• Soff

    Vi som försökt en längre tid - första barnet

    Jag kände att jag ville göra en "renodlad" första-barnet-tråd för oss som försökt lite längre, då jag personligen känner att jag både kan ge och få mest stöd i en sådan. 


    (Varje person får dock bedöma själva vad som är en längre tid) 


    Här kan vi stötta varandra i denna tuffa resa till <3 första barnet <3 


    Jag lägger även till en bim-lista så vi kan följa varandra <3 


    Kram till alla kämpar därute <3 


     

  • Svar på tråden Vi som försökt en längre tid - första barnet
  • Längtan1987

    Hej fina ni!

    Längesedan jag skrev något här men följer er varje dag. Ni är så fantastiska som kämpar och jag är så tacksam för att ni finns. Stort grattis till er som fått era efterlängtade pluss! Ni är såå värda dom <3 Jag har en fråga som kanske någon av er vart med om eller kanske har ett svar på.

    Lite kort om oss igen. Vi har försökt i 3 år utan resultat. Vårt problem har varit att min sambo inte kunnat komma i mig sen vi bestämde att vi ville ha barn.

    Har provat inseminera själva utan resultat och nu har vi äntligen fått hjälp.

    Vi har gjort vår andra inseminering på Livio nu i december och vi tog dagen innan den en ovitrelle spruta.

    Har testat från dag 8 vi tog sprutan och fått svaga pluss. Ville se när sprutan gått ur kroppen. Men idag är det dag 12 efter sprutan BIM-3 och testen är fortfarande positiva. Men inte alla jag tar? Testa tidigt visar inget men clear blue och gravidkollens stickor gör.

    Är för starkt för ett spök streck tycker jag men för svagt för ett solklart pluss.

    Är det någon som har erfarenhet av Ovitrellen och hur länge den kan spöka? Hört att de är 10 dagar. Förra månaden testade jag på dag 11 och de vad tvär blankt. Inte ens ett svagt streck. Så då vet jag att de hade gått ur kroppen.

    Därför blir jag så förvirrad om den skulle va kvar denna gången efter 12 dagar.

    Nu blev de väldigt långt här.. :)

    Men hoppas någon har några bra ord att dela med sig av!

  • Soff
    Janni91 skrev 2021-12-21 20:42:04 följande:
    Hej Soff! Vi är verkligen i fas! Jag var också på kliniken idag och har planerad start i vecka 3, när mensen nu behagar komma. Min sambo blev helt chockad när jag berättade att han kommer behöva ta sprutor på mig, han såg vettskrämd ut. Men jag sa att han får väl göra något mer i denna process än att bidra med spermier...Jag förstår att du blev ledsen när din sambo sa så, ni är ju i det här tillsammans. Jag känner mig dock ganska ensam i detta eftersom jag går på en massa besök själv osv...Vi får försöka peppa varandra, stor kram <3 

    Hej Janni! Oj, ja då är vi verkligen i fas! :D Jag hoppas att vi får komma igång då, inte säkert. Vi kommer få info om hur man tar sprutor 18 januari, och min januari-mens förväntas starta kring 19:e... så jag vet inte.. det kan bli att vi kommer igång i februari också.. men hoppas på januari.. Jaså, han kommer ta sprutor på dig alltså?  Det vill jag inte att min sambo ska göra haha! Det är ju olika hur man känner men jag känner verkligen att jag vill ta dom själv, känns obehagligt att någon annan ska göra det på mig, om det inte är någon sköterska förstås :P .. 


    Ja jag blev ledsen över det, men efter lite tid och man har landat lite i allt så känns det ok. Tror att det handlar om att han bara bryr sig och är lite orolig att jag ska behöva ta mig igenom allt det där. Han kramade om mig på kvällen och sa att han tyckte synd om mig som ska behöva göra allt det där. Åh, ja det är inte lätt om man ska behöva gå själv :( <3 nu framöver får inte min sambo följa med in på besöken längre. Det får vi verkligen göra <3 Kram 


    Carina82 skrev 2021-12-21 22:00:20 följande:
    Soff skrev 2021-12-21 18:33:54 följande:

    Uppdatering från mig. Idag var vårt första besök på kliniken inför vår IVF.


