Vi som försökt en längre tid - första barnet

<3 

Skönt att höra <3 Förstår mycket väl att du är orolig, när du gått igenom ett missfall tidigare också. Klart att det är svårt att våga hoppas liksom. Och man känner ju som man känner! Men det kommer säkert gå hur bra som helst denna gången <3 jag håller verkligen tummarna för det!! <3 försök njut så mycket du kan <3 

Hade precis möte med Her Care. Det var bara ett 15 min möte så fick inte ut supermycket men det visste jag ju. Det som var av mest värde var att hon tyckte jag hade lite östrogendominans. Så det kan ju vara en ledtråd på vägen. Hon tyckte dock att vi skulle boka in ett längre samtal samt att jag skulle ta deras paket av prover. Känner att jag skulle vilja det men när jag går in och kollar vad det kostar så kostar det över 4000:- totalt och jag bara känner att jag blir så ledsen. Jag slänger pengar hit och dit för att få hjälp och jag är så trött på det. Det borde ju vara en självklarhet att få hjälp med detta, utan att man ska behöva slänga ut tusenlappar hit och dit. 

Vet inte vad jag ska göra. Känns typ meningslöst att fortsätta försöka utan någon slags hjälp, exempelvis progesteronkräm, men är inget jag vågar laborera med själv. Så jag behöver hjälp av någon som kan detta.

Jag är helt övertygad om att det är min stress som sätter stopp för att jag blir gravid, jag är övertygad om att det gör att jag har en obalans, men hur fan ska man lära sig hantera denna stress, som bara blir värre och värre för varje månad det inte blir nåt? Då kommer det ju aldrig bli nåt, för jag vet inte hur jag ska släppa den stressen. Känns som att det är lika bra att bara invänta IVF, för det kommer inte gå på egen hand. En IVF som blir påtvingad en stressad kropp som inte vill bli gravid egentligen, men jag har inte all tid i världen så vad ska jag göra?!... 

Tack för ditt fina stöd <3

Ja det är verkligen inte klokt egentligen att det är så. Precis! 

Jag är så kluven. Jag vill, men samtidigt inte. Det låter ju hoppfullt, och jag tror nog dom skulle kunna hjälpa mig. Dom hade dock inte tid förns sent i september och då är det ju nästan dags för ivf.. så jag vet inte. Jag står mellan att göra det och att bara invänta ivf... Just nu tänkte jag om jag först skulle undersöka möjligheten att få hjälp av en vanlig gyn-klinik, samma som hjälpte mig med de sista proverna i utredningen, om dom kanske skulle kunna hjälpa mig att tyda min prover och eventuellt skriva ut progesteron om dom tycker det låter vettigt. Dom sysslar ändå med fertilitet, så tänkte ringa dom kl 13 när dom har telefontid så får vi se. Om det blir tvärstopp där så kanske jag bokar hos Her care.. får känna efter lite <3 

Uppskattar att du säger detta <3 i mina mörkaste stunder så skuldbelägger jag mig själv enormt mycket och det är nog min tyngsta börda ibland. Jag blir stressad över att jag stressar, för jag tror att det då förstör och rör upp mina hormoner ännu mer och att det då i princip bara är att lägga ner allting. Jag kan känna hur hela min kropp blir spänd och till slut gör ont.

Jag försöker att inte låta detta ta över, men det är svårt. Försöker att göra saker som jag gillar som får mig att känna mer sköna känslor.. för seratonin känns som en bristvara just nu.. men är så jäkla lätt att gräva ner sig i detta, framförallt när jag får för mig att jag exempelvis, som i detta fallet, vill testa progesteronkräm men ingen kan hjälpa mig. Då blir jag frustrerad och stressen ökar över att jag inte vet vart jag ska vända mig och vem jag ska prata med.. och menscykeln går.. och jag vill gärna testa denna cykeln och inte vänta ytterligare en cykel... 

Kramar <3  

Va du e go <3 Tack för att du delar med dig. Jag ringde gyn här där jag bor och där kunde dom inte hjälpa mig. Sen ringde jag kliniken där vi gjort utredningen, där dom var som ett enda stort frågetecken; "vi gör inte sånt". Sen ringde jag till dom som vi gjorde de sista testerna hos i utredningen (en annan klinik i stockholm) men dom hade slut på telefontider för dagen... suck. Men ska slänga mig på telefonen imorgon och testa igen. Om det är tvärnej där så tänkte jag testa att ringa till Cevita care i Stockholm som jag har hört hjälper till med sånt, så jag hoppas på dom då..

Jag bokade faktiskt en tid hos Her Care trots allt den 2 september (det dök upp ett återbud) som en liten livlina, men har inte bestämt mig om jag ska gå på det eller inte. Tänker att jag bokar in den, och bokar av den om jag kan få hjälp på annat håll. Så får se då.. 

<3

Åh va spännande att det snart är dags för dig!! <3 

Förstår verkligen att väntan är asjobbig...Det börjar ju närma sig för mig med, jag väntar på brevet att få välja klinik..Alltså, man kommer ju bygga upp förhoppningarna som inget annat, så visst är man än mer rädd än någonsin att det inte ska ta sig. Men håller verkligen tummarna att allt ska gå bra!! <3 

Fick brev på posten angående ivf idag. Hamnade totalt i tårar. Jag blev nämligen diagnostiserad för någon månad sen med en genetisk sjukdom. Ofarlig sådan så länge man har koll på den. Jag hade inte en tanke på att det skulle påverka ivf. Nu ska min sambo göra en utredning för arvsanlag, plus att vi endast får göra ivf av specialistvård i Huddinge. Vi får med andra ord inte välja via vårdval. Det kan med andra ord ta längre tid än vad som förväntats detta, vilket gjorde att jag gråtit hela kvällen. Plus att man bara ska mötas av motstånd hela tiden i detta. Är mentalt DRÄNERAD.

Kanske överreagerar jag. Vi kommer få göra ivf, och kanske är min sambos utredning bara ett blodprov. Jag vet inte. Men jag är bara så trött, och jag vill inte vänta mer. Det gör redan så jävla ont. Min bror hinner få sin unge. Och jag sitter här och bara möts av motgång på motgång. Snälla, kan det vara vända snart?!