Följas åt med vikt och träning fram till 1 okt ( forts. Midsommartråden)

Ja visst är det frustrerande? Och man kan vara hur medveten som helst om att det är normalt, men man blir ändå besviken när man väger mer än man tycker att man förtjänar, haha. 

Vikten stod stilla på 91-ish i några dagar, har bara vägt mig snabbt varje morgon för att se om det släppt och sedan försökt tänka på annat resten av tiden. Och har försökt dricka ordentligt. Måste säga att jag ändå hållit mig hyfsat lugn. Har känt besvikelse på morgnarna men lyckats skaka av mig det någorlunda någon timme senare.

Imorse föll det äntligen ner till 89.6. Så nu hamnade jag under BMI 30 (med minimal marginal förvisso men ändå) och jag är så jäkla glad och lättad! 

Jag äter exakt samma sak varje dag, ja. :)

Ja precis, vi tänker likadant, nästa mål jag har är 82 för då har jag BMI 27.4. :DTack!!

Tack för ditt fina pepp!

Jo det har gått himla bra sedan dess. Imorse vägde jag 86.2. Det rasade ganska plötsligt. Påminns återigen om hur kroppen kan jävlas ett tag för att sedan ge med sig. 

Jag hade strax under 90 som mål tills på fredag då jag ska börja gå över från strikt LCD till mer vanlig mat, så att ligga på 86.2 nu känns oerhört bra. :)

Grattis! Vad härligt att höra! :) 

Ja precis, känns väldigt bra att ha marginal! :)Tack :) 

Jag har ju nästan ingen aptit och har börjat tycka att det är så skönt att slippa handla och laga mat, så på så sätt ser jag inte jättemycket framemot att börja äta. Men det blir säkert lite kul när jag väl kommit igång. Jag är inte särskilt rädd, faktiskt. Känner mig så vansinnigt övertygad om att det kommer att gå bra. Vet inte varifrån den här övertygelsen om att alls ska lösa sig har kommit, men den var i mig från dag 1 på den här dieten.

Pratade med min dietist nyss. Vi snackade om det ena och det andra och så sa han att "du har ju gått ner i vikt ganska långsamt". Han menade såklart inget illa ("det betyder bara att dina förfäder var duktiga på att överleva utan mycket mat och det är ju en bra sak") men av någon anledning blev jag jätteledsen. Jag visste inte att min viktnedgång hittills räknas som långsam. Jag trodde att jag hade gjort ganska bra ifrån mig. Det kändes lite som att få underkänt på ett prov eller något. Så är det ju inte, jag är bara jättelöjlig just nu, men det är ändå så det känns.

Så det blev lite deppigt. Nu är alltså långa lcd-perioden över och jag trodde jag skulle känna mig lite gladare än jag gör just nu. 

Han är nog jättekunnig, tror jag. Men han var kanske inte så finkänslig i just den där stunden. Min gissning är att det är ett ganska oladdat ämne för honom. Att en del hade gått ner ännu snabbare på ett så litet kaloriintag och att det kanske då innebär att jag har en ganska långsam ämnesomsättning eller något sådant, och att han bara ville informera om det. Så en del av mig känner mig verkligen bara jättelöjlig. Men det är helt enkelt inte de orden man vill höra när man ätit så lite så länge utan att ens vara nära på att fuska. Då vill man ju ha en klapp på axeln och höra att det går bra för en. Hur som helst, jag får se till att skaka av mig deppigheten bara.

