Ska mina barn betala hemma ?

Jag antar att den yngsta går i gymnasiet, och då tycker jag inte att det är nödvändigt att betala hemma av inkomst från sommarjobb. De som går på universitetet bör dock betala. De får bo gratis under terminerna och slipper ta studielån. Då bör de visa uppskattning genom att betala när de nu jobbar och har inkomst.

Sen beror det på en massa andra faktorer också. Om de äldsta tex sparar stora delar av sommarjobbpengarna för att kunna flytta hemifrån så hade jag nog inte begärt något. Hade barnen hjälp till mycket, handlat hem och lagat mat till alla och sånt så hade jag inte heller brytt mig om att anvtala om fast summa att betala.

Sen till slut så beror det ju också på föräldrarnas inkomst. Har föräldrarna det svårt ekonomiskt så kan barnen gott hjälpa till så gott de kan.

Ok, då förstår jag.

Men man gör ett misstag om man blandar ihop vilja att tjäna pengar med att vilja något och vara beredd att jobba för det. Ambition och livsmål behöver inte involvera ekonomiskt välstånd.

Ni gör som det passar er och vad ni tycker är bäst. SÅhär har många i vår bekantskapskrets gjort eller resonerat:

* Sommarjobb under tiden man pluggar på grundskolan, gymnasiet eller högskolan = egna pengar.
* Jobb efter avslutad utbildning eller en längre tid tex mellan gymnasiet och en högre utbildning, men glappet är längre än ett sommarlov/jullov = Betala viss procent, gärna hög tex 50% av inkomsten före eller efter skatt. Av denna summan tar föräldrarna en del för att täcka mat, toapapper, el, "hyra" osv. Tex upp till 3000 kr är föräldrarnas. Är inkomsten större sätts summan undan på ett konto och barnet får tillgång till den summan när de flyttar hemifrån = tvångssparande för att vänja sig vid att ha mindre inkomster när man flyttat hemifrån.
Så väljer barnet att bo kvar hemma så ska man inte bo gratis, äta gratis osv. utan känna på att det kostar att vara vuxen. Säg att barnet jobbar och får 20 000 kr/mån (15 000 kr efter skatt). Då ska 50% (dvs 10 000 kr eller 7500 kr beroende på hur man tänker) betalas till föräldrarna. Av dessa pengar tar föräldrarna en rimlig summa för att täcka de faktiska utgifterna för barnet tex 3000 kr och resten (7000 kr eller 4500 kr) sätts undan på ett tvångssparande i föräldrarnas namn men barnet får det när flytten går. Lämpligtvis döps kontot till barnets namn + flytta hemifrån tex Kalles flytta hemifrån konto.
* Vissa har en summa det kostar att bo kvar, oavsett om barnet har bra inkomst eller ej. Tex 3000 kr/mån, oavsett om du jobbar eller ej. Kan du inte betala så växer skulden och när du jobbar går pengarna till avbetalning. Vissa låter även "barnen" jobba av skulden hemma tex måla huset, ansvara för all matlagning osv.

Ni som kan tänka er att försörja era barn så länge de pluggar, hur långa studier kan ni gå med på? Jag pluggade tills jag var 27 (lång utbildning). Det hade känts skitkonstigt för mig att leva så länge på mina föräldrar. Vid typ 20 kände jag mig vuxen och ville klara mig själv. Vill inte era barn det? Jag har så svårt att förstå hur man kan ha ett fungerande vuxenliv när man fortfarande bor hos sina föräldrar. (TS barn är fortfarande väldigt unga, men de blir ju äldre.)

Ställer ni krav på att det ska finnas ett mål med studierna eller får de harva runt på kurs efter kurs år efter år? Finns det krav på prestation i form av betyg?

Har de lämnat gymnasiet tycker jag att de ska minst bidra med sina merkostnader. Har de inget arbete eller inga studiemedel så kan de ta ett större ansvar hemma.

