• Wed 21 Jul 2021 21:58
    362638 visningar
    3955 svar
    3955
    362638

    Vi som försökt en längre tid - första barnet

    Yassie skrev 2021-07-21 17:31:41 följande:
    Jaa det är verkligen kämpigt att gå igenom detta, men vi är starka! Håller tummarna att alla som försöker lyckas så fort som möjligt. Känns skönt att veta att man inte går igenom det ensam, även om det är sorgligt att flera går igenom samma längtan och väntan när man vet hur jobbigt det är och kan vara. Jag är inte troende men nog har jag bett till alla möjliga väsen om att bara få uppleva den lyckan att skapa och bära ett barn. Vill bara få ett plus nu nu nu.

    Har också lagt vissa relationer på ?paus? för att det är jobbigt att vara runt nu i detta. Hoppas att man blir förstådd bara.

    Hoppas att vi får se många plus i tråden och att vi sen kan följa varandras graviditeter, hade varit så kul! <3

    Ja vi kämpar på <3 precis, man vill ju såklart inte att någon ska behöva gå igenom det, men man vill ju inte vara ensam heller. 


    Hoppas också att alla här inne inte ska behöva vänta längre nu. Det är verkligen allas tur här!! 

  • Thu 22 Jul 2021 12:10
    Idoh skrev 2021-07-22 11:14:20 följande:

    Hej! Morr, jag skrev ett inlägg som försvann när jag postade! Inte kul mitt i pms:en! Provar igen: Jag har haft både mens och ägglossning sen sist jag skrev (läser dock regelbundet och följer era resor). Mensen var noll förvånande eftersom jag typ alltid tar ett testa-tidigt. Är f.ö SÅ TRÖTT på ägglossningssex! Den här gången blev det insemination vid två av tillfällena, min lust fanns liksom inte! Sen när ägglossningen var över kom lusten tillbaka... Känner mig generellt ganska allergisk mot stress och måsten nu och schemalagt sex hamnar i den kategorin. Så, varsågod för dagens klagande! :/ Kram och heja!

    Molybden, BIM 15/6, 26 år (12:e försöket, PCOS) PLUSSAT

    Emmalucy, BIM 2/7, 35år, 7:e försöket(med 3års misslyckande med exet) - PLUSSAT

    Ericky, BIM 21/7, 33 år (12:e försöket och 2:a försöket efter MF) PLUSSAT

    Stickling, bim 28/7, 33 år (13:e försöket, 3:e med Letrozol, 2 mf, PCOS)

    Soffsen BIM 28/7, 27 år (12:e försöket, 2 missfall)

    Dibella, BIM 29/7, 31 år (19:e försöket, 2 IVF med minus)

    MAKL, BIM 30/7, 27 år (11:e försöket)

    Vickan31, BIM 31/7, 32 år (14:e försöket)

    Steeph BIM 2/8, 30 år (15:e försöket, 2 MA, första försöket efter senaste MA)

    RH93, BIM 6/8, 28 år (13:e försöket)

    Längtartillvår, BIM 7/8, 36 år (11e försöket)

    Idoh, BIM 11/8, 35 år, (10:e försöket)

    Lisen91, BIM 11/8, 29 år (13:e försöket)

    Sellcarro, BIM 13/8, 28 år (12:e försöket, 1 MA & 1 MF)

    Soff, BIM 14/8, 33 år (17:e försöket)

    Mirabilis89, BIM 16/8, 32 år (14:e försöket)

    Janni91, BIM 17/8, 30 år (14:e försöket, kort lutealfas + mellanblödningar)


    Men suck! >< <3 tråkigt att mensen kom igen.. och jag förstår dig så väl med äl-sex, det där att man måste få till det och just då ha lust, vilket verkligen inte alltid är fallet... kan också va ENORMT trött på detta. Och det är inte bara en själv som ska ha lusten, det är också ens sambo, vilket också inte alltid är fallet.. iallafall inte för min sambo. Man är tacksam för de gånger vi båda har lust samtidigt och just under äl liksom... för när det tar emot... då är det verkligen inte kul att tvinga fram.. och så jäkla typiskt också att lusten ska komma när det är antingen för tidigt innan äl, eller för sent >< ... 


    KRAM!! får ta nya tag...<3 

  • Fri 23 Jul 2021 17:59

    Idag var jag på min första zonterapi. Det gjorde lite ont, men kändes bra! Kommer testa det nu några gånger och se om det ger nåt. Det har trots allt hjälpt väldigt många med barnlöshet. Ämnet låg henne varmt om hjärtat, vilket känns extra bra. Sen har hon även en historia som samtalsterapeut, så blev att man fick snacka av sig en hel del också haha, vilket kändes skönt. 


    Fick också mitt kortisoltest i brevlådan som jag ska göra på Söndag. Man tar då salivtest 7ggr på en dag. Blir spännande och se vad det säger ^^ ... 

