Jag kände att jag ville göra en "renodlad" första-barnet-tråd för oss som försökt lite längre, då jag personligen känner att jag både kan ge och få mest stöd i en sådan.
(Varje person får dock bedöma själva vad som är en längre tid)
Här kan vi stötta varandra i denna tuffa resa till <3 första barnet <3
Jag lägger även till en bim-lista så vi kan följa varandra <3
Kram till alla kämpar därute <3
Sorry för så många inlägg på raken, men nu kommer en liten uppdatering från mig också så ska jag försöka att inte ta över tråden ;) Det är tyvärr en inte så glad Vickan just nu för jag har börjat blöda nyss på ruvardag 10 (testdag på måndag, ruvardag 16) och känner bara att allt hopp har försvunnit. Ringde till kliniken och de sa att allt jag kan göra nu är tyvärr att vänta, men att det inte behöver vara dåliga nyheter utan det kan blöda lite i början på en graviditet inte minst pga Lutinus som gör slemhinnorna sköra. Men det är så svårt att hålla hoppet uppe, tårarna bara rinner och jag orkar inte med det här att det alltid ska gå så himla dåligt när det gäller just det man önskar mest av allt i hela världen...
Sorry för så många inlägg på raken, men nu kommer en liten uppdatering från mig också så ska jag försöka att inte ta över tråden ;) Det är tyvärr en inte så glad Vickan just nu för jag har börjat blöda nyss på ruvardag 10 (testdag på måndag, ruvardag 16) och känner bara att allt hopp har försvunnit. Ringde till kliniken och de sa att allt jag kan göra nu är tyvärr att vänta, men att det inte behöver vara dåliga nyheter utan det kan blöda lite i början på en graviditet inte minst pga Lutinus som gör slemhinnorna sköra. Men det är så svårt att hålla hoppet uppe, tårarna bara rinner och jag orkar inte med det här att det alltid ska gå så himla dåligt när det gäller just det man önskar mest av allt i hela världen...
Var det första återföringen? Hade du flera i frysen?
Sorry för så många inlägg på raken, men nu kommer en liten uppdatering från mig också så ska jag försöka att inte ta över tråden ;) Det är tyvärr en inte så glad Vickan just nu för jag har börjat blöda nyss på ruvardag 10 (testdag på måndag, ruvardag 16) och känner bara att allt hopp har försvunnit. Ringde till kliniken och de sa att allt jag kan göra nu är tyvärr att vänta, men att det inte behöver vara dåliga nyheter utan det kan blöda lite i början på en graviditet inte minst pga Lutinus som gör slemhinnorna sköra. Men det är så svårt att hålla hoppet uppe, tårarna bara rinner och jag orkar inte med det här att det alltid ska gå så himla dåligt när det gäller just det man önskar mest av allt i hela världen...
Sorry för så många inlägg på raken, men nu kommer en liten uppdatering från mig också så ska jag försöka att inte ta över tråden ;) Det är tyvärr en inte så glad Vickan just nu för jag har börjat blöda nyss på ruvardag 10 (testdag på måndag, ruvardag 16) och känner bara att allt hopp har försvunnit. Ringde till kliniken och de sa att allt jag kan göra nu är tyvärr att vänta, men att det inte behöver vara dåliga nyheter utan det kan blöda lite i början på en graviditet inte minst pga Lutinus som gör slemhinnorna sköra. Men det är så svårt att hålla hoppet uppe, tårarna bara rinner och jag orkar inte med det här att det alltid ska gå så himla dåligt när det gäller just det man önskar mest av allt i hela världen...
man ska inte ge upp hoppet för snabbt, men har du tagit något test? Jag håller tummarna så hårt att det ändå bor en liten där inne.
