Så snabbt!! Men det säger inte mig något alls, jag har noll koll. Jag ska begära ut mina provsvar nästa gång jag är på kliniken och titta på Jenny Koos webbinarium om blodprover tänkte jag. Referensvärdena säger inte alltid så mycket eftersom de ofta är vääldigt generösa så litar inte riktigt på det. Så det är ju ett tips, att titta på webbinariet, det står att det innehåller "Vad ska östrogen och progesteron ligga på och när i cykeln ska de testas?"
www.vulverine.se/blogg/webinar-blodprover/
Åh fan också :( beklagar att ännu en månad gått utan positiva nyheter! <3 :(( Men förstår precis vad du menar med att man står och stampar, och känslan av att något ändå händer! Jag håller tummarna för att det bara är något enkelt åtgärdat! <3 alltid skönt att komma framåt på nåt sätt.
Negativt test igår, mens idag och så har det berömda året gått. Var väldigt inställd på att mensen skulle komma och vet också att nu har vi bara 2 veckor kvar tills vårt första möte i utredningen så det känns som något händer. De senaste månaderna har bara känts som att man står och stampar. Är dock såklart orolig för att något ska vara väldigt fel, men försöker tänka att det mesta kan man få hjälp med.
Längtartillvår, BIM 7/8, 36 år (11e försöket)
apan95, BIM 9/8, 25 år (inväntar FET)
Lisen91, BIM 11/8, 29 år (13:e försöket)
Ciccie86, BIM 11/8, 35 år, (6:e försöket.)
Sellcarro, BIM 13/8, 28 år (12:e försöket, 1 MA & 1 MF)
Soff, BIM 14/8, 33 år (17:e försöket)
Janni91, BIM 17/8, 30 år (14:e försöket, kort lutealfas + mellanblödningar)
ananna, BIM 18/8, 29 år (14:e försöket, står i kö för utredning inom regionen)
Mirabilis89, BIM 19/8, 32 år (14:e försöket)
Tildasafira, BIM 19/8 (17e försöket, upprepade tidiga missfall)
Vickan31, BIM 26/8, 32 år (15:e försöket)
RH93, BIM 4/9, 28 år (14:e försöket)
Känner med er som återigen får en ovälkommen mens :((( <3 ... bläää alltså!!
Själv är jag på bim-5 idag och jag har under några dagars tid varit på ett sådant pissigt PMS-humör så det finns inte. Har liksom inte kunnat hålla känslorna i styr alls och känt mig allt från skitledsen till as-arg, ältande, och allt däremellan. Ena sidan av mig känner då att det är kört denna gången också. Den andra sidan av mig frågar, är hormonerna helt bananas för att jag kanske är gravid!? nääääee... äsch.. man är ju så trött på spekulerandet, men hoppet är alltid det sista som överger.
Aa fy :(( så enerverande...
Tack <3 <3 verkligen... näe samma här, tror man bara inbillat sig med ren viljestyrka tidigare typ... usch inatt drömde jag så tydligt att jag fick ett plus på stickan, och jag trodde jag såg i syne då, så jag tog ett till, och strecket dök upp igen då i drömmen. Och så vaknade jag. Har drömt så flera gånger och man blir ju ganska knäckt när man vaknar och inser att det bara är en dröm :(...
Det hoppas jag med <3
Följer gärna denna tråd (mitt första inlägg på familjeliv). Jag och min man har försökt skaffa barn i 9 månader. Jag behöver be om råd.. Inte nog med besvikelsen över mensen som fortsätter att komma så har jag börjat noja över det här med vaccinet.. Jag har tid bokat för första dosen imorgon men är orolig för att det ska påverka kroppen negativt i och med att vi försöker skaffa barn. Hur ska jag tänka? Läste någonstans om att de som ska påbörja IVF behandling måste vänta två månader efter vaccindos.. Tacksam för svar om hur ni tänker <3
Följer gärna denna tråd (mitt första inlägg på familjeliv). Jag och min man har försökt skaffa barn i 9 månader. Jag behöver be om råd.. Inte nog med besvikelsen över mensen som fortsätter att komma så har jag börjat noja över det här med vaccinet.. Jag har tid bokat för första dosen imorgon men är orolig för att det ska påverka kroppen negativt i och med att vi försöker skaffa barn. Hur ska jag tänka? Läste någonstans om att de som ska påbörja IVF behandling måste vänta två månader efter vaccindos.. Tacksam för svar om hur ni tänker <3
Hej fina ni, vet inte om det är kvar någon i gruppen som kommer ihåg mig, men jag känner igen en del av er. Är så ledsen att det inte har hänt för er än.