  • Sat 24 Jul 2021 13:41
    Janni91 skrev 2021-07-23 19:28:20 följande:
    Oh, vad spännande med zonterapi! Jag har också funderat på det, såg att det är en godkänd friskvårdsaktivitet enligt Skatteverket dessutom! :D Du får gärna berätta mer om hur det är om du vill :) 
    Å du har det?! :) ja precis! superbra! Första intrycket kändes bra, och jag sov väldigt bra inatt efter det. Sen får man se sen då efter några behandlingar :) absolut, jag kan komma mer lite rapporter på vägen ;P 
  • Sat 24 Jul 2021 15:19
    RH93 skrev 2021-07-24 14:08:00 följande:
    Spännande att testa något nytt :) jag har hört talas om zonterapi, men aldrig riktigt förstått vad det är. Någon form av massage eller?
    Ja det är lite spännande faktiskt! Det är inte riktigt som massage utan mer att man trycker på punkter, på fötterna. Det fungerar lite som akupunktur (fast utan nålar), att man stimulerar vissa punkter för att få bort blockeringar i kroppen. Det kan kännas lite flummigt, men många har blivit hjälpta, så why not liksom. 
  • Sat 24 Jul 2021 15:20
    Tildasafira skrev 2021-07-22 13:36:15 följande:

    Hej tjejer!

    Hängde med lite i den förra tråden där jag hann plussa och få missfall. Nu månaden efter så plussade jag IGEN, men nu igår (v.5) började jag blöda AGAIN. KAN. INTE. HANTERA. Detta händer mig alldeles för ofta och jag plussar i stort sett varannan månad, men varje gång slutar i ett tidigt MF. Jag är helt 100 på att det är min sköldkörtel som spökar(tsh 0,3 och många symptom på hypertyreos) och har bokat tid för utredning av sköldkörtelproblematik den 23aug. En remiss för ivf är skickad för tre veckor sen, så hoppas få kicka igång med den till hösten. Men även det känns ju lönlöst om det är så att jag har hypertyreos?

    Hur som, igår när jag började blöda tog jag ett test som var nästintill blankt= missfall. Imorse vaknade jag och mådde illa så tog ett test och till min stora förvåning har det ökat igen efter igår. Hur är det möjligt när jag blöder som en vanlig mens? Antar att det bara är ett missfall och att hormonerna fortfarande är svajiga, men man kan ju inte låta bli att tänka ?tänk om?? bild på dagens test:

    Hoppas att jag kan få vara med i denna fantastiska grupp! Ska sörja över mitt mf och ställa mig in på att nästa bim är den 19/8.


    Fy så hemskt och frustrerande att slängas mellan hopp och förtvivlan sådär!! :(( 


    Jag hoppas verkligen att du kan få hjälp med detta! För sådär ska det ju inte va!! <3 

  • Sun 25 Jul 2021 10:54
    Janni91 skrev 2021-07-24 20:33:45 följande:
    Ja, jag har hittat en klinik i Göteborg som har bland annat fertilitet och infertilitet som expertis. Jag tänker lite som du, varför inte liksom? Låter bra, det får du gärna göra! :D
    Aah okey!  Det känns ju lovande! Kan ju absolut vara värt att testa! Det är klart att det kostar lite, jag får ta av mina besparingar för detta, men i detta läget så känns det som att man gör vad som helst.. 
  • Mon 26 Jul 2021 14:41
    Janni91 skrev 2021-07-25 11:37:49 följande:
    Ja, precis. Det var ju dyrt, typ 900 kronor per tillfälle såg jag Förvånad Ja, man börjar ju bli ganska desperat nu...Hoppas något av allt man gör hjälper snart :) 

    Men oj! Det var dyrt! Då är hon billig som jag går till i jämförelse. Det kostar 650:- per gång men hon var så snäll och ger mig rabatt för att jag förmodligen behöver en drös med gånger, så jag får gå för 500:- gången. 


    Väldigt desperat kan man bli, och fylld av sorg, emellanåt. I helgen var jag och min sambo hos en av hans kompisar och hälsade på. Han berättade då nyheten att dom väntar sitt andra barn i oktober. Jag sa typ bara "mhm" och sen sa jag inget mer. Jag höll på att totalt bryta ihop. Dom är ganska nyinflyttade där och han började berätta hur många det var som hade barn där i samma ålder, och att grannen bredvid väntade barn denna månaden. Jag satt bara där och fick ta in allt detta, och gick sönder inombords mer och mer. I sådana tillfällen blir jag så himla ledsen, och trött på allt det här. Vill bara också få mitt plus så jag kan få vara en del av det där.


    Ja det får vi verkligen hoppas <3 

  • Mon 26 Jul 2021 14:52
    Tildasafira skrev 2021-07-26 09:43:12 följande:
    Ja, mitt hjärta går sönder lite varje gång. Hoppas verkligen på att få göra en ordentlig koll på mina sköldkörtelvärden.

