Jag kände att jag ville göra en "renodlad" första-barnet-tråd för oss som försökt lite längre, då jag personligen känner att jag både kan ge och få mest stöd i en sådan.
(Varje person får dock bedöma själva vad som är en längre tid)
Här kan vi stötta varandra i denna tuffa resa till <3 första barnet <3
Jag lägger även till en bim-lista så vi kan följa varandra <3
Kram till alla kämpar därute <3
Idag va en riktigt jobbig dag. Har plågat mig igenom jobbdagen för att jag är så sjukt trött och utmattad. Det är verkligen trötthet på en ny nivå. Känner mig otroligt känslig och deppig allmänt just idag. Flexade ut lite tidigare från jobbet för att försöka återhämta mig lite och ta det lugnt bara. När jag kom hem hade vi fått ett brev, som jag öppnade med sambon på telefon, där det stod att inga embryon klarat sig till frysen. Jag trodde verkligen att jag va förberedd på att det kunde bli så och var okej med det då jag läst på och lyssnat på poddar där dom pratar om att det faktiskt statistiskt är vanligt att inte få det, men luften gick totalt ur mig. Kunde inte ens fortsätta prata med min sambo och belt ihop helt. Allt känns hopplöst och man känner sig så otroligt värdelös, varför kan det inte bara gå bra.
Nu är vår utredning klar och vi hade avslutade samtalet med läkaren. Som jag misstänkte att det skulle göra såg alla prover bra ut. Mitt amh-värde ligger på 1 men det är inom normalintervallet för min ålder. Men som läkaren sa där, det är inga konstigheter eftersom vi ska köra igång nu, men hade jag velat vänta 5 år hade de kanske inte rekommenderat det ungefär. 
"Oförklarligt barnlösa" således.
Jag och sambon ska ta kompletterande blodprover för infektion (typ för röda hund, hepatit, gulsot och sånt förstod jag det som) så skickas remissen iväg nästa vecka sen. Sen kunde vi vänta oss c.a 5 veckors tid för godkännande, men han tyckte vi kunde ringa och "kolla efter hur det gick" efter 3-4 v redan.
Efter det tid/besök inför uppstart behandling inom 2-3 v, så går allt som det ska kommer vi kunna dra igång med IVF i maj. 
Andra ultraljudet idag, och också det sista inför äggplocket! :)) Det kommer ske på Måndag! Hon kunde se 10 st äggblåsor på ultraljudet, och hon sa att det såg jättefint ut <3 så det kändes väldigt skönt. Blev tårögd när jag var klar och gick ut i entrén. På något sätt så är varje steg av faktiskt positiva besked en lättnad och en känsla av att det kanske kan gå bra för mig iallafall till slut. Än är vi ju såklart inte där, men det känns hoppfullt. Man är på väg. Sen planerar dom återföring på Onsdag (om allt går som man hoppas). Så ikväll är sista gången som jag behöver ta gonal-f och fyremadel. Imorn 22:30 ska jag ta ovitrelle, och Söndag ingenting. Sen är det dags <3
Andra ultraljudet idag, och också det sista inför äggplocket! :)) Det kommer ske på Måndag! Hon kunde se 10 st äggblåsor på ultraljudet, och hon sa att det såg jättefint ut <3 så det kändes väldigt skönt. Blev tårögd när jag var klar och gick ut i entrén. På något sätt så är varje steg av faktiskt positiva besked en lättnad och en känsla av att det kanske kan gå bra för mig iallafall till slut. Än är vi ju såklart inte där, men det känns hoppfullt. Man är på väg. Sen planerar dom återföring på Onsdag (om allt går som man hoppas). Så ikväll är sista gången som jag behöver ta gonal-f och fyremadel. Imorn 22:30 ska jag ta ovitrelle, och Söndag ingenting. Sen är det dags <3
Ja, precis, man får verkligen vara glad för alla små vinster <3
Va fin du e som orkar skriva detta när du själv haft en sån tung dag <3 Jag hoppas verkligen det går vägen för dig. Kramar
Idag började vi med sprutor, känner mig glad kombinerat med en rätt stor overklighetskänsla- fick typ blackout när jag skulle ta sprutan och har ingen aning om jag gjort rätt. Nu ligger jag här i soffan och bara stirrar, hur mådde ni andra? Trodde inte jag skulle reagera så här aa
