Flytta med nybildad familj

Min 15 åriga dotter och jag är så tajta och hon tycker på riktigt detta är en bra idee och är lättad att slippa bo varannan v... Hon kommer komma så ofta hon kan och jag kommer åka ner, vi kommer få MER kvalitetstid än vad vi haft på länge. Och hon säger det hon tycker.

Min 10 åring kommer kriga för att komma till mig! Jag kommer kriga, för det är mammas tjej!

Ändå jag och hennes bonuspappa som gjort allt i alla år för henne.

Inte anmält hennes pappa för det gör mer skada när det inte handlar om misshandel. Soc har viktigare saker att göra.

Återkommer i framtiden och berättar hur allt gick.

Hej ts!

Min mamma flyttade under 3 år tillfälligt till ort 40 mil bort för att gå på universitet. Jag var då 14 och har autism (högfungerande) men det visste ingen då.
Det började ganska snabbt gå utför för mig trots att mamma kom hem då och då och jag och brorsan reste dit ibland.
På min mors examen kunde jag inte hålla ögonen öppna och somnade med huvudet i maten eftersom mitt blod var fullt med heroin och benzo och så hade det varit något år. Och det var då det kom fram hur läget låg med mig. Droger överlag började jag med ganska snart efter att mamma lämnat.
Jag sitter här nu 20 år senare utan fullgoda gymnasiebetyg, långtidsarbetslös och deprimerad (med metadon och diverse antideprissiv medicin) och går sällan ut. Hade goda betyg innan hon stack och allt verkade lovande. 
Ville inte göra henne ledsen eftersom hon hade sin dröm om att studera vidare, så kunde inte med att säga att det kändes fel att hon stack. Men jag var jätteledsen!
Bråk med min pappa blev mer intensiva. Och då slapp jag ändå att mamma skaffade nya ungar med ny man och lämnade mig därför, vilket varit mycket värre, eftersom mina föräldrar var tillsammans både innan och efter hon kom tillbaks.

Jag kommer aldrig skylla på min mor att det blev som det blev för mig för jag vill inte göra henne ledsen. Har även fast förnekat under alla behandlingar och liknande (för heroinmissbruket) att det hade en bidragande orsak. Det är ganska nyligen jag sett att det kan ha varit en rätt stor bidragande orsak..

Snälla tänk dig för! Det är som upplagt för att dina barn att få problem, de är i en känslig ålder!

Hej ts!

Min mamma flyttade under 3 år tillfälligt till ort 40 mil bort för att gå på universitet. Jag var då 14 och har autism (högfungerande) men det visste ingen då.

Det började ganska snabbt gå utför för mig trots att mamma kom hem då och då och jag och brorsan reste dit ibland.

På min mors examen kunde jag inte hålla ögonen öppna och somnade med huvudet i maten eftersom mitt blod var fullt med heroin och benzo och så hade det varit något år. Och det var då det kom fram hur läget låg med mig. Droger överlag började jag med ganska snart efter att mamma lämnat.

Jag sitter här nu 20 år senare utan fullgoda gymnasiebetyg, långtidsarbetslös och deprimerad (med metadon och diverse antideprissiv medicin) och går sällan ut. Hade goda betyg innan hon stack och allt verkade lovande. 

Ville inte göra henne ledsen eftersom hon hade sin dröm om att studera vidare, så kunde inte med att säga att det kändes fel att hon stack. Men jag var jätteledsen!

Bråk med min pappa blev mer intensiva. Och då slapp jag ändå att mamma skaffade nya ungar med ny man och lämnade mig därför, vilket varit mycket värre, eftersom mina föräldrar var tillsammans både innan och efter hon kom tillbaks.

Jag kommer aldrig skylla på min mor att det blev som det blev för mig för jag vill inte göra henne ledsen. Har även fast förnekat under alla behandlingar och liknande (för heroinmissbruket) att det hade en bidragande orsak. Det är ganska nyligen jag sett att det kan ha varit en rätt stor bidragande orsak..

Snälla tänk dig för! Det är som upplagt för att dina barn att få problem, de är i en känslig ålder!

1 h med flyg och barnen kommer komma så ofta det går.

Mitt ex en icke närvarande pappa. Jag har gjort ALLT för barnen i alla år.

