Jag kände att jag ville göra en "renodlad" första-barnet-tråd för oss som försökt lite längre, då jag personligen känner att jag både kan ge och få mest stöd i en sådan.
(Varje person får dock bedöma själva vad som är en längre tid)
Här kan vi stötta varandra i denna tuffa resa till <3 första barnet <3
Jag lägger även till en bim-lista så vi kan följa varandra <3
Kram till alla kämpar därute <3
Carina82: tänker att det är så mycket känslor och tankar i detta och det verkligen kan bli känslosamt alltihop så fullt förståeligt att sprutorna för dig blev så. För mig var det väldigt emotionellt vid alla ultraljuden samt vid äggplocket (började gråta lite inne på rummet precis när jag behövt lämna min sambo). Man kastas så mycket mellan att våga hoppas och tro på att detta ska vara lyckosamt, vetskapen om att det kanske inte är det samt även såklart alla känslor kring att man ens behöver hålla på med ivf överhuvudtaget. Jag hoppas att det kommer kännas lättare för dig med tiden men om det inte gör det är det helt normalt också <3 om det känns väldigt jobbigt så kan du ju ta upp det med kliniken och se om de kan hjälpa till med samtalsstöd. Kram!
Idag va en riktigt jobbig dag. Har plågat mig igenom jobbdagen för att jag är så sjukt trött och utmattad. Det är verkligen trötthet på en ny nivå. Känner mig otroligt känslig och deppig allmänt just idag. Flexade ut lite tidigare från jobbet för att försöka återhämta mig lite och ta det lugnt bara. När jag kom hem hade vi fått ett brev, som jag öppnade med sambon på telefon, där det stod att inga embryon klarat sig till frysen. Jag trodde verkligen att jag va förberedd på att det kunde bli så och var okej med det då jag läst på och lyssnat på poddar där dom pratar om att det faktiskt statistiskt är vanligt att inte få det, men luften gick totalt ur mig. Kunde inte ens fortsätta prata med min sambo och belt ihop helt. Allt känns hopplöst och man känner sig så otroligt värdelös, varför kan det inte bara gå bra.
Åh äntligen! Men jag förstår verkligen den där känslan! Man har väntat och tänkt på det så många gånger, och så sitter man plötsligt där med sprutan i handen och man kan verkligen inte veta hur man ska känna där och då, förns man just sitter där. Jag vet inte hur många gånger jag kollade att dosen var rätt etc.. men ändå så blir man rädd att man gjort fel på nåt sätt. Men du gjorde helt säkert rätt! <3 Och man kommer in i det fort, upplever jag. Första gången fick jag värsta mentala spärren, men sen gjorde jag det bara och nu gör jag det ärligt talat av bara farten på kvällarna.
Åh jag hoppas verkligen <3 Kramar
Carina82: tänker att det är så mycket känslor och tankar i detta och det verkligen kan bli känslosamt alltihop så fullt förståeligt att sprutorna för dig blev så. För mig var det väldigt emotionellt vid alla ultraljuden samt vid äggplocket (började gråta lite inne på rummet precis när jag behövt lämna min sambo). Man kastas så mycket mellan att våga hoppas och tro på att detta ska vara lyckosamt, vetskapen om att det kanske inte är det samt även såklart alla känslor kring att man ens behöver hålla på med ivf överhuvudtaget. Jag hoppas att det kommer kännas lättare för dig med tiden men om det inte gör det är det helt normalt också <3 om det känns väldigt jobbigt så kan du ju ta upp det med kliniken och se om de kan hjälpa till med samtalsstöd. Kram!
Carina82: tänker att det är så mycket känslor och tankar i detta och det verkligen kan bli känslosamt alltihop så fullt förståeligt att sprutorna för dig blev så. För mig var det väldigt emotionellt vid alla ultraljuden samt vid äggplocket (började gråta lite inne på rummet precis när jag behövt lämna min sambo). Man kastas så mycket mellan att våga hoppas och tro på att detta ska vara lyckosamt, vetskapen om att det kanske inte är det samt även såklart alla känslor kring att man ens behöver hålla på med ivf överhuvudtaget. Jag hoppas att det kommer kännas lättare för dig med tiden men om det inte gör det är det helt normalt också <3 om det känns väldigt jobbigt så kan du ju ta upp det med kliniken och se om de kan hjälpa till med samtalsstöd. Kram!
Ja men verkligen! Blir otroligt surrealistiskt! Åh va skönt att det kändes lättare nu <3 Det är en väldigt skön känsla faktiskt att komma över den där tröskeln..jag kände nästan att "nu klarar jag vad som helst!" haha. Men det kanske man får äta upp. Näe men varje steg man klarar av är en "win"! <3
Vad som gjort mig väldigt känslosam, framförallt när jag var på senaste ultraljudet, var att det blev så tydligt för mig när jag gick därifrån att allt jag går igenom och kämpar för, gör jag för mitt barn, som jag en dag kommer att känna och älska. Och för det gör jag vad som helst.