Så länge de går på gymnasiet bör de inte betala hemma, tycker jag. Däremot blir det ju ett bra tillskott till deras fickpengar och sparande. Om 21-åringen tänker bo hemma länge till kanske hen bör betala, fast då kanske alla månader (men kan ju använda sommarjobbspengarna till det.)

Mina barn är 19 och 21. De betalar inget hemma. För den som tar studenten nu känns det självklart. 21-åringen har efter studenten först gjort lumpen, sedan pluggat en dryg termin, och jobbar nu heltid. Då borde han ju egentligen betala, men eftersom det är osäkert vad han ska göra efter sommaren har jag inte tagit tag i det, typ.

Har de tagit studenten så bidrar de ekonomiskt. Så har vi tänkt.

Mina har börjat betala hemma efter studenten. Så länge de går i gymnasiet, så är jag försörjningspliktig. Därför har de fått sommarjobba hur mycket som helst utan att betala här hemma.

Bodde du hemma tills du var 27?

Oj då. Ser att det jag skrev kan tolkas på olika sätt. Nej jag flyttade hemifrån när jag var 18 och har försörjt mig själv sedan jag var 19/20 (gick utbildning på gymnasienivå först, så fick pengar av föräldrarna tills jag kunde få csn). Det är därför jag har så svårt att förstå de unga vuxna som frivilligt fortsätter leva som tonåringar. Jag ville flytta långt bort och klara mig själv så fort som möjligt (trots fina föräldrar)!

Jag pluggade däremot tills jag var 27. Flera i tråden skriver att deras barn får bo gratis hos dem tills de pluggat klart. Så jag undrar om de föräldrarna hade låtit sina barn bo gratis om de pluggat så länge som jag gjorde.

Beror på hur de lever. Sparar de och tar ansvar eller festar de bara runt.

Om de gör något vettigt för pengarna är en sak men inte vidare bra om de festar upp allt

Är artonåringen nybakad student eller har hon ett år kvar av gymnasiet? Behövde de två äldsta betala hemma när de var i samma situation?

Det känns ju inte rättvist att alla ska börja samtidigt. Du kan väl säga typ att från 21 år får ni börja betala hemma när ni jobbar.

I mig fall var det jag som tjatade om att få börja betala eftersom det kändes mest normalt. Är man frisk och kan jobba så vill man ju inte ligga någon till last.

Det är svårt att säga, det beror lite på vad de äldre barnen har behövt göra tidigare år.

Vi har gjort så att när våra barn fyllt 18 (vilket två av våra hittills har gjort) får de betala en liten del av studiebidraget till oss för boende och mat (med betoning på "liten", det täcker inte ens matkostnaden). Det är inte för att vi behöver pengarna, utan för att lära barnen om ekonomi, vad det kostar att leva. Har de inte sommarjobbat behöver de inte betala under sommaren eftersom de då står utan inkomst.

De får stå för resor, kläder och nöjen själva (även om vi ibland får gå in och hjälpa dem men det nödvändigaste, studiebidraget är inte stort). När de fyller 18 slutar vi också att spara åt dem, det får de sköta själva.

Jag kan tycka att de svenska myndighetsreglerna är väldigt inkonsekventa. Man är myndig när man fyller 18, men får inte köpa alkohol förrän man är 21, föräldrarna är försörjningsskyldiga till 21 (om barnet går på gymnasiet), när barnet är 13 år har inte föräldrarna längre någon insyn i barnets vårdkontakter, och byxmyndig blir man vid 15. Detta är helt uppåt väggarna, bestäm en myndighetsålder, liksom.

Går de på gymnasiet efter sommaren är du försörjningsskyldig, så då ska de inte betala alls. 

Tycker också att det är orättvist om de alla ska börja betala samtidigt. De äldsta kan betala nu, så får de andra också börja betala vid 21.

Första frågan: behöver ni pengarna?
Om ni inte gör det så skulle det kanske vara rimligt att låta de barn som har en inkomst  bidra med en mindre summa för  merkostnader i boendet  och sedan stå för sina egna utgifter,

Har ni själva  det knapert är det inte mer än rätt att alla bidrar efter förmåga.