Ingen märker…

Jag håller med alla andra i tråden. Alla i din omgivning ser förstås att du har gått ner, men de väljer att inte säga något. I mina ögon tyder det på att du omger dig med vettiga människor som inte kommenterar hur andra ser ut utan lägger fokus på annat. De enda gångerna jag själv kommenterar andras utseende är typ på speciella tillfällen när folk har lagt tid på att göra sig riktigt fina?eller har gjort något nytt med håret?och då såklart enbart positivt. I övrigt tycker jag att man ska få befinna sig okommenterad.

Vi går i regel inte ner i vikt oavsett. Och framförallt stannar vi inte nere i vikt.

Jag tror också att folk inte påpekar det på grund av att det kan vara känsligt att kommentera folks kroppar. Däremot tycker jag att det är konstigt att din familj inte har sagt något.

Om en kollega som jag inte står nära hade gått ner i vikt så hade jag inte påpekat något såvida personen inte tog upp det själv. Då hade jag sagt att personen har gjort ett bra jobb. Alltså, om någon jag inte känner väl hade gått ner i vikt så hade jag inte sagt något, just eftersom att det kan vara känsligt att kommentera folks kroppar och jag vill inte sätta mig själv i den jobbiga situationen. Hade personen själv tagit upp det så är det en annan sak.

Om däremot en person som står mig väldigt nära hade gått ner i vikt så hade jag sagt något, oavsett om personen själv tog upp det eller ej. Min mamma är ett exempel. Vi står varandra nära och jag såg direkt att hon har gått ner i vikt och då påpekade jag det. Vi har dock en sådan relation där vi faktiskt kan påpeka sådant utan att den andra tar illa upp. Jag vet var jag har henne. Jag känner henne. Vi kan säga sådant till varandra.

När jag gick från mullig till skitsmal så påpekade många detta, utan att jag själv hade sagt något. Nu led inte jag av fetma men jag gick från mullig till väldigt smal och man såg tydligt skillnad. Min mamma påpekade det, min pappa påpekade det, mina vänner påpekade det och även personer som jag inte har en nära relation till påpekade det. Jag tog dock inte illa upp alls utan blev mer glad av att höra det.

Kommer till exempel ihåg att min dåvarande pojkväns bästa vän sa till mig att det syns tydligt att jag har gått ner i vikt och att jag ser ut som en ny människa. Hade bara träffat den killen ett fåtal gånger. Som sagt så tog jag inte illa upp alls. Tvärtom. Att jag var mullig var ju liksom ingen hemlighet.

Om det är en vän i min bekantskapskrets så skulle jag absolut kommentera viktminskningen - med komplimanger och i sporrande ordalag förstås. Herregud vad besviken jag blivit om mina vänner inte gjort det, precis som TS. Om man däremot träffar nån på stan som man inte sett på flera år, då vågar jag inte säga nåt, för man vet ju inte anledningen till viktminskningen och om personen kanske är sjuk.

De är väl uppfostrade att inte kommentera folks kroppar, och det tycker jag är positivt. Särskilt på en arbetsplats ska man kunna vara professionell, kollegornas kroppar hör verkligen inte dit. 

Bra jobbat!

Jäklar vad duktig du är. 
Jag vet hur svårt och jobbigt det är att gå ned i vikt. Bra jobbat!

Om jag skulle säga något? Hmmm, om jag märkt att personen gått upp skulle jag inte säga något, om jag märkt at personen gått ned skulle jag kanske våga ställa frågan om personen gått ned i vikt. Beror helt på hur nära vi känner varandra. Det kan vara så känsligt och kan bero på sjukdom eller depression eller annat som jag inte riktigt vill att vi börjar prata om vid tillfället...