39år och singel för resten av livet?

Håller verkligen med, även om det känns helt ofattbart att det ska vara så?.

Tack för supertips. Plöjer poden här nu?

Kul!

Tycker att jag redan känner mig mkt mindre ensam om allt det här när jag hört alla kloka och framgångsrika singlar som har nästan identiska problem.

Fattar faktiskt inte hur folk träffar folk på tinder? Hör hela tiden om folk som träffat sin partner där, men jag får aldrig till en ordentlig konversation med någon, ser väl också helt ok ut tror jag. Eller så kanske jag är skitful :/

Men eller hur!!

Det man inte hör så mycket är hur länge dessa förhållanden håller. Inte för att vara negativ, men Att ha hittat ngn via Tinder sedan några månader garanterar nog inte riktigt att det ska hålla?det är som att det tar längre tid att skapa sig en uppfattning?

Men visst finns glädjehistorier?.

Kikade för övrigt in på facebook dejting?ngn som har erfarenheter därifrån?

Så kan det vara.

Jo, så kan det vara både för män och kvinnor.

Finns ju endel löninga och flottiga farbröder som tycker att det är helt rimligt att ragga på unga vackra tjejer?.

Jag träffade min sambo på tinder. Vi har varit tillsammans i två år så om det inte håller tror jag inte att det kommer att ha något att göra med var vi träffades!

TS, hur går det, har det hänt nåt nytt på dejtingfronten?

Dom som blir kvar på dejtingmarknaden under flera år har antingen otur, dejtar uppåt och blir besviken när man blir ghostad, eller har något annat problem.

Speciellt om man är kvinna. Det går ju 300 män på varje kvinna på nätet verkar det som i dom flesta diskussioner om nätdejting.

Jag träffade min goding på det gamla hederliga sättet. På ett uteställe för många år sen.

Min frus syrra är evig singel. Har säkert legat med halva stan i sin jakt på karlar och familj. Hon är snygg men jävligt radikal och envisas med att vädra sina åsikter i ur och skur.

Dom som öppnar käften och diskuterar med henne är idioter, så stannar det där. Dom som håller käft och himlar med ögonen får ligga så länge som dom orkar stå ut. Inte så länge, eller tills dom hittar en normal tjej. Ungefär så i sammanfattning.

Springer man in i en vägg gång på gång kan det vara värt att rannsaka sig själv och fundera på om det finns en dörr i väggen? Och, vill man kompromissa och ta den?

Radikala kvinnor aktar man sig gärna för om man vill ha ett bra liv. Det är ju oftast något som är fel om man är evigt singel. Även om man inte ser det själv.

Man blir väl mer kräsen med åldern, det blir viktigare att träffa rätt eftersom man har tidspress på sig att skaffa barn och hitta någon som man tror sig kunna leva tillsammans med länge. Jag träffade min man när vi båda var i 20-års åldern och då hade vi ingen längre plan med vårt förhållande utan levde där och då och gick bara efter attraktion. När man letar en partner att gifta sig och skaffa barn med är det ju inte konstigt att man har mer krav på en partner, och det är väl därför det är svårt att hitta rätt. För att inte många når upp till kraven man har. Det ligger också något i det som tagits upp i tråden, att många har för höga krav jämfört med vad de själva har att erbjuda.

Jag tänker också att urvalet är mindre då många i din ålder har barn sedan tidigare förhållande och inte är så sugna på att starta om med ny familj. Även om du gett upp tanken på barn så tror nog män att du med tanke på din ålder vill ha barn snart och blir rädda och därför ghostar dig. Alternativt ghostar de dig för att de bara är ute efter sex. Appar som tinder är ett enkelt sätt för män att få ligga utan ansträngning, de slipper bjuda på drinkar på krogen och bjuda ut på dejt.

Strunta i dejtingapparna och rör dig mer ute, på krogen, fester etc. Dina vänners partners kanske har intressanta vänner? Tacka ja till saker som du blir bjuden på. Jag tror mer på att träffa någon i en mer ?naturlig miljö? än via ytliga dejtingappar.

Jag är 49 och har aldrig haft ett förhållande. Känner mig uppgiven ibland, men försöker att inte gräva ner mig för mycket. Varit deppig en lång period, och nu har jag börjat försöka igen. Skriver till tjejer. Jag har inga större förhoppningar, men jag försöker iallafall.

Hur går det TS?

Tack, vad fint att du frågar.

Jag har helt tagit bort Tinder, och även fb dating. Känner att jag liksom behöver nollställa mig ett tag. Det har varit så många dejter och besvikelser, jag kan se att jag borde ha bromsat tidigare, men har liksom bara kört på för att jag så gärna velat träffa ngn. Jag tappade liksom att känslan måste komma först. Det har lett till frågor i efterhand kring typ varför dejtade jag honom så länge? Eller vad såg jag i honom öht. Nej, jag måste säga att jag ärligt njuter av att inte tänka på att varken behöva kolla av någon dejtapp, eller att vara uppbokad på en dejt istället för att träffa en kompis eller liknande, stå och fixa sig och sedan ändå känna sig missnöjd.

Kommer nog att starta upp Tinder igen-för trots allt så känns det som att det är den största appen för nätdejting och därmed innehåller flest vettiga människor bland dräggen som ändå finns överallt.

Men nu vill jag bara tänka på att göra roliga saker själv och med kompisar. Orkar verkligen inte med alla dessa b-män?.

Släpp taget var med dina nära och kära istället

Exakt så. Ingen ska behöva känna behov av att jaga någons erkännande. som att man måste ha någon/något som man inte har för att allt ska vara bra. Det är som att allt landar.

Jag hade kunnat vara med mina nära och kära, tränat, slappat, whatever, istället för att ha lyssnat på otaliga deppiga och frånskilda pappor som tror att de är redo att dejta ngn ny. Eller dejter med män som man tror ändå skulle kunna ha lite potential men som egentligen är rena slackers och bara B. Nej. Det är som ett underbart uppvaknande.

Bra jobbat med att ändra attityd till att träffa någon!

Jag känner lite samma sak nu. Går på någon dejt ibland men träffar mest vänner o familj, engagerar mig i jobbet, satsar på träningen och hälsan, ger mig tid till sånt jag tycker ger något (skriva, läsa, lyssna på bra poddar osv). Man kan inte gå omkring och känna sig tom och vänta på att nån ska fylla en med mening, det förgiftar hela tillvaron till slut. 

Jag tänker nu att det  viktigaste är att jag inte hamnar i en destruktiv relation igen. Och för att lyckas med det tror jag det viktigaste är att ta hand om sig själv, inse sitt värde och träna på att respektera sina egna behov.