Var det första återföringen? Hade du flera i frysen? Precis, det här är första återföringen och vi har 3 blastocyster i frysen. Det känns såklart som en tröst, men just när det närmar sig jul hade man ju sett fram emot att äntligen få glada nyheter. Hur mår du? Även om en liten del av mig hoppas så är det mest bara tårar just nu ärligt talat. Min sambo är fortfarande väldigt hoppfull, men det är inte han som behöver se blodet i toaletten eller tänka konstant på alla symptom eller avsaknaden av symptom samt bli påmind tre gånger om dagen om att "just ja, nu tar jag en tablett för att jag har ett embryo i min livmoder". Men å andra sidan är jag ju glad att han fortfarande är positiv så att vi inte skulle dras ner i mörkret tillsammans varje månad som mensen kommer. Så skönt mer er som vet hur det är <3 Kram fina du!
man ska inte ge upp hoppet för snabbt, men har du tagit något test? Jag håller tummarna så hårt att det ändå bor en liten där inne. Jag har inte testat än men kliniken sa att jag kunde göra det redan till helgen om jag vill. Om man tar för tidigt efter Ovitrell-sprutan kan testet visa falskt positivt, men barnmorskan sa att jag inte behövde vänta enda till måndag med testet utan kan ta det på fredag om jag vill. Jag tar tacksamt emot all pepp faktiskt eftersom jag är så dålig på att peppa mig själv, haha! Jag har också tänkt att det inte är något konstigt att inte plussa på första IVF:en, men just eftersom det är vid jul så hade jag hoppats lite extra mycket just med högtiden, att få vara gravid då och berätta för nära och kära istället för att sitta ÄNNU en jul utan en bebis eller graviditet. Hade nog inte känt samma mörker om det varit vilken annan månad som helst, utan det är just för att det är december tror jag. Är dock tacksam att vi faktiskt har några blastisar i frysen, om det inte går vägen den här gången. Du är verkligen så omtänksam och du ska veta att jag glädjs så oerhört mycket för din skull! Det är så fint att få tänka att du har en liten mini där inne i magen, och att ni förhoppningsvis får träffas om cirka 8 månader blir det väl? <3 Världens största kram tillbaka! 
Sådär var det för mig med. Var väldigt neutral med inför ivf behandlingen men oj vad det påverkar en mycket! Jag har ju varit igång ett tag :). Nu när ni haft uppstartsmötet när får ni komma igång med behandlingen? Ska ni köra korta eller långa protokollet?
Sorry för så många inlägg på raken, men nu kommer en liten uppdatering från mig också så ska jag försöka att inte ta över tråden ;) Det är tyvärr en inte så glad Vickan just nu för jag har börjat blöda nyss på ruvardag 10 (testdag på måndag, ruvardag 16) och känner bara att allt hopp har försvunnit. Ringde till kliniken och de sa att allt jag kan göra nu är tyvärr att vänta, men att det inte behöver vara dåliga nyheter utan det kan blöda lite i början på en graviditet inte minst pga Lutinus som gör slemhinnorna sköra. Men det är så svårt att hålla hoppet uppe, tårarna bara rinner och jag orkar inte med det här att det alltid ska gå så himla dåligt när det gäller just det man önskar mest av allt i hela världen...
Sorry för så många inlägg på raken, men nu kommer en liten uppdatering från mig också så ska jag försöka att inte ta över tråden ;) Det är tyvärr en inte så glad Vickan just nu för jag har börjat blöda nyss på ruvardag 10 (testdag på måndag, ruvardag 16) och känner bara att allt hopp har försvunnit. Ringde till kliniken och de sa att allt jag kan göra nu är tyvärr att vänta, men att det inte behöver vara dåliga nyheter utan det kan blöda lite i början på en graviditet inte minst pga Lutinus som gör slemhinnorna sköra. Men det är så svårt att hålla hoppet uppe, tårarna bara rinner och jag orkar inte med det här att det alltid ska gå så himla dåligt när det gäller just det man önskar mest av allt i hela världen...
Sorry för så många inlägg på raken, men nu kommer en liten uppdatering från mig också så ska jag försöka att inte ta över tråden ;) Det är tyvärr en inte så glad Vickan just nu för jag har börjat blöda nyss på ruvardag 10 (testdag på måndag, ruvardag 16) och känner bara att allt hopp har försvunnit. Ringde till kliniken och de sa att allt jag kan göra nu är tyvärr att vänta, men att det inte behöver vara dåliga nyheter utan det kan blöda lite i början på en graviditet inte minst pga Lutinus som gör slemhinnorna sköra. Men det är så svårt att hålla hoppet uppe, tårarna bara rinner och jag orkar inte med det här att det alltid ska gå så himla dåligt när det gäller just det man önskar mest av allt i hela världen...