    Tack för stöd fina, hur går allt för dig? Spännande med zonterapi, hoppas att det kan hjälpa dig! Berätta gärna mer om det om du vill!

    Åh jag känner så med dig! :( <3 ja jag hoppas verkligen att du får det!! klart du ska få hjälp med detta så du kan få det i balans! 


    <3 


    Tack <3 Jo jag hoppas att zonterapin ska göra någon nytta för mig, vore ju underbart. Jag ska dit imorn igen. Har lite hopp där iallafall, även om jag försöker att inte ha alltför mycket förhoppningar.. Men tänker att jag går - all in - för detta nu, man måste ju tro på att det faktiskt kan hjälpa en ändå. Annars känns det ju bortkastat. Sen har jag akupunkturen också som jag har 2-3 gånger kvar att gå på, så kommer att gå på det parallellt. 


    Idag skickade jag också iväg mitt kortisoltest som jag gjorde under gårdagen (man samlar in saliv 7ggr på en dag:P). Ska bli spännande att se vad det säger. Och äl+7 ska jag ta progesteron/östrogen/fsh- test. Så mycket på gång nu >< hah... men känns skönt att göra saker aktivt för att ta reda på saker och försöka göra något åt situationen. Drömmen vore ju att testen visar på att jag har lågt progesteron, för då är det ju lätt att fylla på med det så kanske det löser sig så sätt. Får väl se..


    Den dagen man förhoppningsvis får ett plus, kommer vara den lyckligaste dagen någonsin. Och jag har ett digitalt test på övervåningen som ligger och väntar på att visa det, för det kommer jag inte ta förns jag vet att det blir plus på det. På nåt sätt kändes det lite tröstande att ha ett test som jag vet att "det här testet, det är det testet som kommer att ge mig positiva besked". 

  • Mon 26 Jul 2021 14:54
    Soffsen skrev 2021-07-26 12:36:40 följande:

    Idag är det exakt ett år sen jag fick mitt första plus på stickan. Det var en av dom lyckligaste men också mest skrämmande dagarna i mitt liv. Två veckor efter plusset började jag blöda hejdlöst och allt jag planerat för var plötsligt historia. Det gjorde så ont. Jag hade fått missfall och fattade ingenting. Hur gick det ens till? Vad var det för fel på mig? Jag och min sambo var ifrån varandra när det hände och jag minns att jag nästan föll ihop av ren sorg när vi träffades dagen efter. Det vart nattsvart. Jag var så jävla jävla ledsen. Jag bestämde mig för att börja försöka igen fort. Jag planerade för att bli gravid igen i oktober. Så jävla naivt. Som att man kan planera för något sånt. Blev inte gravid i oktober. Eller november. Eller december. Blev gravid igen i april. 8 månader efter missfallet. Denna gången var det bara ren och skär lycka, och lättnad. Allt var perfekt och äntligen var det våran tur. För två missfall kommer aldrig hända mig. Testade mig första gången 4 dagar innan BIM och testen blev starkare varje dag, tills de inte längre blev det. Jag jämförde med andra kvinnors stegringar på youtube, Google, i forum, you name it. Men jag började långsamt inse att inte heller detta skulle gå vägen. Klumpen i magen och gråten i halsen var oundvikligt. Och värst av allt, på jobbet skulle jag gå och le och låtsas som ingenting när min värld i verkliga fallet rasade samman. Igen. Planerna jag gjort i mitt huvud var återigen borta. Jag skulle berätta för alla på midsommar. Och efter semestern skulle jag komma tillbaka till jobbet och stolt visa upp min lilla mage som precis skulle trätt fram. Idag är den dagen. Första dagen efter semestern och ett år sen första plusset. Ingen jävla mage i sikt. På jobbet berättar alla grabbar om sina gravida flickvänner som konkar på i värmen och alla gravida tjejer berättar om hur tufft det är att vara gravid på sommaren och hur trötta de är. Och här sitter jag och vill bara skrika åt alla att hålla käften. Jag hade gjort nästintill vad som helst för att få vara där de är. Men det är inte deras fel. Hur ska dom kunna veta hur jag mår när mitt ansikte visar något helt annat än vad som pågår i mitt huvud. En kollega frågade om inte vi var sugna snart varpå jag skrattade lite och svara ?nej nej?. Sen gick jag till toaletten och grät. Och här sitter jag fortfarande och samlar krafter för att gå ut dit igen. Och le och låtsas om ingenting.

    Fan vad tungt allt känns idag.


    Åh stackare :(( <3 faan att det ska vara så orättvist. Känner verkligen med dig. Känn ingen skam i att gå hem från jobbet tidigare och ta hand om dig själv! <3 
Svar på tråden Vi som försökt en längre tid - första barnet