    Hej! Jag verkar också vara i fas med er, ska börja med behandlingen i slutet på januari om stjärnorna står rätt :) Spännande! Var och lärde mig ta sprutan i förra veckan, vill bara säga att jag testade att ta på mig själv och det var betydligt enklare än jag hade trott :) Jag vill nog ta sprutorna själv för att det känns mindre läskigt även om jag kommer tvinga mig kille att titta på haha! Tycker han känns allmänt distanserad till hela grejen, undrar inte så mycket och pratar knappt om det.. Lite trist men kanske svårt att greppa när det inte är ens egen kropp? Känner mig också lite ensam i processen, tur att vi har varandra <3
    Spännande! Då får vi följa varandra! :D Jag hoppas stjärnorna står rätt för oss. Jag vet inte hur det kommer time:a med mensen i januari, finns en risk att det blir i februari men jag hoppas verkligen på januari. Får info om hur man tar sprutorna dagen innan beräknad mens.. vet inte hur lång tid det tar att få sprutorna sen.. Va skönt att du fått den infon redan. Blev lite besviken att jag inte fick det vid besöket sist. Skönt också att höra att det kändes enkelt! :) haha >< ja det kan han gott göra hah! Det ska jag nog också tvinga min pojkvän till haha. Vill ju ändå att han ska vara del av processen liksom. Ja jag känner mycket väl igen det, och tror det är ganska vanligt bland killar. Och jag tror det bland annat handlar om det du säger, att det inte är deras kropp som går igenom det. Ja det får vi verkligen göra <3 det är verkligen tur! <3 
    Steeph skrev 2021-12-21 22:05:21 följande:
    Åh Soff! Vad härligt att ni har varit på kliniken men jag förstår också dina känslor om att både vara glad och rädd på samma gång. Min sambo är lite likadan. Han sa också att han tyckte allt var väldigt läskigt och han var mest rädd att jag skulle må så dåligt. Han sa att det är ganska sjukt vad vi kvinnor går igenom. Men under resans gång så ändrade han inställning lite. Jag mådde relativt bra under stimuleringen och han tog sprutorna på mig så det blev liksom en fin stund. Mot slutet var jag väldigt illamående pga höga östrogennivåer och några dagar efter äggplocket mådde jag dåligt men annars så gick allt bra.

    Superbra med kuratorkontakt och att ni fått så fint bemötande. Jag tror rent generellt att killar/män behöver mer förberedelser och är mer ?rädda? än oss kvinnor. Vi skulle ju gå igenom eld och lågor för en liten. Jag det verkligen fram emot att få följa er resa. Hoppas du kan njuta av en fin jul och nyår inför behandlingsstart i början på år 2022. Stor stor kram <3


    Ja det känns bra att vara igång <3 ! Rädslan har lagt sig lite grann nu iallafall, men nu känner jag också att jag vill köra igång. Jag känner mig redo! Ja men precis så var min sambo också. Han blev orolig över mig. Jag tror att min sambo kommer ändra uppfattning också på resan, hoppas jag. Man kommer väl in i det liksom. Det känns alltid läskigt när allt är nytt. Skönt att höra ändå att du mådde bra efter omständigheterna. 


    Ja det känns bra! Tror det kan behövas verkligen.. Ja jag tror det också. Jag ställer in mig på nåt sätt och stålsätter mig, och bara gör det. Och ja det kommer säkert vara smärta och allt möjligt, men som du säger, man gör ju vad som helst. Tack detsamma <3 Jag hoppas detta kommer bli ett bättre år. Kram <3 

  • Madooo

    Hej allihopa!
    Hoppar in som ny här i tråden för att försöka finna lite stöd och pepp i att jag inte är ensam i situationen att försöka bli gravid månad efter månad utan att något händer. 

    Jag och min sambo har försökt att bli gravida i 1 år nu men har hittills inte lyckats. Jag har regelbunden mens och får positiva ägglossningstest ungefär samma dagar varje månad. Den här månaden har mensen varit lite sen, så jag blev glad och tänkte att NU kanske det har tagit sig.

    Jag skulle ha fått mens igår den 28/12, och jag har alltid spottings/bruna flytningar några dagar innan mensen kommer igång så de skulle ha kommit kring den 24/12. Men denna månad har jag inte fått några spottings så därav hoppet... tills idag!! Jag blir så less! Har haft lite bruna flytningar nu på morgonen så nu kommer ju säkert mensen komma :( HUR håller man hoppet uppe att det någonsin ska ta sig? Usch. 

    Jag vet att ett år inte är lång tid egentligen, och att det finns de som har det mycket värre! <3 Men det är ändå jobbigt!

  • ElkaSJ

    Hej alla!

