Försöka bli gravid i höst, följas åt?

Trots absolut noll PMS, bara svag svag molvärk och den där blödningen som jag var så säker på att det var en nidblödning, så har mensen kommit idag :( känner mig helt tom, vet inte om jag orkar bli ledsen ens. Hur länge orkar man försöka och varför funkar det aldrig?

Neeeeej LJM!!! FASEN! jag vet inte hur man orkar, man bara gör det. Efter Ett par dagar Brukar hoppet återvända och man börjar om. Tillåt dig själv att deppa ihop och komma igen. Har du funderat på att söka hjälp? Ber om ursäkt om du skrivit något om det tidigare för då har jag missat.. som någon skrev för ett tag sen börjar alla vara på så olika ställen i sina processer nu att det är svårt att hålla reda på.. Om du inte sökt hjälp. Gör det. Vi sökte trots att vi plussat flera gånger och vi fick hjälp. Det kan vara värt det. Stor kram till dig 

Ljm; nu blev jag så ledsen. Hoppades verkligen de va en nidblödning förra vecka :'( 
Ja, hur orkar man? Just nu känner jag likadant. Varför ens försöka när det ändå inte går. Varför ens köpa massa vitaminer, tester och annat och spendera mycket pengar när det ändå inte funkar. 

Fyrklövern; tempen är låg men har varit lite upp och ned. Har inga speciella flytningar, kommer dock fortfarande brunt klet ut. Är rädd att allt inte är ute men orkar faktiskt inte ringa kvinnokliniken då jag har tid i mars. Sen sa dom att allt såg bra ut vid kontrollen. 

Jag tycker verkligen att det är fint att vi har varandra. Även fast allt är SKIT så är vi några här som varit här sen starten. Jag har verkligen känt att musten totalt glidit ur mig. Jag började fundera på att ställa oss i kö till adoption även fast jag inte är redo att tänka att det aldrig kommer gå för oss. upptäckte då att man måste vara gift? Så det sket sig direkt. Jag orkar inte heller gifta mig för det. Jag har frågat kvinnokliniken flera gånger om att få en utredning och alltid fått nej, att det ändå gått för oss. Tillslut tröttnade dom och sa ?skicka in en ansökan så ser vi? ungefär. Vi gjorde det på vinst eller förlust. Det jag vill säga är att nöj er inte med ett nej från vården, tjata hål i huvudet på dom. Ibland funkar det, ibland inte men för mig gav det något att tjata för att jag kände att jag gjorde något. På något sätt kändes det som att jag tog små steg. Hakade upp mig på något som gjorde att jag kände att jag gjorde något mellan mens och äl. Det kanske inte funkar för alla men jag vill ändå försöka ge något till er som funkade för mig. Tillslut fick vi utredningen och sen rullade grejer i gång. Ni är fantastiska kämpar 

Nej LJM, man blir så fruktansvärt ledsen :( <3 Fan också. Att det ska hålla på så månad ut och månad in. Jag ställer mig med de andra, det kanske har blivit dags att söka hjälp så att ni kommer in i rullningarna. Skulle det ta sig under tiden så är det bara positivt. Annars har man något att vänta på. Ni har gett det en ärlig chans med att stimulera ägglossningen och nu bör vården ställa upp från sin sida. Tänk på att man alltid kan skicka en egenremiss också om ni inte vill vänta på tid hos er gynekolog. Jag skickar massor med kramar till dig <3 

Dalarna förhoppningsvis har allting kommit ut om de gjort kontroll av livmodern. Det kanske bara rensar ut det sista så kommer det nog igång snart. Jag vill minnas att jag också hade bruna flytningar nån vecka efter operationen och trodde att det fortfarande rensades, sen kom plötsligt äggviteflytningara efter 2 v. 

Tack fina ni <3 denna känslan av oduglighet är så rutten. Varför blir andra gravida till höger och vänster och vi måste kämpa såhär? Det finns ingen rättvisa i det alls..

Chilins, be inte om ursäkt! Förstår att det är svårt att hålla reda på allas tidslinje och historia.
Vi kommer att behöva gå privat om vi ska söka hjälp vilket såklart är en kostnadsfråga, en enda IVF kostar runt 40 000 med utredning och så, och det är ju inte alls säkert att det blir någon bebis då heller. Men steg ett är väl att ringa en av klinikerna och fråga hur det går till, och säkerställa att de ens tar emot oss. Är så rädd för att även privata kliniker ska neka pga min övervikt, jag vet inte riktigt hur petiga de är. Vet inte ens vad jag väger, och vill helst inte veta det heller om jag kan slippa.

Ljm; det är så orättvist att dom ska neka pga övervikt. Det är inte bevisat att det ger sämre resultat med övervikt. Sen tror jag privat kanske det är lite lättare, man betalar ju då. Men de är vad jag tror.

Tack för att ni lyssnar och är så förstående, vad hade jag gjort utan er alltså <3

Det här med vikten är en så himla känslig fråga för mig, jag har tidigare i livet varit extremt fokuserad på siffrorna på vågen vilket till slut skapade en destruktiv situation för mig då jag hade mycket ångest och rasade i vikt alldeles för snabbt. Det enda jag fick höra från omgivningen var hur duktig jag var och hur bra jag såg ut att må, men ingen visste ju att jag egentligen mådde fruktansvärt dåligt. Det blev så tydligt för mig hur skevt det är, skit i hur du egentligen mår, du har ju blivit smal liksom. Är på en helt annan plats i livet nu och slängde ut vågen för flera år sedan och har inte vägt mig sedan dess. Är rädd att hela IVF-grejen och att vara tvungen att väga mig ska slänga mig tillbaka in i ångesten och den ohälsosamma livsstilen jag hade då. Jag antar att jag helt enkelt får ringa och förklara min historia och hoppas på att de är förstående.

Är det någon som är bra på att uppskatta vikt utifrån klädstorlek? xD jag har oftast storlek 42/44 eller L, ibland XL i något plagg och är 170 lång, Har själv uppskattat min vikt till typ 95 kg men vet inte om det är rimligt? Försöker googla fram bilder på andra och jämföra med hur min egen kropp ser ut, men allas kroppar är ju så himla olika liksom.

Förlåt för att jag kapar tråden med mina viktfunderingar <3

Det låter som ett riktigt trauma som gör mig ledsen att läsa. Det låter som att du kommit så långt och så ska det här slunga dig tillbaka i tiden. Jag har ju varit i kontakt med en av klinikerna nu som utför IVF (jag är förövrigt inte smal. Jag är överviktig men klarar BMI) och jag fick göra en invägning vid första besöket. Men. För det första kommenterade aldrig läkaren min vikt alls. Han hade absolut kunnat säga att jag bör gå ner i vikt även om jag klarar BMI. De här människorna som jobbar där är de mest fantastiska människorna jag stött på inom vården. Så otroligt empatiska och förstående. Jag har svårt att tro att du skulle få ett dåligt bemötande av att bolla dina funderingar. De stöter på det här dagligen. Sen finns det rötägg på varje ställe men det kändes annorlunda med denna vårdpersonal. Det måste jag säga. Jag kan tyvärr inte uppskatta din vikt men jag hoppas att du vågar ta steget till att ringa upp proffsen och ge dom en chans att hjälpa dig. Jag tror på dig