Men tack för din reaktion. Det värmer. Min sambo gick också i taket när jag berättade det för honom, haha. Så ni är två om det. <3 

Ja jag var åtminstone hyfsat nöjd. Men jag känner lite såhär (just nu i alla fall) att nu är lcd-perioden över och nu är det den långa biten kvar, och den har - till skillnad från den rena lcd-kuren - ingen deadline. Jag kände mig lite stressad under kuren och ville gå ner så mycket som möjligt innan den var slut. Nu är det bara att göra allt enligt planen och fortsätta så lång tid det tar innan jag är i mål. Målet är (helst) 65 kg, så det är en bra bit kvar, men jag är åtminstone halvvägs där rent kilomässigt (sedan kommer den andra halvan ju såklart att ta mycket längre tid). Jag tänker att nu när du "fallit dit" så är det bara att glädjas åt att du fick några härliga sommardagar med god mat, och sedan fokusera på tiden du har framför dig (efter de sista firandena). Du är ju jätteduktig som kämpar så under graviditeten. Många som aldrig varit överviktiga skjuter i vikt som bara den när de är gravida. Du har koll och anstränger dig och därför kommer det att gå så bra för dig. Lite snäll mot dig själv måste du vara, du skapar ju ändå liv, liksom! 

Ja, jag tror också att det kan vara så. Det har fått marinera lite så känner mig inte riktigt lika upprörd över det nu. 

Tack för de peppande orden :) 

Det är ett väldigt bra sätt att se på det, faktiskt! :) 

Det viktigaste är att du inte tappar motivationen om det skulle vara så att du väger lite mer än 80. Då är du snart under det igen, så det är inget att oroa sig över! Är det kanske möjligt att skjuta på vägningen ett par dagar? Så behöver det inte kännas lika stressigt? 

Jag försöker hålla mig ifrån tråden i några veckor nu eftersom jag börjat introducera mat och vikten står mer eller mindre stilla. Har fått veta att det är fullt normalt och har med bl.a. tarminnehåll och vätska att göra, så det är inte så att jag känner mig deppig av den anledningen, men jag försöker att inte tänka så mycket på min vikt så att jag kan hålla lite känslomässig distans till den. Men allt löper på som det ska dietmässigt. :) 

Dessutom visade det sig att när vågen sa 86.6 eller vad det nu var för ett par veckor sedan så var det bara batterierna som bråkade. Jag tyckte också att det var ett lite väl stort hopp nedåt. Det var väl antagligen snarare typ 88 eller något. Det däremot gjorde mig ganska deppig...

Blev å andra sidan på mycket gott humör i helgen när jag skulle på fest och inga av mina "finare" byxor passade mig. Ett par föll t.o.m. direkt ner på golvet när jag satte på mig dem. Och då ska sägas att jag använt två av de här byxorna för bara ett par veckor sedan. Visst, de satt väl lite löst då också, men inte så pass att jag inte kunde/ville ha dem på mig. Så även om vikten på vågen stått ganska stilla verkar något ändå ha hänt i kroppen.

Jag hoppas det går bra för alla er andra! <3

Nej jag väger mig hemma, har inte varit hos dietisten på ett litet tag nu utan vi har pratat över telefonen istället de senaste par gångerna. 

Tror jag börjar kolla vikten igen när jag är uppe i det antalet kalorier jag ska äta varje dag, eller kanske någon vecka efter det. Då borde det ha börjat stabiliseras och jag kan förhoppningsvis börja gå ner igen. :)Det känns ärligt talat lite jobbigt. Jobbigt att handla och laga mat. :p Är fortfarande inte särskilt hungrig och har blivit så bekväm av mig gällande mat nu, så att alls behöva tänka på det känns väldigt ovant. Men vill inte heller klaga för mycket, det är såklart kul att få lite mer variation i kosten igen. :)

Hej alla! Nu är jag tillbaka.  Har inte börjat äta vanlig kost till 100% ännu, men äter frukost, lunch, ett lcd-mellanmål och middag. 

Vågade ju inte väga mig på länge eftersom jag var ganska säker på att vikten skulle stå stilla eller öka när jag började äta mer mat. Så igår gick jag till jobbet med ett par byxor som jag använt en hel del på sistone. Jag köpte dem för ett par år sedan online men de var för små så jag använde dem aldrig, tills för 1-2 månader sedan, då de plötsligt var de enda byxorna i garderoben som passade. Men igår när jag sprang till bussen insåg jag att de blivit lite för stora! Jag var tvungen att hålla i dem med ena handen för att de inte skulle trilla ner. Det fick mig att våga väga mig igen, haha.