    Har försökt med barn från och till sen 2015. Vi har gjort en utredning men till våren blir det IVF om inte något händer. 2016 var vi gravida så därav har man någon förhoppning trots att det gick åt skogen. Är livrädd för att göra IVF så har väl dragit ut på det även därav? men, nu sitter man här dagarna innan mens och får för sig. Har BIM -4 och fick superneg på ett predictor early imorse så mens är dessutom mer eller mindre bekräftat påväg. Men hur i allsindar kan man va så dum & tro annat? Det är väl hoppet i guess! Hoppas det går vägen för alla här.

  • ElkaSJ
    Madooo skrev 2021-12-29 11:42:17 följande:

    Hej allihopa!

    Hoppar in som ny här i tråden för att försöka finna lite stöd och pepp i att jag inte är ensam i situationen att försöka bli gravid månad efter månad utan att något händer. 

    Jag och min sambo har försökt att bli gravida i 1 år nu men har hittills inte lyckats. Jag har regelbunden mens och får positiva ägglossningstest ungefär samma dagar varje månad. Den här månaden har mensen varit lite sen, så jag blev glad och tänkte att NU kanske det har tagit sig.

    Jag skulle ha fått mens igår den 28/12, och jag har alltid spottings/bruna flytningar några dagar innan mensen kommer igång så de skulle ha kommit kring den 24/12. Men denna månad har jag inte fått några spottings så därav hoppet... tills idag!! Jag blir så less! Har haft lite bruna flytningar nu på morgonen så nu kommer ju säkert mensen komma :( HUR håller man hoppet uppe att det någonsin ska ta sig? Usch. 

    Jag vet att ett år inte är lång tid egentligen, och att det finns de som har det mycket värre! <3 Men det är ändå jobbigt!


    Åh, förstår dig! Har hållt på i vad som känns en evighet. Trösten kanske får vara att man kan få hjälp? Men håll i och håll ut. Ingen avgör heller känslan för vad som känns långt, det är din känsla och den är lika jobbig oavsett. Lycka till! <3
  • Janni91
    Soff skrev 2021-12-28 15:32:23 följande:

    Hej Janni! Oj, ja då är vi verkligen i fas! :D Jag hoppas att vi får komma igång då, inte säkert. Vi kommer få info om hur man tar sprutor 18 januari, och min januari-mens förväntas starta kring 19:e... så jag vet inte.. det kan bli att vi kommer igång i februari också.. men hoppas på januari.. Jaså, han kommer ta sprutor på dig alltså?  Det vill jag inte att min sambo ska göra haha! Det är ju olika hur man känner men jag känner verkligen att jag vill ta dom själv, känns obehagligt att någon annan ska göra det på mig, om det inte är någon sköterska förstås :P .. 


    Ja jag blev ledsen över det, men efter lite tid och man har landat lite i allt så känns det ok. Tror att det handlar om att han bara bryr sig och är lite orolig att jag ska behöva ta mig igenom allt det där. Han kramade om mig på kvällen och sa att han tyckte synd om mig som ska behöva göra allt det där. Åh, ja det är inte lätt om man ska behöva gå själv :( <3 nu framöver får inte min sambo följa med in på besöken längre. Det får vi verkligen göra <3 Kram 


    Ah, okej. Men om du får receptet innan kan ni köra igång på din januari-mens? :) Håller tummarna att ni får sätta igång då i alla fall. Jag förstår dig angående sprutorna hehe! Jag har inte bestämt mig helt än, jag får se hur det känns :) 

    Jag förstår, låter som en fin stund mellan er! Kram <3 
  • Janni91
    Madooo skrev 2021-12-29 11:42:17 följande:

    Hej allihopa!
    Hoppar in som ny här i tråden för att försöka finna lite stöd och pepp i att jag inte är ensam i situationen att försöka bli gravid månad efter månad utan att något händer. 

    Jag och min sambo har försökt att bli gravida i 1 år nu men har hittills inte lyckats. Jag har regelbunden mens och får positiva ägglossningstest ungefär samma dagar varje månad. Den här månaden har mensen varit lite sen, så jag blev glad och tänkte att NU kanske det har tagit sig.

    Jag skulle ha fått mens igår den 28/12, och jag har alltid spottings/bruna flytningar några dagar innan mensen kommer igång så de skulle ha kommit kring den 24/12. Men denna månad har jag inte fått några spottings så därav hoppet... tills idag!! Jag blir så less! Har haft lite bruna flytningar nu på morgonen så nu kommer ju säkert mensen komma :( HUR håller man hoppet uppe att det någonsin ska ta sig? Usch. 

