ni ju inte flytta. De kan bo heltid hos era ex men träffa storfamiljen regelbundet.