Vi som försökt en längre tid - första barnet

Två veckor sen äggplock idag och en vecka till testdag, denna eviga väntan alltså! Igår hade jag ljuuust ljust rosa i flytningarna (som typ 90% är Lutinus, är så trött på dessa :'D) så då blev jag ju lite stressad, men inget mer efter det. Så jag hoppas inte att det var pre-mens eller liknande.

En härlig nyhet var i alla fall att två av de fyra embryona gick att frysa, det var en otrolig lättnad och inget jag förväntat mig alls!

Jag känner att jag tar detta i etapper och försöker att inte förvänta mig för mycket eller hoppas för mycket. Det blir liksom som små delmål och för varje delmål som uppfylls så försöker jag att glädjas för det utan att för den delen ta ut något i förskott. Går både bra och dåligt om jag ska vara ärlig, haha! Men det känns som ett hanterbart sätt att gå igenom denna process :)

Jag har också jobbat väldigt mycket på mina känslor för vänners graviditeter, för jag orkar inte längre må dåligt över dessa. Det är ju inte så att bara för att en vän är gravid, att de tagit den chansen från mig, så varför ska jag lägga över min sorg på dem. Det är jobbigt ibland, men jag känner också att jag nu genuint kan bli glad för vänners graviditeter, för jag vet hur mycket det skulle betyda för mig att få blir gravid.

Så jag måste ändå säga att jag mår förhållandevis bra mentalt, trots all väntan och ovisshet. Jag vill verkligen ge mig själv alla goda förutsättningar för att detta ska gå vägen och känner att det betyder att jag måste kunna må bra både fysiskt och psykiskt liksom :)

Långt inlägg som jag inte riktigt vet var jag vill komma med, men någon kanske tycker det är intressant att höra någon annans tankar och känslor kring allt detta :) 

Spännande för oss nu alltså! :)) Ja dom där vagitorierna är ingen höjdare >< och kan mycket väl framkalla det där. Jag använder cyclogest. Det positiva med dom är att man tar dom morgon och kväll, istället för 3 ggr om dagen. Själv har jag haft bruna flytningar, men annars inget. Så länge ingen mens kommer så finns det hopp. 

Va skönt att du hittat ett förhållningssätt som funkar för dig, och mår förhållandevis bra! Det bästa sättet för mig är att ha försvunnit in i tv-spelsvärlden. Då kan jag hantera detta rätt bra faktiskt :) Men tycker det går upp och ner. Har jag mycket "mensvärk", som att mensen verkligen ska starta, då blir jag superorolig och ledsen. Däremot om jag inte känner så mycket, då är det lättare att koppla bort. Idag har jag inte känt så alls och då har dagen gått bra. 

Grattis till dina embryon som gick att frysa in!! Det är ju fantastiska nyheter! 

Åh det lät ju lite bättre i alla fall, den där lunch-tabletten är ju inte alltid superlätt att fixa när man är på kontoret haha! Vi får hoppas att det går bra för oss nu! Bara två dagar kvar till din testdag ju, sjukt spännande! Jag vaknade i natt av något som kändes som begynnande mensvärk, men sen släppte den nån minut senare och jag somnade om. Har inte känt något mer sen dess.

Det är ju inte lätt, det kryper ju på en från tid till tid alla dessa oklara och oroliga tankar och känslor! Men jag försöker i alla fall vara pragmatisk och inte känna efter så mycket. Det är inte lätt, men jag märker att jag mår mycket bättre när jag lyckas med det haha :)

Tack vad snällt av dig!

Förstår det! >< Jag hade haft svårt att få till med med mitt arbete, då jag ibland inte ens har tid att gå på toa vissa tider, så är tacksam att jag fick den andra sorten.

Ja, shit, det börjar närma sig... 

Ah okey! Skönt! Ja det är inte alls lätt alla gånger alltså >< När kroppen gör sig till känna, så påminner den mig, oavsett vad jag bestämt mig för :P Men ibland lyckas man, och då är man rätt nöjd med sig själv haha. 

Testet blev förstås negativt, som alltid. Allt känns hopplöst just nu! Mitt hjärta krossas! Jag är så jäkla ledsen och arg och känner mig som skit. Varför sviker min kropp mig gång på gång?!!!!!!! Och jag har inte ens några ägg i frysen för dom var för dåliga, så kommer få vänta hur länge som helst för att få göra om detta. Vem fan vet när mensen dyker upp? och sen måste man vänta en mens till? Och sen har väl alla semester. Vet inte hur jag ska orka detta. Känns som jag aldrig kommer få uppleva det som andra får. 