    Jag vet att ett år inte är lång tid egentligen, och att det finns de som har det mycket värre! <3 Men det är ändå jobbigt!


    Hej och välkommen hit! <3 Åh, jag känner så väl igen det där när kroppen beter sig annorlunda och man tänker att nu minsann händer det, men sen dyker mensen upp...Ett år kan kännas som en hel livstid. Jag hoppas ändå att det var falskt alarm för din del! Har ni bokat in en utredning än? 
    ElkaSJ skrev 2021-12-29 20:28:23 följande:

    Hej alla!

    Har försökt med barn från och till sen 2015. Vi har gjort en utredning men till våren blir det IVF om inte något händer. 2016 var vi gravida så därav har man någon förhoppning trots att det gick åt skogen. Är livrädd för att göra IVF så har väl dragit ut på det även därav? men, nu sitter man här dagarna innan mens och får för sig. Har BIM -4 och fick superneg på ett predictor early imorse så mens är dessutom mer eller mindre bekräftat påväg. Men hur i allsindar kan man va så dum & tro annat? Det är väl hoppet i guess! Hoppas det går vägen för alla här.


    Hej och välkommen hit! <3 Jag beklagar att din graviditet inte gick som planerat <3 

  • Carina82
    Soff skrev 2021-12-28 15:32:23 följande:

    Spännande! Då får vi följa varandra! :D Jag hoppas stjärnorna står rätt för oss. Jag vet inte hur det kommer time:a med mensen i januari, finns en risk att det blir i februari men jag hoppas verkligen på januari. Får info om hur man tar sprutorna dagen innan beräknad mens.. vet inte hur lång tid det tar att få sprutorna sen.. Va skönt att du fått den infon redan. Blev lite besviken att jag inte fick det vid besöket sist. Skönt också att höra att det kändes enkelt! :);


    Ojoj vad skönt att komma igång! Såg att du skulle lära dig om sprutorna den 18e och har beräknad mens den 19e, jag tror inte det borde vara några problem faktiskt. Det enda är att du ju måste ha medicinen, men den borde ju redan finnas på recept? Min barnmorska (som visade sprutorna) tipsade om att ta ut medicinen ca 2 veckor innan behandlingsstart utifall att det är beställningsvara. Om man inte kan börja direkt så får det ligga i kylen bara :)
  • Mirabilis89

    ?Sista ÄL? på söndag förhoppningsvis innan vi har första besöket för vår utredning den 10/1 (på min födelsedag hehe). Så pepp!! : D

  • Soff
    Janni91 skrev 2021-12-29 21:08:04 följande:
    Ah, okej. Men om du får receptet innan kan ni köra igång på din januari-mens? :) Håller tummarna att ni får sätta igång då i alla fall. Jag förstår dig angående sprutorna hehe! Jag har inte bestämt mig helt än, jag får se hur det känns :) 

    Jag förstår, låter som en fin stund mellan er! Kram <3 

    Det har jag inte ens tänkt på faktiskt, så va bra att du sa det! Jag ska ta och boka en telefontid imorn så ska jag prata med dom och se vad som säger. Kanske att dom kan skriva ut allt så det är klart. Tack <3 Ja man får helt enkelt se hur det känns. Jag kanske totalt inte vågar och får tvinga min sambo iallafall haha! Har ju aldrig gjort detta förut så man har ju ingen aning om hur man ska känna när man väl är där. 


    Kram <3 


    Carina82 skrev 2021-12-29 23:46:36 följande:
    Ojoj vad skönt att komma igång! Såg att du skulle lära dig om sprutorna den 18e och har beräknad mens den 19e, jag tror inte det borde vara några problem faktiskt. Det enda är att du ju måste ha medicinen, men den borde ju redan finnas på recept? Min barnmorska (som visade sprutorna) tipsade om att ta ut medicinen ca 2 veckor innan behandlingsstart utifall att det är beställningsvara. Om man inte kan börja direkt så får det ligga i kylen bara :)

    Skönt att höra! Ah okey! Dom sa inget om något recept, ska gå in och kolla på 1177... men jag bokar en telefontid och pratar med dom så får vi se om det kan gå att lösa annars, det borde ju gå, så länge dom har tid för mig i januari dvs. Tack för ditt svar <3 

Svar på tråden Vi som försökt en längre tid - första barnet