Anonym1720

Thu 3 Jun 2021 23:06

181 svar

Jag ångrar mitt andra barn

Som rubriken säger, jag ångrar ihjäl mig över mitt andra barn det är så fruktansvärt smärtsamt, fick mitt andra barn när första dottern var tre år cirka. Jag började känna ganska fort att detta var inte vad jag tänkt mig att jag egentligen nog inte alls ville ha ett till barn, utan vi ?skaffade? ett syskon för vårt barns skull, för att denna inte skulle vara så utsatt, vi hade inte ens en bra relation utan det var mer en överenskommelse om att separera när yngsta barnet började på förskolan. Alla fel i boken man kunde göra. Det var oxå en tanke om att ångra sig, då jag är +40 och tänkte att det var sista chansen i så fall. Jag ville efter födseln få henne bortlämnad, kanske hon skulle komma på familjehem och vi kunde ha kontakt, men pappan vägrade.

När yngsta kom var jag från början frisk, sen har det varit en lång tid med depression, inläggning och fortfarande inte frisk, men jag vet (eller känner så fortfarande) att jag inte kommer sluta ångra mitt andra barn. Hon är 10 månader nu. Ångern (och sorgen för mitt första barn) är så stark så den äter upp mig och känner absolut ingenting. Visst, hon är gullig. Men känns som att allt bara skedde i onödan, hela jävla graviditeten, ja allt. Önskar jag fick detta med 1:an så jag ALDRIG hade övervägt att skaffa ett till barn. Det blev bara så fruktansvärt jobbigt allt och en stor chock. Och var aldrig beredd på att jag skulle ångra att tiden med 1:an inte fanns där på samma sätt.

Tilläggas ska att jag har ADHD och uttalad stresskänslighet men gick bra med ett barn; pappan kompenserade nog till viss del, eller så hade jag klarat det själv då med. Men som

läget är nu så är det enda jag ältar och sörjer att min äldsta dotter förlorat sin mamma helt och hållet, hennes barndom dog när vi fick ett till barn (((( Jag kräks och får panik och skäms och allt därtill för jag sörjer så mycket över det, jag har förstört hennes liv. Allt var SÅ BRA när vi bara hade henne men sen skulle min fixering över ett syskon förstöra precis ALLT. Ni som har barn förstår nog hur man känner, att inte längre bo eller ens träffa sitt barn och eftersom jag bara inte kan få ha ett barn för pappan så kommer nu han få vårdnaden om båda, ser ingen annan utväg. Förlorar min lgh, allt, när jag kunde ha separerat med en frisk dotter som jag älskar över allt, vet inte vad jag ska ta mig till. Hjärnan slutar aldrig snurra över detta, jag hatar pappan mer än jag kan förklara, (som ställer massa villkor) slår på mig själv hur jag kunde vara så JÄVLA DUM, även om jag vet fler med mig som gjort samma misstag kan inte säga nog hur många ggr jag ångrar mig över att ha förstört min dotters liv och säg inte att det blir bättre. För jag känner att jag kommer inte sluta ångra mig, vill bara tillbaka till tiden när jag var FRISK och hade min enda dotter men skriv gärna ni som fått fler barn och ångrat er, ja även ni som kanske gjort det och om det blev bättre. Känner bara sådan ånger och sorg över vad jag ställt till med *gråter* det skulle aldrig ha hänt.

Anonym1720 Trådstartaren

Sat 5 Jun 2021 10:03

#50

Tow2Mater skrev 2021-06-04 22:59:27 följande:

Antar du blivit sjukskriven iallafall? och pappan har fl-ledigheten.

Jag är sjukskriven ja, och pappan har f-ledigheten. Känns lite som att om jag inte gjorde ECT så hade jag åtminstone haft en liten chans till ett bättre mående och kanske träffa barnen till en viss del, känns som mitt liv blev ödelagt på fler än ett sätt

Anonym1720 Trådstartaren

Sat 5 Jun 2021 10:07

#51

Anonym (lizz) skrev 2021-06-05 01:01:18 följande:

Ja jag ångrade mitt andra barn men gav det en chans ett halvår, funkade inte så lämnade bort det.

Är nu lycklig med ett barn:)

Är det så? Nu kan ju inte det ske i mitt fall för pappan vill ju ha henne, jag önskar jag oxå hade kunnat göra så. Vad hände med barnet då? Adopterade du bort det? Ska ni ha kontakt? Vad sa myndigheterna om ditt resonemang, att du ville lämna bort det? Blir avundsjuk på dig, önskar oxå jag bara hade ett barn

är/var du ensam då när du fick andra barnet el lämnade pappan eller vad?

