Ingen märker…

Det är ju jättestor skillnad! Vad bra du kämpat!

Jag förstår inte det där med att inte kommentera andras kroppar om det skett en förändring. Man är ju medveten om förändringen själv, om inte ens närmaste familj, släkt och vänner får kommentera snällt, utan måste låtsas att de inte ser, ja det är sådant som kan skapa ätstörningar-när alla ignorerar. Man har säkert inget bra förhållande till sina närmaste heller om man inte kan prata om sånt. Dessutom är man kanske lite väl överkänslig om ingen får kommentera något med ens utseende! man kan säga att man inte vill prata om det bara och då ska det respekteras givetvis.

 

Har jag en kusin som plötsligt kommer med för stora silikontuttar och hon var plattbystad tidigare så är det klart jag kommenterar!

Samma om någon ser trött ut och blivit för smal så klart jag frågar personen hur den mår egentligen när vi är själva med varandra.  

Har någon gått ner synligt mycket i vikt, som varit överviktig tidigare, så säger jag ju det också, men inte "bra gjort" det första jag gör, utan säger att jag noterar att denne blivit mindre, är det med mening eller har det bara blivit så? Är det då med mening så är det klart att jag säger personen varit duktig och kämpat på bra. Annars kanske personen fortsätter och fortsätter att gå ner till sjukliga nivåer eftersom ingen tycks märka och då är det lätt att tro att folk inte bryr sig eller att man fortfarande är fet (i huvudet/tanken) eftersom ingen verkar se.

Träffade en kusin förra veckan som blivit lite mullig, hon var nykär och det strålade om henne, hon hade även klippt håret och jag sa hur fin hon var att hon såg ut att må bra, frisk och hälsosam och att hennes nya frisyr klädde henne.

Enligt vissa i tråden skulle jag låtsats som ingenting? Varför? Min kusin blev jätteglad för mina komplimanger.

De flesta gillar att bli sedda-inte ignorerade.

Om jag hade ett stort oklädsamt sår i ansiktet så hade jag undrat om jag blivit osynlig om ingen frågat eller kommenterat, samma om jag blivit för smal eller för tjock, haft ett nytt ärr som syns mycket eller skaffat glasögon eller andra förändringar i utseendet. Om ingen märker, eller låtsas som att de inte märker, snacka om att känna sig ignorerad!

Ni som inte tycker man får kommentera utseenden, tycker ni inte man får kommentera en ny hårfärg, ny frisyr, ny piercing, om någon har den dåliga smaken att göra ankläppar (den dåliga smaken behöver man kanske inte kommentera, hade en vän som gjorde det förr och jag frågade om det kommer att försvinna, när hon sa ja så sa jag; vilken tur! För det är ju väldigt drastiskt att göra den typen av förändringar permanent), ny tatuering eller andra förändringar heller?! 

Vikt har tydligen blivit lite som graviditet- det är inte okej längre att kommentera utan att personen själv tar upp ämnet.

Jag är mer personen som glatt skulle säga

-Men OJ, vad du har jobbat med vikten sen vi sågs sist! Du tänker väl inte försvinna helt hoppas jag?   

Förmodligen helfel med vissa människor men mina vänner är som tur är inte överdrivet känsliga.

Fast efter den här tråden så vågar jag nog inte heller säga nåt till den som gått ner 35 kilo.

TS, lägg ut före/efter- helkroppsprofil på fejan. Om inte folk fattar då att man vill ha kommentarer/pepp så är de antingen köttskallar eller så avis så de får dricka kaffet med sugrör för att munnen är hopsnörpt.

Vikt har tydligen blivit lite som graviditet- det är inte okej längre att kommentera utan att personen själv tar upp ämnet.

Jag är mer personen som glatt skulle säga

-Men OJ, vad du har jobbat med vikten sen vi sågs sist! Du tänker väl inte försvinna helt hoppas jag?   

Förmodligen helfel med vissa människor men mina vänner är som tur är inte överdrivet känsliga.

Fast efter den här tråden så vågar jag nog inte heller säga nåt till den som gått ner 35 kilo.