Jag mår bra tack <3 Tog precis Ovitrelle så nu har jag gjort allt jag ska göra inför äggplocket, och känner att jag är redo! Jag är nervös, men känner mig samtidigt glad, hoppfull, och spänd på detta!
Msofie: tack för ditt stöd. Ja det är ju verkligen så att det räcker med ett guldägg, det får man försöka påminna sig om när det känns tufft. Min sambo vågar hoppas lite mer än mig så det hjälper också. Jag brukar försöka tänka att när man väl har sin bebis hos sig kommer man vara glad att det är just den som kom. Wow så kul att höra och stort grattis till din lilla pojke <3
Oj jag såg ditt svar nu Carina82, men går såklart inte att citera.
Va skönt att höra att det känns lättare med sprutorna :)
Ruvardagarna känns som tortyr, det går så himla långsamt och jag vill bara veta nu hur det har gått. Rent fysiskt så går det väl okej, men är väldigt trött och känslosam. Har känt av lite illamående också och då blir man ju direkt hoppfull, men det är också en vanlig biverkning på lutinus. Min testdag är ju 10/3 men sa till min sambo att jag nog vill testa i helgen iaf för jag vill ta den smällen på helgen helst och inte behöva åka till jobbet direkt.
Nu ligger jag på soffan och vilar efter äggplocket imorse. Allt har gått bra! Det var inte alls så farligt som man skulle kunna måla upp det, iallafall var det så för mig. Gjorde som mest ont precis efteråt, men det är bättre nu. Har lite molande värk nu bara. Spolningen var 10 gånger värre för mig än detta!
Är så lättad att jag gjort det nu. Dels för oron över smärtan, men också för att min sambo inte skulle kunna "leverera". Han började med antidep för ett tag sen och har fått svårt att få utlösning pga detta. Det är en väldigt vanlig biverkning av tabletterna. Men det gick bra tack och lov.
Nu kommer nästa oros-moment, hur det ska gå med äggen. Tänk om inget blir befruktat!?
Dom fick ut 5 ägg. Blev färre än vad jag trodde eftersom hon såg 10 på ultraljud, så blev lite ledsen över det, men samtidigt så är det ju inte antalet utan kvalitén som spelar roll. Bara hoppas att dessa ägg är bra, blir befruktade och klarar sig på vägens gång. Vore otroligt glad om det finns något ägg att frysa in också, men skyddar mig själv känslomässigt med tänka att det kanske inte blir så.
Nu ligger jag på soffan och vilar efter äggplocket imorse. Allt har gått bra! Det var inte alls så farligt som man skulle kunna måla upp det, iallafall var det så för mig. Gjorde som mest ont precis efteråt, men det är bättre nu. Har lite molande värk nu bara. Spolningen var 10 gånger värre för mig än detta!
Är så lättad att jag gjort det nu. Dels för oron över smärtan, men också för att min sambo inte skulle kunna "leverera". Han började med antidep för ett tag sen och har fått svårt att få utlösning pga detta. Det är en väldigt vanlig biverkning av tabletterna. Men det gick bra tack och lov.
Nu kommer nästa oros-moment, hur det ska gå med äggen. Tänk om inget blir befruktat!?
Dom fick ut 5 ägg. Blev färre än vad jag trodde eftersom hon såg 10 på ultraljud, så blev lite ledsen över det, men samtidigt så är det ju inte antalet utan kvalitén som spelar roll. Bara hoppas att dessa ägg är bra, blir befruktade och klarar sig på vägens gång. Vore otroligt glad om det finns något ägg att frysa in också, men skyddar mig själv känslomässigt med tänka att det kanske inte blir så.
Andra ultraljudet idag, och också det sista inför äggplocket! :)) Det kommer ske på Måndag! Hon kunde se 10 st äggblåsor på ultraljudet, och hon sa att det såg jättefint ut <3 så det kändes väldigt skönt. Blev tårögd när jag var klar och gick ut i entrén. På något sätt så är varje steg av faktiskt positiva besked en lättnad och en känsla av att det kanske kan gå bra för mig iallafall till slut. Än är vi ju såklart inte där, men det känns hoppfullt. Man är på väg. Sen planerar dom återföring på Onsdag (om allt går som man hoppas). Så ikväll är sista gången som jag behöver ta gonal-f och fyremadel. Imorn 22:30 ska jag ta ovitrelle, och Söndag ingenting. Sen är det dags <3
Va gullig du e som frågar <3 skrev ett inlägg ovan, vet inte om du missade det <3
Det har iallafall gått bra tack! <3 Fick ut 5 ägg, vilket var färre än vad jag trodde, så blev lite besviken över det, men som många sagt så är det ju kvalité som räknas, inte kvantitet. Så bara hoppas att dessa ägg är av super-kvalitet <3 På Onsdag ska jag tillbaka för återföring (om allt går bra) <3
Känner mig lite disträ just nu för man går runt och funderar över olika scenarios.. men försöker att inte gräva ner mig för mycket i de tankarna. Hur går det för dig? <3