Anonym1720 Trådstartaren

Sat 5 Jun 2021 10:16

#52

Tow2Mater skrev 2021-06-04 22:59:27 följande:

Antar du blivit sjukskriven iallafall? och pappan har fl-ledigheten.

Jag är sjukskriven ja, och pappan har f-ledigheten. Känns lite som att om jag inte gjorde ECT så hade jag åtminstone haft en liten chans till ett bättre mående och kanske träffa barnen till en viss del, känns som mitt liv blev ödelagt på fler än ett sätt

Anonym (lizz) skrev 2021-06-05 01:01:18 följande:

Ja jag ångrade mitt andra barn men gav det en chans ett halvår, funkade inte så lämnade bort det.

Är nu lycklig med ett barn:)

Är ändå ?skönt? att höra hur ngn annan haft det och gjort för val. Hur gammal var din äldsta när du lämnade bort din minsta och hur tog hen det? Är fortfarande ledsen att det inte kan ske i mitt fall, och att min äldsta förlorar sin mamma pga detta, att vi valde att skaffa ett syskon

du hade ensam valet då antar jag?

Anonym1720 Trådstartaren

Sat 5 Jun 2021 10:23

#53

Anonym (gg) skrev 2021-06-05 09:35:05 följande:

Ska tillägga ts att jag arbetar inom psykiatrin också, och att jag tycker du borde be att få bli inlagd en period.

Jag är inlagd just nu

men det hjälper inte alls just nu, mediciner ingenting

Anonym1720 Trådstartaren

Sat 5 Jun 2021 11:12

#54

anonym2005 skrev 2021-06-05 08:54:04 följande:

Du TS, det är många människor som hamnar i förlossningsdepression och som tycker att livet blir en jobbig omställning när man får ett barn till.

Men att tycka synd om sig själv, gnälla, älta och säga att ingenting hjälper - det funkar inte!

Alla kämpar någon gång i livet med något som för dem är skitjobbigt, men lägger man sig bara ner och ger upp kan man vara så säker på att det aldrig någonsin blir bättre!

Om du nu mår så dåligt och inte kan ta hand om dina barn, då borde du läggas in för vård.

Så att du kan få chansen och möjligheten att vara lycklig med dina barn i framtiden.

Vad är det för skitsnack om att deras liv är förstörda?! Deras liv har ju för tusan bara börjat!

Du frågar efter liknande erfarenheter, här får du en:

Jag har kämpat med depression under många år pga fler trauman än vad en människa i genomsnitt upplever i hela sitt liv.

Jag fick aldrig någon hjälp att bli frisk utan lät tiden gå och med det tryckte jag omedvetet undan ångesten och trodde att "nu mår jag bra".

Så när min son föddes 2019, kraschade jag på ett liknande sätt som du beskriver. Jag grät oavbrutet, kunde inte riktigt ta min son till mig, frågade sambon om vi skulle ge bort barnet, det kändes som att jag förstört hela världen genom att bli mamma.

Men samtidigt som jag var totalt förstörd och förvirrad, visste jag att mitt barn behövde mig och jag såg till att han mådde bra. Han fick mat, omsorg, och jag gjorde mitt bästa med den känslomässiga kontakten.

Och framförallt SÖKTE JAG HJÄLP!

Du måste söka hjälp på allvar!

Idag är min son 1 ½ år och jag mår mycket bättre och känner mig glad och stolt över att vara mamma!

Vill du inte också uppleva det?

Nu har du gjort ditt val att sätta 2 barn till världen, det är försent att ångra sig.

Det du kan välja är hur du vill att framtiden ska se ut.

Du har fortfarande ?bara? ett barn, det klarade jag oxå av och undkom en värre depression då, kraschen kom med barn nummer två. Tänker nu att dom med ett barn inte alls kan förstå hur jobbigt det blir med ett till...ja jag har gjort mitt dåliga val, och vet inte alls hur jag ska ta mig ur det

troligtvis blir det så att de kommer växa upp utan mamma, och kan bara tänka mig hur traumatiserade de kommer att bli över det, framförallt min äldsta men jag blir bara sjukare och kan inte ta hand om dom, därav att jag ältar, för det här går inte att förändra och vill bara tilllbaka till tiden jag var frisk och bara hade min dotter

och har ingen lösning på situationen alls

Anonym (A)

Sat 5 Jun 2021 12:34

#55

Anonym1720 skrev 2021-06-05 11:12:35 följande:

Du har fortfarande ?bara? ett barn, det klarade jag oxå av och undkom en värre depression då, kraschen kom med barn nummer två. Tänker nu att dom med ett barn inte alls kan förstå hur jobbigt det blir med ett till...ja jag har gjort mitt dåliga val, och vet inte alls hur jag ska ta mig ur det troligtvis blir det så att de kommer växa upp utan mamma, och kan bara tänka mig hur traumatiserade de kommer att bli över det, framförallt min äldsta men jag blir bara sjukare och kan inte ta hand om dom, därav att jag ältar, för det här går inte att förändra och vill bara tilllbaka till tiden jag var frisk och bara hade min dotter och har ingen lösning på situationen alls

Nej, jag kan inte föreställa mig helt och hållet hur din situation är.