TS, lägg ut före/efter- helkroppsprofil på fejan. Om inte folk fattar då att man vill ha kommentarer/pepp så är de antingen köttskallar eller så avis så de får dricka kaffet med sugrör för att munnen är hopsnörpt.

Jag hade fattat, men tycker ändå det är problematiskt. Det är klart att personen ifråga för stunden mår bra av alla klappar på axeln, men går hen upp igen kommer allt det forna berömmer bara gör att hen mår sämre.

Likadant alla vänner och bekanta som ser det inlägget. Andra tjocka som mår lite dåligt av det, medvetet eller undermedvetet, och alla andra som också får det inbankat att smal är sunt och bra och snygg, och tjock är dåligt, skadligt och fult. Det bästa hade väl varit om alla alltid känt sig bekväma i sina kroppar, oavsett form? Den världen kommer vi inte närmare till om vi bara berömmer en viss sorts kroppstyp.

Okej, så man kan alltså inte berömma idrottsmän som fått guldmedalj för då mår konkurrenterna dåligt och idrottaren kanske känner jättedepp då om de inte fixar guld igen nästa år?

Jag kan inte få bedömningen överprestation av chefen på jobbet för då mår kollegorna dåligt och jag kanske inte gör samma resultat nästa år?

Elever kan inte få bra betyg i skolan för tänk om de inte håller betyget nästa år/kurs och tänker på det då och känner sig dåliga. 

En mamma kan inte posta bild på sin bebis för det kanske finns någon i flödet som inte kan få barn.

Och om inte jag ska bli lessen så borde ingen få visa bilder på mat som inte jag kan äta, för just nu kan jag bara äta väldigt begränsat och jag blir sjuk av längtan och avundsjuka av alla fb-bilder på läckerheter som sommargrillas. Lika jobbigt är det på jobbet när andra får tårta eller glass av företaget, det borde ingen få för jag kan ju inte äta det!

Bort med alltihop!

Sorry, men jag vill inte verkligen inte leva i den verklighet du förespråkar.

Det låter extremt tråkigt och demotiverande och vi är så drabbade av Jante i det här landet redan.

Det är överhuvudtaget inte möjligt att bara posta/göra saker som får alla att känna sig bekväma, inser du verkligen inte de orimliga konsekvenserna av din ståndpunkt?

Jag tror definitivt att många mår dåligt över betygen, och hade mått än sämre om de hela tiden fått höra öppet om sina klasskamraters förträfflighet.

Hehe idrottare vet åtminstone vad de ger sig in på, att förutsättningarna innebär att en segrare ska koras. Och även att det en dag kommer komma yngre och bättre förmågor. Jag tycker inte det är någon hemlighet att många idrottare kämpar med att hitta en ny identitet efter att karriären är över, att det är tufft att acceptera kroppens ofrånkomliga förfall, men det är som sagt åtminstone frivilligt.

Och jag tycker inte riktigt man kan jämföra ditt kaksug med det livslånga kroppsförakt som många överviktiga både känner och bemöts med.

Hade jag blivit smal och snygg och plötsligt fått en massa kommentarer och komplimanger om min kropp hade varenda en isf bara påmint mig om hur galet fel det måste ha varit på mig innan eftersom jag aldrig fick en komplimang då. Och fått mig att inse hur utseendefixerade samhället är, något jag i princip är lyckligt ovetandes om i nuläget eftersom utseende ALDRIG behandlas i de kretsar jag rör mig.

Hej! Det senaste halvåret har jag gått ner ca 35 kg men ingen säger något. Jag har förvisso ca 20 kg kvar att gå ner innan jag är normalviktig men jag har gått ner från storlek 50/52 till 52/54 till ca 44/46 men ingen verkar ha märkt något? Jag har påtalat att jag gjort en viktresa till vissa men även de säger ?oj, jaha! Bra jobbat!?

Min fråga är; är det kanske oförskämt att prata om folks kroppar? Eller, de kanske inte bryr sig? För mycket annat i sina liv? Tänker bara, om någon nära dig, som du pga pandemin inte sett på ett halvår, blivit drastiskt mindre - säger du inte något?? Genuint nyfiken:)