Vår första IVF misslyckades i början av juni månad med inga embryon till frysen. Så jag beslutade mig för att ta en paus till augusti och att vi skulle göra vår andra runda IVF. Helt ärligt, jag gick sönder. Men på något sätt lyckades jag snabbt göra det jag aldrig har kunnat göra, släppa det. Det var precis som jag vaknade från en lång psykos. Stundtals har jag inte ens vetat vilken cykeldag jag har varit på. Jag har inte ens tänkt på att bli gravid varje dag. Och det har varit helt fantastiskt. För första gången på 1 och ett halvt år kände jag igen mig själv igen, glad och nära till skratt.
Vi fick hem nästa protokoll för två veckor sedan, jag lät den ligga i brevlådan i en vecka och kände att någonting skavde. Jag är fan inte redo. Jag fattade inte när jag var inne i det hur mycket IVF tär på din kropp och ditt psyke, och nu vet jag exakt vad det innebär. Innan har jag tänkt att det är värt allt, men nu är jag inte så säker längre. Så vi fattar beslutet att vänta en cykel till, ge oss själva sommaren.
Nu är vi på cykel 18 och använder såklart inte skydd. Vi kommer att börja runt mitten av september. Tills dess kommer jag fokusera på träning, AWs med mina vänner och att ta hand om min relation (förövrigt har vårt sexliv aldrig varit så bra som nu haha). Lite allmänna reflektioner från min sida, men tänker på er alla!
Såklart man kommer ihåg dig!! Glad att höra att du har kunnat komma tillbaka till dig själv och må bra under denna perioden! <3 Så himla skönt att du inte tänkt på den eviga "gravid-karusellen" så mycket! Bara få vara lite.
Tycker du gör helt rätt att följa din känsla och vänta ännu en cykel om det känns rätt för dig! <3 speciellt när du fått gå in i känslan av dig själv igen, så förstår jag att det kanske känns ångestladdat att möta detta igen!.. allt vad detta innebär.
Jag hoppas att det ändå går av sig självt innan nästa IVF <3 så ni bara kan skita i allt det där.
Hej på er ni fina människor. Känner så med er ni som fått er mens eller minus på stickan 
vad den här resan är jobbig. Just nu, för egen del, känns det som att den aldrig kommer ta slut. Men jag försöker läsa på en massa sidor om lyckade historier efter 2 ma/mf i rad och tänker hålla fast vid att det kanske blir jag också som tillslut har en lyckad historia att berätta.
Nästa vecka åker vi till Fertilitetsplus i Sthlm för mf utredning och för att ta prover på mitt immunförsvar. Hoppas kunna få fin hjälp där. Sen veckan efter det har vi vårat första möte på Linné kliniken.
Följer Annica Englund (från big brother) som gått igenom ytterligare ett ma/mf (4-5 totalt). På ett sätt känns det ?skönt? att någon med en större plattform vågar skriva och prata om det som annars bara stannar bakom stängda dörrar.
Jag kör letrozol denna cykeln och är på cd 7 idag. Ska ta sista tabletten imorgon och så kommer nog ÄL runt dag 14-15.
Stor kram till er!
Det kommer bli er tur till slut <3 och även vi andra här inne <3 men förstår helt känslan av att resan aldrig tar slut. Tänkte senast idag att det verkligen känns så himla ouppnåerligt. Och tanken att det har gått så lätt för vissa kan göra mig så förbannad inombords. Men sen försöker jag släppa den tanken och fokusera bara på min egen resa. Men ja, allt detta är verkligen tungt och svårt.
Hoppas nu att du kan få den hjälp du behöver och förtjänar <3
Kramar!