Självklart blir det mer jobb med 2 barn än 1, men det var det du valde.

Det låter som att du redan har gett upp? Man måste ha vilja för att det ska kunna bli en förändring.

En vilja att må bättre, en vilja att förändra, en vilja att kämpa.

Det är ett jäkla jobb och det tar mycket tid och kraft från själen, men det kan bli bättre!

Jag har länge önskat mig fler barn, men jag var medveten om mitt extremt dåliga mående och att ett barn till skulle bli för mycket för mig just då, så jag valde att avstå tills jag mår bättre.

För jag ville må bättre, och jag går åt rätt håll nu.

Swagger

Sat 5 Jun 2021 12:51

#56

Jag tror du behöver acceptera det du inte kan förändra.

Ta hjälp!

Anonym (Omtanke)

Sat 5 Jun 2021 15:21

#57

Du är i kris. De tankarna du har är riktigt tunga. Min sambo har ångrat sina barn, han fick en depression när äldsta föddes och det är tydligt när han pratar om det att kärleken och kraven kämpar emot varandra. Det gick över, men vissa stunder när det är tungt kommer det igen. Livet med barn är komplicerat.

När man är mitt i något, särskilt depression, känns saker som eviga och hjärnan lurar oss med att tänka svart-vit. Den orkar inte riktigt se hur framtiden kan te sig i flera färger.

Jag vill påminna om att tankar och känslor sällan är för evigt. Njut av när din dotter kommer på besök, du kommer att fortsätta vara hennes mamma på något sätt. Ha bilder på henne skrattande, lekande, så som du blir glad av. Du behöver inte vara rättvis, tänka och känna lika mycket för barnen.

Lägg tankarna om hur du ska hantera det andra barnet och relationen med pappan i en låda. Jag skulle rekommendera att du tar en riktig låda, skriver namnen på man och barn på varsin lapp och sedan lägger dem i lådan. Visa hjärnan att inga beslut måste tas nu.

Din behandling kan inte pågått länge, även om hjärnan säger att det varit länge. Låt dig själv vila i att du inte vet hur framtiden kommer att bli. All omtanke jag kan ge!

Anonym (Jag med)

Sat 5 Jun 2021 16:01

#58

Jag väntar ett syskon som kommer födas om ca 1mån och jag ångrar mig så innerligt att jag satt mig i denna situation. Barnet är planerat men ångrade mig redan börjat jag plussade på stickan. Men istället för att göra en abort så hoppades jag att det skulle gå över, det har det inte gjort.. stor anledning till att jag känner så här är för den otroliga kärlek jag har till min dotter och jag verkligen älskar att spendera all min tid med henne. Jag vil inte att det på något sett ska förändras men tyvärr kommer det att göra det. Jag kommer inte längre att kunde spendera all min tid med dottern och vår relation kommer att förändras. Jag har kollat upp både adoption och familjehem men min man vägrar.

Tog mod till mig sist jag var till bm och berätta hur jag känner så det kommer att följas upp. Jag gissar att jag lider av en graviditetsdepression och jag hoppas innerligt att det inte går över i en förlossningsdepression sedan utan att detta kommer att gå över bär bebisen föds och det kommer bli obeskrivlig kärlek till den med

mari123

Sat 5 Jun 2021 16:10

#59

Vårt andra barn var planerat och efterlängtat...................MEN när hon var ett faktum så kunde jag ibland känna att jag förstört ngt. Inte så att jag ångrade min bebis MEN det hade ju varit jag och storasyster i nästan sex år och vi hade det så bra........och så kom hon den där lilla och var EXTREMT JOBBIG Jag vet inte om jag klarat henne utan äldsta dotterns hjälp......ja så var det. Två likadana och jag hade gått under Nu är de vuxna och vi pratar ofta om den här tiden och det är no hard feelings gudskelov). Mina döttrar är väldigt tajta och kärleksfulla mot varandra och det är jag SÅ lycklig över.

Jag ångrar mitt andra barn

INNEHÅLL