Åh nej, vad ledsen jag blir för er skull <3 Jag som drömde inatt att jag gick in här och att du hade postat ett positivt besked, jag hoppades verkligen att det skulle vara sant!

Men du kommer visst att få uppleva en graviditet och ett barn! Nu har du gjort en testomgång, kliniken har lärt känna dig och din kropp bättre och kan justera nästa omgång så att det blir ännu bättre!

Chansen att lyckas första omgången är 25-33%, efter detta så stiger det för varje försök! Vid sjunde insättningen är typ sannolikheten att lyckas hela 75%, så oddsen blir ju bara bättre för varje gång! Sen hoppas jag inte att du ska behöva göra sju försök, men försök att inte tänka att bara för att första försöket misslyckades så kommer det aldrig att lyckas, för så ser generellt inte statistiken ut.

Ta några dagar att vara ledsen och besviken, men låt det inte äta upp dig. Du behöver all positiv energi för nästa omgång som du kan samla och även om det är jobbigt så kommer det bättre stunder! You can do this! 

Tack för dina stöttande ord <3 
Känns enormt tungt just nu, men kommer väl hitta styrka igen längre fram. 

Drömde själv flera gånger att jag testade positivt, nästan så jag trodde att det var verklighet. Önskar att det någon gång kunde få bli just det, verklighet. Usch, det gör så ont. 

Finns mycket som gör ont i detta, och bland det jobbigaste är hatet som kommit mot min egen kropp. Att den inte kan göra det mest självklara, det den är byggd för. Man känner sig värdelös. Och vill inte känna så. 

Soff (går inte att citera) jag är så ledsen för din skull och känner så väl igen känslan. Så fruktansvärt jobbigt när man väl får upp förhoppningarna och man måste börja om på nytt eftersom det inte finns ägg i frysen. 
Var det första hornombehandlingen eller har du behövt gå igenom flera? Jag hoppas och håller tummarna för att du lyckas nästa gång! 
Ska själv ringa Carl von Linné nu och meddela att jag kör igång med ny behandling så snart mensen kommer i nästa vecka.

Jag känner verkligen igen hatet, jag gör samma sak mot mig själv. Jag lyckas liksom intala mig själv att hela jag är värdelös och inte kan någonting, bara på grund av detta. Så om jag tar mig an något och det går dåligt så tappar jag humöret på en gång och blir helt förstörd, för "jag är ju värdelös och kan ingenting". Det är ju helt orimligt att tänka så egentligen och jag mår ju verkligen inte bra av det.

Kanske kan du hitta något som kan hjälpa dig att komma på bättre tankar? Jag har kört en hel del mindfulness för att få lite bättre "kontroll" på vilka tankar jag tillåter. Även en del affirmations för att peppa mig själv med positiva tankar, just för att jag så ofta hamnar i mörka och negativa spiraler som jag bara ältar om och om igen. Det kanske låter sjukt flummigt, men jag tror att det är lika viktigt att träna det psykiska som det fysiska. Man måste bara hitta rätt nivå som känns bra och inte skrattretande typ haha :) 

Tack för att du skriver <3 Ja, det känns verkligen otroligt ledsamt och orättvist. Hade känts mycket lättare om jag visste att det fanns reserver i frysen åtminstone. Det var vår första. Tack <3 

Jag pratade nyss med kliniken och fick prata med samma tafatta barnmorska vi pratade med när vi fick lära oss hur man tar sprutorna. Man behöver verkligen någon som säger att det ordnar sig, och förklarar med trygg ton vad nästa steg blir. Men så är det JAG som får fråga "vad händer nu?", och hon låter undrande. Och jag fortsätter "ja, när får jag starta nästa behandling?" Och hon svarar, "Aa om du vill starta en ny behandling så ska jag meddela läkarna.." Ja, vad tror du!? Det känns ju som att, hade inte jag sagt att jag ville starta en ny behandling, så hade jag inte hört något mer. Jag har känt mig SÅ besviken flera gånger på den här kliniken i deras bemötande, att jag SÅ önskar att vi hade kunnat få välja en annan klinik. Men vi är ju fast på denna pga min njursjukdom. Jag betvivlar inte deras kompetens, men bemötandet... kommunikationen... den har varit bristfällig.

Lycka till med ny behandling <3 ledsen att du också fick gå igenom det här. Det är så smärtsamt. Men hoppas du fått bygga upp dig själv och känner lite nytt hopp inför nya behandlingen <3