Hur som helst, min vikt är nu 83.8 kg, och det känns sjukt bra. Jag bryr mig inte längre så mycket om hur snabbt eller långsamt det går. Det är nu mindre än 10 kg kvar tills jag är inne i normalviktsintervallet, så varje kg neråt känns det som ett stort steg i rätt riktning.

Det där kan driva en till absolut vansinne. Har varit där så många gånger. Och man försöker liksom lösa pusslet: Är det mens? Känner jag mig vätskefylld? Är jag förstoppad? Hittar man inget svar så blir det ju lätt så att man drar slutsatsen att man helt enkelt gått upp i fett. Men det har du inte. Du har inte gått upp 1.3 kg i fett på 10 dagar. Du hade behövt äta jättemycket mer än vanligt. 

Kroppen är bara konstig. Jag fick t.ex. ganska nyligen veta att om man precis börjat träna så kan det uppstå (fullt naturliga och ofarliga) inflammationer i musklerna som samlar vätska. Och det skulle då - enligt personen som berättade detta för mig - vara anledningen till att många blir arga på vågen när de precis varit duktiga och börjat träna. Det finns säkert hundra saker till som kroppen sysslar med men som vi inte känner till.

Huvudsaken är att du kämpar på, och en liten tid framåt så kommer den här platån att vara historia. :)

Det är så gulligt att du har koll på mina delmål. :) För det är ju precis som du säger att jag nu bara har lite kvar innan jag är under bmi 27.5. :D 

Förstår att två veckor känns som en lång tid när man känner att inget händer. Jag hejar på dig och håller tummarna för att det ska släppa så snart som möjligt, vilket det säkert också kommer att göra. Men oavsett vad som står på vågen så tappar du garanterat fett! Det kanske kan hjälpa om du påminner dig själv om det. :)Tack! Det har känts helt okej att fasa in mat, men min aptit är fortfarande låg och eftersom jag ätit så dåligt i flera år (hämtmat osv) så är det en stor grej att behöva planera min kost och laga nyttig mat hemma. Jag har inte varit i närheten av att typ köpa pizza eller liknande utan det är väl snarare tvärtom så att jag har lite svårt att få i mig tillräckligt många kalorier just nu. Men allt handlar ju om vanor, så det är väl bara att fortsätta träna på det, liksom.

Hur går det för dig i din graviditet? Vilken vecka är du i nu? 

Förstår att du längtar efter bebisen, det måste kännas härligt. :)

Jag tror det är jättebra om du lyckas bli kvitt lite av stressen du upplever. Stress har ju också med hälsa att göra och du förtjänar inte att gå omkring med sådana känslor. Jag förstår absolut att du är rädd för att det ska bli som under förra graviditeten, och jag tror du gör helt rätt som håller koll och tar det hela på allvar, men du är så långt ifrån den förra graviditeten nu och samma sak kommer inte att hända igen. Den här gången har du mer koll på din viktuppgång än de flesta som är gravida! Och om det sedan blir 14 eller 16 kg i slutändan så kommer ju inte det att spela någon roll i det långa loppet.

Det måste kännas bra att kunna jämföra med förra graviditeten och se att det är en så stor skillnad den här gången. Du är jätteduktig. :) Som du säger så är det nog svårt - antaligen omöjligt - att detaljstyra det hela. Jag tycker att du ska fokusera på den där 10 kg stora skillnaden mellan denna graviditeten och förra istället för på det där extrakilot på vågen idag. :)

82.6 kg idag, dvs -1.2 sedan i onsdags. Är mycket glad och nöjd över det. :) Det enda som grämer mig just nu är att jag inte kommer igång med min träning. Jag har varit så dålig på det och det känns som att jag knappt rör mig över huvud taget just nu. Det är ju så mycket skönare att ligga i soffan på kvällen och titta på serier...