Barn som dödshotar

Hjälp din man då att få igång skolan. Mejla rektor och rektorns chef och säg att ni behöver konkret hjälp nu. En handlingsplan skall sättas samman nu. Ring Soc och ordna möte med mamman och ansvarig handläggare. En handlingsplan ska sättas samman där med, nu.

Kontakta BUP och be om ett mycket snart möte. Förklara sonens problematik.

Din man måste börja göra konkreta åtgärder, han måste börja bli tuff. Tyvärr verkar det som att alla står handfallna runt er så någon måste ta tag i det hela. Det går inte att bara säga; nämen Soc sa si och så... Så då är det väl så... sen ser ni hur sonen bara blir värre och värre.

Kanske är det bra om föräldrarna får stöd och rådgivning. Stöd i att vara föräldrar. Stöd i hur de ska bemöta sonen.

Sätt eld i baken på skola, kommun, Soc mfl. (Alltså pappan bör göra det, men han kanske behöver konkret stöd, ledas vid handen kring detta?)

Det är en och annan sten som kommer farande ur ditt glashus när du själv beslöt dig för det tillfälliga nicket "Psycho" i en tråd om en 11-åring, och vidare drog igång med haranger om psykopati på väldigt tunt underlag. Men jag ser att du inte vill bemöta mina frågor, annat än att prata runt och generellt om hur "några andra" måste ha uttryckt sig då.

Hade aldrig släppt in det barnet i mitt hem igen.

Jag tror barnet behöver en fosterfamilj eller liknande, bo hos proffs.

Hade aldrig släppt in det barnet i mitt hem igen.

Jag tror barnet behöver en fosterfamilj eller liknande, bo hos proffs.

Jag har åsikter precis som alla andra, men jag väljer att framföra dom på ett neutralare vis mot Ts. Hon har trots allt räckt ut en hand för hjälp, men vissa bränner hellre fingrarna med cigarretter än tar emot den och vill stötta.

Dina farhågor kan vara en annan människan paradis

Du menar att du tar den handen ömt när dina första spekulativa sågspån till bidrag är "psykopat" och "skicka på hem"? Jo, där är vi helt eniga i att det säkert känns skönt för TS som anser att akuta insatser från fadern är att "splittra familjen" och "överge" den minsta. Resten får vi sägas vara helt oeniga i. Även att du uttrycker dig som en "expert i en panel som blir lyssnad på".

TS, får inte speciellt mkt vasst i den här tråden, utom för sina dramatiska ordval och "lösningar". Med all rätta får dock båda VH kraftigast kritik för hur de försummar pojken på sina olika vis, men det landar ju inte väl hosTS att pappan får hård kritik.

(Ditt egenuppfunna bildspråk är förresten inte illustrativt och effektfullt, bara... "eget".)

På vilket sätt har jag använt henne som slagpåse för att jag tycker att pappan har minst några mil till att gå?

Man skulle kunna säga att spektakulära överdrifter om vad någon skrivit snarare är Familjeliv AB:s ena lilla ivriga gäng.

Man vet inte förrän man prövat? Tja, en mängd underlag finns ju och det ser inget vidare ut, särskilt inte för långa LVU eller SoL-placeringar utan VH, och då har det gått längre än ord och aspergiansk fascination för fel saker.

Vilken paranoid överreaktion. Du löper nog större risk att träffas av blixten än att huggas i sömnen av en 11 årig styvson.

Ungen har problem med gränser och en morsa och farsa som är kassa. Ungen utryckte sig/skojade väldigt olämpligt. Söker antagligen reaktion från sin kassa farsa. Steget därifrån till att han faktiskt skulle skada någon är oändligt långt.

Finns 1000 saker man kan göra innan man behöver tänka i termer av placering under förutsättning att NÅN av föräldrarna vill ta nåt jävla ansvar. Har inte hört nåt om att barnet skulle ha nån historia av våldsamheter, men pga ett väldigt dumt uttalande vid middagsbordet så tänke du att det stackars barnet ska bort?.

Vad för lösning är det som inte är bra?

Att jag anser att de ska börja med att reparera sin egen relation på tu man hand?

Att pojken behöver hjälp att hantera sina känslor?

Att jag inte tänker separera på grund av att min elva åriga bonus ?skämtade?.

Tänker att man inte börjar där. Ser ingen orsak att göra så drastiska åtgärder. Familjelivs egna domstol har dömt och skapat egna sanningar.