Andra ultraljudet idag, och också det sista inför äggplocket! :)) Det kommer ske på Måndag! Hon kunde se 10 st äggblåsor på ultraljudet, och hon sa att det såg jättefint ut <3 så det kändes väldigt skönt. Blev tårögd när jag var klar och gick ut i entrén. På något sätt så är varje steg av faktiskt positiva besked en lättnad och en känsla av att det kanske kan gå bra för mig iallafall till slut. Än är vi ju såklart inte där, men det känns hoppfullt. Man är på väg. Sen planerar dom återföring på Onsdag (om allt går som man hoppas). Så ikväll är sista gången som jag behöver ta gonal-f och fyremadel. Imorn 22:30 ska jag ta ovitrelle, och Söndag ingenting. Sen är det dags <3
Idag va en riktigt jobbig dag. Har plågat mig igenom jobbdagen för att jag är så sjukt trött och utmattad. Det är verkligen trötthet på en ny nivå. Känner mig otroligt känslig och deppig allmänt just idag. Flexade ut lite tidigare från jobbet för att försöka återhämta mig lite och ta det lugnt bara. När jag kom hem hade vi fått ett brev, som jag öppnade med sambon på telefon, där det stod att inga embryon klarat sig till frysen. Jag trodde verkligen att jag va förberedd på att det kunde bli så och var okej med det då jag läst på och lyssnat på poddar där dom pratar om att det faktiskt statistiskt är vanligt att inte få det, men luften gick totalt ur mig. Kunde inte ens fortsätta prata med min sambo och belt ihop helt. Allt känns hopplöst och man känner sig så otroligt värdelös, varför kan det inte bara gå bra.
Idag började vi med sprutor, känner mig glad kombinerat med en rätt stor overklighetskänsla- fick typ blackout när jag skulle ta sprutan och har ingen aning om jag gjort rätt. Nu ligger jag här i soffan och bara stirrar, hur mådde ni andra? Trodde inte jag skulle reagera så här aa
Idag va en riktigt jobbig dag. Har plågat mig igenom jobbdagen för att jag är så sjukt trött och utmattad. Det är verkligen trötthet på en ny nivå. Känner mig otroligt känslig och deppig allmänt just idag. Flexade ut lite tidigare från jobbet för att försöka återhämta mig lite och ta det lugnt bara. När jag kom hem hade vi fått ett brev, som jag öppnade med sambon på telefon, där det stod att inga embryon klarat sig till frysen. Jag trodde verkligen att jag va förberedd på att det kunde bli så och var okej med det då jag läst på och lyssnat på poddar där dom pratar om att det faktiskt statistiskt är vanligt att inte få det, men luften gick totalt ur mig. Kunde inte ens fortsätta prata med min sambo och belt ihop helt. Allt känns hopplöst och man känner sig så otroligt värdelös, varför kan det inte bara gå bra.
Idag började vi med sprutor, känner mig glad kombinerat med en rätt stor overklighetskänsla- fick typ blackout när jag skulle ta sprutan och har ingen aning om jag gjort rätt. Nu ligger jag här i soffan och bara stirrar, hur mådde ni andra? Trodde inte jag skulle reagera så här aa
Idag va en riktigt jobbig dag. Har plågat mig igenom jobbdagen för att jag är så sjukt trött och utmattad. Det är verkligen trötthet på en ny nivå. Känner mig otroligt känslig och deppig allmänt just idag. Flexade ut lite tidigare från jobbet för att försöka återhämta mig lite och ta det lugnt bara. När jag kom hem hade vi fått ett brev, som jag öppnade med sambon på telefon, där det stod att inga embryon klarat sig till frysen. Jag trodde verkligen att jag va förberedd på att det kunde bli så och var okej med det då jag läst på och lyssnat på poddar där dom pratar om att det faktiskt statistiskt är vanligt att inte få det, men luften gick totalt ur mig. Kunde inte ens fortsätta prata med min sambo och belt ihop helt. Allt känns hopplöst och man känner sig så otroligt värdelös, varför kan det inte bara gå bra.
Åh äntligen! Men jag förstår verkligen den där känslan! Man har väntat och tänkt på det så många gånger, och så sitter man plötsligt där med sprutan i handen och man kan verkligen inte veta hur man ska känna där och då, förns man just sitter där. Jag vet inte hur många gånger jag kollade att dosen var rätt etc.. men ändå så blir man rädd att man gjort fel på nåt sätt. Men du gjorde helt säkert rätt! <3 Och man kommer in i det fort, upplever jag. Första gången fick jag värsta mentala spärren, men sen gjorde jag det bara och nu gör jag det ärligt talat av bara farten på kvällarna.
Åh jag hoppas verkligen <3 Kramar