Det känns som jag är en "bra man", men samtidigt är det väldigt få kvinnor som visar sitt intresse eller som jag börjar dejta, och än mindre blir ihop med. Jag är lite blyg och introvert, undrar om det är en stor avgörande faktor i det hela.
Är det någon mer man som tänker liknande, att det är så svårt att träffa någon? Och som samtidigt tänker att det egentligen inte är något större fel med en som person.
Jag tror att du får vara beredd på att vara singel tills den dagen du slutar att älta det som varit och applicerar tidigare händelser/ upplevelser på alla andra situationer du stöter på i livet. Att älta som du gör är inte friskt och om du vill komma någonstans i livet så behöver du nog söka professionell hjälp för att komma vidare och lägga det gamla bakom dig.
Jag tror att du får vara beredd på att vara singel tills den dagen du slutar att älta det som varit och applicerar tidigare händelser/ upplevelser på alla andra situationer du stöter på i livet. Att älta som du gör är inte friskt och om du vill komma någonstans i livet så behöver du nog söka professionell hjälp för att komma vidare och lägga det gamla bakom dig.
Känner igen det fast från andra sidan...
Det känns som jag är en "bra tjej" men är tydligen samtidigt en idiotmagnet för får bara väldigt dåliga killar som visat sig vara missbrukare(av olika sorter också från alkohol till spel med kriminalitet inblandat för både bedrägerier och misshandel), som behandlat mig illa precis som en sa rakt ut "du duger att ha sex med men är inget flickvän/fru material".
Detta har medfört till en dålig självkänsla hos mig. Är jag värd en bra & snäll kille? Är jag värd att få gifta mig & leva i ett balanserat & stabilt förhållande? Dessa frågor har cirkulerat i huvet länge. Jag dumpa fd pojkvän pga av att han slog mig & använde mitt namn för att kunna köpa dubbla kvoter sprit från utlandet samt en hel del stalking/kontrollbehov från honom. Jag tänkte: är jag bara värd detta, då kan det vara liksom. Jag valde att vara ensam för att hitta mig själv, hitta vad jag älskar och tycker om. Riva murar. Det har lyckats rätt bra men nu är jag istället "feg" för att våga hitta riktigt kärlek. Har sagt nej till många jättefina killar(som jag haft ångest för att jag ens inte våga försöka!) som inte varit missbrukare men nejet var pga rädslan att hamna i skiten igen.
Jag är lite blyg i början, tills man vågar lita på killen & känner sig trygg, då flyger blygheten ut genom fönstret typ. Jag är ingen fest/krogperson så var ska jag då träffa honom? Det är jättesvårt att träffa någon ju... Dessa dejtsidor som jag provat på har det varit killar som enbart varit ute efter sex. Vissa sidor är ju enbart utseendefixerade! De "seriösa" som man ska betala för samlas en massa märkliga typer som höjer sig själv till skyarna i megalånga mail. Sen finns det vissa tillsynes trevliga killar som skickar mail efter mail i månader och trots att man ger nr och vill ses så rinner det ut i sanden för dom liksom bara mailar. Vill dom ha ett cyperförhållande?!
Var ska en snäll, omtänksam, trevlig, kärleksfull tjej & som det inte är ngr större fel på hitta rätt kille?
Tråkigt att höra att du bara träffat på såna dåliga män. Vad tror du det beror på? Vad är det du söker i en man?
Jag känner tyvärr igen mig med den typen av man som mailar i månader och drar ut på det att träffas IRL. Och tyvärr har det hänt med två kvinnor att jag väntade för länge och till slut rann det ut i sanden. Vi hade verkligen personkemi och allt, men nä så får det inte bli igen.
I grund och botten att jag hade dåligt självförtroende och tänkte att jag inte var värd bättre än så. Hade ett långt förhållande med en kille, som faktiskt var min första seriösa pojkvän, och det funka jättebra tills jag börja ta för mig i förhållandet, vågade säga ifrån om ngt inte kändes rätt. Då började han kontrollera mig genom att ex säga "att man är otrogen om man klappar ens egna katt mer än vad man ger uppmärksamhet till sin pojkvän!" Alltså jag fick inte klappa min katt! Sen fick jag inte ha linne, shorts, kjol eller klänning. Fick inte le emot eller prata med andra killar. Anklaga mig för otrohet när det i själva verket var han som var otrogen och jag råka komma på dom. Droppen var otroheten och när han och hans 3 kompisar stal från min mamma när hon bjudit hem dom på middag. Då dumpa jag han. Sen ångra jag mig, tänkte att jag får ingen bättre. Alltså hade han startat tankarna inom mig att jag var inte värd bättre...
Sen flytta jag och träffa en idiot via en utb som visade sig vara missbrukare/kriminell/stalker. Det va han som sa det där om att jag inte var flickväns/fru material. Dumpa han och fick flytta. Träffa ny kille via jobbet. Han va duktig på att bära en mask. Fick på omvägar berättat vem han var och berätta detta för han. Då slog han mig sen börja han sitt kontrollerande genom att ta min mobil och skicka sms till hela kontaktlistan att jag vill bryta kontakten med alla vänner och till min familj=isolering. Dumpa han och flytta. Bytte jobb. Därefter var min självkänsla/självförtroende så låg att jag inte var värd jorden jag gick på...