För att vara en fortsatt bra mamma till alla mina fem barn är detta nödvändigt.

Typiskt att det blir massa påhopp direkt här....

Men just nu är vi inte bra och starka föräldrar.

Våra tonåringar med diagnoser (högfungerande autism) förstår oss och behöver bo på ett ställe.

Min 17 åriga son har redan valt bort mig och detta trots att jag gjort ALLT för honom hela hans liv. Jag som vabbade, jag som var med honom på sjukhus, skolan, köpt kläder osv...men hans manipulerande pappa (narcesist) har nu "hjärntvättat honom"... för hans pappa har på ett halvår INTE stöttat honom i att åka till sin mamma. Och jag har inte gjort honom något...

Diagnoser ja, allt kommer från våra ex.

Våra gemensamma barn har ingenting....

Min 10 åring vill jag rädda för vi har gjort ALLT för henne medan pappan gör inte mer än husrum, mat och kläder typ. Lämnar henne försent på skolan och tvättar inte håret OSV. Hon kommer vilja komma med mig. Och jag hoppas hennes pappa släpper henne.

Kan inte få med allt...men klart jag våndas men vi måste bryta detta och se till att må bra själva för att kunna vara bra föräldrar.

Ni vill inte förstå så jag vet inte om jag ska ta mig tid att skriva mer.

Har fullt upp här med mina barn så ska inte fortsätta lägga tid på er okända människor när ni inte vill sätta er in i min situation.

Alla mina vänner jag pratat med tycker detta är en superbra plan för hela familjen!

Underskatta inte människor för att de har diagnos, de är inte dum i huvudet och "sköra" och det handlar inte om att jag lämnar mina barn.

Min 15 åring med högfungerande autism är smart och mer klok än andra. Hon kommer komma så ofta hon kan och på veckodagarna skönt att bo på samma ställe.

Vi gör detta för alla barn och vi får så mycket mer livskvalitet på landet än här i storstan.

Menar inte att "kriga " som att "bråka ", jag ska kämpa för min 10 åring och lyssna in henne.

Pratar aldrig skit om hennes pappa, han är ok men missar detaljer som att stötta henne som hon behöver. Hon har samtidigt STORA behov och kommer må bättre av att bo på ett ställe.

Tror jag inte lägger ner mer energi här nu, ska fokusera på familjen. Ni känner mig ändå inte och skriver sjukt elaka saker. Kände ni mig skulle ni aldrig sagt så...då hade ni förstått situationen bättre.

Var en miss att skriva här.

Mina fem barn betyder ALLT för mig och kommer se till att alla har det bra.

Jag har förmodligen skrivit otydlig men jag har ALDRIG skrivit att jag ska överge mina barn! Att flytta behöver inte betyda att man överger.

Jag hör på min 15 åring (snart 16) att det ska bli skönt att bo på ett ställe och det handlar INTE om att hon inte trivts hos mig. Hon mår INTE dåligt av detta beslut.

Och om det händer något så får hon komma upp till oss och bo där.

Jag lägger inte skuld på min 17 åriga son för att han vill bo hos sin pappa men jag tycker det är DÅLIGT att han knappt hört av sig på ett halvår... För det har inte hänt något.

På lördag ska vi fika... Jag har is i magen och förstår att han är tonåring och malts ner av sin far...I hur man ska tänka...

Men återigen mitt ex är inte en dålig pappa men hane narcesist...och om någon vet vad det är så förstår ni.

Jag ser att min tio åring kommer få det bättre, hon mår inte bra av att byta veckor.

Ja ja, mina vänner tycker vi gör helt rätt, men jag förklarar nog dåligt för er. Ni känner mig inte och utgår från att jag är en mamma som är dålig osv.

Fattar inte ens att jag läser det ni skriver.

Mina äldsta MÅR INTE DÅLIGT av detta och deras pappa och jag har genom tiden haft bra kontakt då jag spelat med och hållt med. Men jag kan inte spela efter hans pipa hela livet.

Mina yngsta , är dem inte värda att se till, jag bryr mig om dem också.

Ja ja, ni får väl fortsätta att hacka på mig och skriva vilken dålig mamma jag är om det ger er glädje.

Helt sjukt!!