Varför har vissa män svårt för att träffa en kvinna?

Jo men jag menar hans andra sida, som tafattheten, blygheten och till viss grad även modersbundenheten. Nu är min mor avliden men jag bodde ju med henne här hemma fram till 40-årsåldern. Så historiskt har det inte varit svårt av den anledningen att ha ett förhållande. 
Jag är ju värre än Stig-Helmer på vissa områden, jag skulle aldrig åka på charterresa, i alla fall inte ensam. Inte till alperna heller. I så fall för att fotografera, inte åka skidor. Sen har jag, som han, problem med öronen och få vatten i dem, men även tinnitus och ljudöverkänslighet ibland. Jag kan inte heller simma så bra, har lätt för att få panik i vatten där jag inte bottnar. Jag har bestämt att jag måste hålla mig borta från sjön. Den där seglatsen över Atlanten som kändisarna gör varje år är helt obegripligt för mig. Men kändisar verkar klara allt.
Nu i sommar har jag dock haft 3 kvinnobesök i veckan! Hur kan det komma sig? Jo jag har boendestöd via kommunen och då är boendestödjarna tvungna att åka hit, det ingår i jobbet. Annars skulle jag inte känt dem och inte heller fått besök av dem.

Det låter ganska unikt. Jag är 49 år, introvert till viss del men har ALDRIG haft ett förhållande, inte ens hånglat. Det är helt extremt. Jag har också låg inkomst, just nu ingen alls när jag är arbetslös. Det största hindret numera är åldern. Det är för sent för allt. Att hångla för första gången vid 50, det är en mycket bisarr känsla när man tänker på det. Det är stundtals helt overkligt, nästan som en mardröm. Men vill jag ha ett förhållande då med en sambo som bor här 24/7? Pallar jag det? Troligen inte. Äsch, jag får acceptera rådande omständigheter, kan inte påverka åldern. Man måste släppa fixeringen kring det här.

Oj! Han var aktiv.
Jag tror jag underskattade mitt antal. Det är nog lätt över 100 tjejer jag stött på genom åren.

Varför skulle din ålder vara ett hinder? Dejtade massor av män runt 50 när jag var singel härom året. 
Jag är verkligen ingen skönhet och med tanke på att jag typ inte har några vänner heller så är jag en ganska udda typ, men däremot är jag nyfiken och kastar mig in i saker och är inte rädd för att testa nya saker. Är inte rädd för att dö heller...
Jag tog kontakt och frågade om dejt tämligen omgående och det tog 23st olika karlar innan jag hittade någon som det kändes rätt med direkt. De flesta jag dejtade var helt vanliga män och roliga/trevliga, men det kändes ändå inte rätt. Den som kändes rätt är ingen jag på förhand skulle gissat på och vi är väl egentligen inte så lika, men det känns hemma. Vi är lika fyrkantiga, men jag en ordningsam halvpedant och han är tvärtom, så det kommer troligen att vara ett särboskap vår tid tillsammans

JAG hann med 23st

Du har rätt i mycket där. Själv är jag rädd för att testa nya saker, är för feg och försiktig.
En stor nackdel när det gäller dejting.
Min förhoppning är att en intressant tjej kontaktar mig och styr upp allt, ser till så att vi träffas.
Själv så vågar jag inte 

Du har rätt i mycket där. Själv är jag rädd för att testa nya saker, är för feg och försiktig.
En stor nackdel när det gäller dejting.
Min förhoppning är att en intressant tjej kontaktar mig och styr upp allt, ser till så att vi träffas.
Själv så vågar jag inte 

Vad är du rädd för? Vad är det värsta som kan hända? Och det oavsett vad du gör som känns obekvämt och inte bara dejting.
Börja göra små obekväma saker och jobba vidare därifrån.