Villblimamma96 skrev 2022-03-11 09:22:41 följande:
Hej. Jag hakar på här. Försökt i nästan 1,5 år nu. Är 26. Visade sig att jag har PCO/PCOS (de sa PCOS, men jag verkar inte ha förhöjt testosteron, hade 25 äggblåsor när de räknade för att se om det var PCOS dock...) och verkar bara ha haft en ägglossning förra året (hittade ägglosning med temp en gång under hela året, innan och efter det fick jag inte någon bekräftad ÄL med temp eller ÄL-tester. Den här cykeln var min första med Letrozol. Verkade fungera bra, när jag var på UL hade jag en äggblåsa som var 20,3 mm, men läkaren sa att hon trodde jag skulle ha ÄL 2-3 dagar efter för slemhinnan var fortfarande inte tillräckligt tjock. Nu har jag BIM idag eller på måndag... Eller någon dag här emellan, jag vet inte säkert. Negativt test idag, såklart...vet inte hur jag ens kunde förställa mig något annat, de är ju alltid negativa. Känner mig ledsen, som vanligt. Känns som jag har ett hål i hjärtat. Tänkte att det kanske var bra att haka på i den här tråden för de flesta här känner nog som jag, åtminstone i slutet av cyklerna. Känner att jag behöver stöd och förståelse.
Välkommen till den här tråden <3 men tråkigt samtidigt såklart att du behövde hamna är, precis som vi andra. Själv går jag igenom mitt första ivf-försök just nu och ruvar på ett litet embryo (ruvardag 9 idag), och är livrädd för att det inte ska ta sig nu.
Jag förstår din hopplöshet kring de negativa testerna, i ens huvud känns det som att de aldrig kommer vara något annat. Jag skulle nog t.o.m tro att testet ljög om det nån dag visade positivt, eftersom det aldrig hänt. Ett positivt test, "det händer bara andra" har jag länge känt. Men det rationella är ju att det faktiskt inte är sant. Men på denna resan så tar ju lätt känslorna över :( Hoppas du kan få det stöd du behöver här. Jag har hängt här länge, och känner att det betytt mycket att kunna skriva av sig ibland. Kramar