Därefter var det en hel del killar som bjöd ut mig på dejt, fick nr till dom. Jättetrevliga killar. En av dom var ju för fasiken en reinkarnation utav James Dean!! Skitsnygg!! Joel hette han o jobba på scania samtidigt som jag. Djupånger!! Men i mitt dumma huvud var jag inte värd dom. Jag var inte värd ngt bra i livet. Jobbat med mig själv sen dess och insett hur jädra fel jag haft! Ett praktexempel hur lätt det är att bryta ner en annan människa med psykisk och fysisk misshandel... Kan mobbing i skolåren 4-9 vara en grundorsak? Vem vet...
Det jag sökte då var väl bekräftelse på att jag dög, om en kille ville ha mig om än bara för sex så dög jag ilf. Jag var ngns tjej i mitt huvud... Så jädra idiotiskt!
Det jag söker idag är en livskamrat, bästa vän, make, älskare, trygghet, att man har ngn att älska, bry sig om, komma hem till, som finns där, lyssnar, kan kommunicera, som inte kontrollerar och inte kväver mig med ständiga kontrollbehov(ringer 50ggr/timme) anklagar mig för påstod otrohet osv. Utan en kille som är trygg i sig själv och vet att han kan lita på att han har mig och ingen annan. Jag menar bara för att man är tjej, ser relativt bra ut, så behöver man inte vara den otrogna typen liksom. Själv skulle jag aldrig någonsin ha ett förhållande sen samtidigt gå o lägga mig med brevbäraren liksom. Fattar du?
Det jag förväntar mig i en kille ger jag tillbaka liksom. Förstår du så du inte missförstår mig?
Det är inte så roligt att killar man lagt ner tid och energi på via dejtingsidor enbart vill ha en brevvän och inget mer. Lägg sen till att man kanske betalat dyra pengar för ngt värdelöst medlemskap på nån sk seriös site sen är det bara mög. Ett par mail bör ge om man vill mera eller inte känner ngn kemi emellan, känner man kemi båda två så kan man gå vidare till mobil/sms o se vad det ger. Kommer det en dickpic så kan man alltid blocka. 
Det är sant det går ju under attraktionslagen lite grann.
Är det möjligt att attrahera det man önskar? Vad man attraherar bestäms av var man befinner sig känslomässigt. Förenklat kan det beskrivas som att det du sänder ut kommer tillbaka, ungefär som karma lite grann.
Ex du ler emot ngn okänd du möter och du får ett leende tillbaka. 
Men lat hör inte hit. Jag har aldrig varit lat om du nu inte definierar rädsla till ett nej som lat? Eller dålig självkänsla/självförtroende=lat?
Lat är lättja att man inte orkar ex motionera för soffan och chipspåsen är lättare att ägna sin tid på än i motionsspåret. Förstår du?
En bra kvinna vill heller inte ha en dålig man, (om inte mannen i fråga brutit ner den braiga kvinnan först vill säga.)
Det är sant det går ju under attraktionslagen lite grann.
Är det möjligt att attrahera det man önskar? Vad man attraherar bestäms av var man befinner sig känslomässigt. Förenklat kan det beskrivas som att det du sänder ut kommer tillbaka, ungefär som karma lite grann.
Ex du ler emot ngn okänd du möter och du får ett leende tillbaka.
Men lat hör inte hit. Jag har aldrig varit lat om du nu inte definierar rädsla till ett nej som lat? Eller dålig självkänsla/självförtroende=lat?
Lat är lättja att man inte orkar ex motionera för soffan och chipspåsen är lättare att ägna sin tid på än i motionsspåret. Förstår du?
En bra kvinna vill heller inte ha en dålig man, (om inte mannen i fråga brutit ner den braiga kvinnan först vill säga.)
Det är inget fel på dig som person. Du är säkert en helt normal kille, kanske inte en 10a, men ser nog normal ut. Tyvärr räcker inte "normal" för kvinnor, utan en man ska vara extremt framåt, snygg och på ett eller annat sätt en bad boy (ha status). För tjejer spelar det ingen vidare roll om är grovt kriminell och sparkar folk på huvudet eller om du spelar i Allsvenskan och sparkar på fotbollar. Du utöva din manlighet, helt enkelt. En kille som är introvert och som bara sitter hemma är ointressant. Spelar ingen roll om du har ett jobb och en ordnad ekonomi.
Om du är 49 nu och fortfarande inte fått en tjej på fall så är självklart kört. Jag är 25 och har visserligen aldrig haft en långvarigt förhållande, men träffat två tjejer som jag dejtat under en längre period detta år. Så för mig funkar det. Även om det är ett pain-in-da-ass att uppvakta alla dessa söndercurlade tjejer. And u know what? Trivs fan bäst själv ändå. Visst, sjukt nice med regelbundet sex, men det är fan den enda fördelen. Annars får man ju kolla på porr.
Som sagt, inget fel på dig som person. Du föddes bara i fel tid där kvinnor inte längre är beroende av män och kan således vara extremt kräsna. Åk till Thailand och ta hem en thai-brud istället. Hon kommer uppskatta det.