Det känns som jag är en "bra man", men samtidigt är det väldigt få kvinnor som visar sitt intresse eller som jag börjar dejta, och än mindre blir ihop med. Jag är lite blyg och introvert, undrar om det är en stor avgörande faktor i det hela.
Är det någon mer man som tänker liknande, att det är så svårt att träffa någon? Och som samtidigt tänker att det egentligen inte är något större fel med en som person.
Jag är en sådan man. Är 34 år gammal och aldrig haft en partner. Typ en dejt i mitt liv. Sedan jag fyllde 20 har jag i perioder försökt hitta någon på nätet men får inte till en enda konversation. Har även försökt via vänner, jobb och föreningar men där går det inte heller.
Frågan är om att hitta någon utomlands är enda chansen?
Jag har skrivit det i ett otal trådar här på fl, men mycket med nätdejting hänger på hur man skriver sin presentation. Beskriva sig själv positivt - sina intressen, absolut inga kravlistor på hur den man söker ska vara eller listor på vad man absolut inte är intresserad av hos en ev dejt.
Det får man ta senare när man väl varit på dejt!
Vad tycker du är roligt? Beskriv det med positiva ord även om du gillar att samla kapsyler vilket troligen inte så många andra gör, men skriver man det med lite positiva ord och en smiley så tycker säkert någon att du verkar ha humor och vill träffa dig?
Sedan hänger det på hur man inleder konversationer. De som bara skickade ett "tjena läget?" tackade jag artigt nej till.
Själv tittade jag på bilder och läste presentationer och återkopplade till både någon bild och något i presentationen och skrev även något kort om mig själv när jag sökte kontakt.
Och jag sökte bara kontakt med realistiska "offer". Visst fick jag många nej, men jag fick även till många trevliga fikastunder där jag fick höra om mycket intressant.
En kille visade sig vara sjukpensionär när vi väl var på dejt - jag har en ganska aktiv livsstil så det var ju en galen krock. En annan hade hur många ungar som helst med olika kvinnor och jag satt nog mest och panikskrattade under fikat för jag såg allt strul med barn och gamla x. En var en skuldsatt och bostadslös utländsk person som lämnat sitt hemland pga skulderna, så han försökte få jobb i Sverige för att kunna leva osv.
Hade dessa skrivit något om detta i sina presentationer hade jag aldrig bett om dejt, men nu fick jag ändå en trevlig pratstund och bara för att detta inte passade mig så kan det passa någon annan när man väl sitter där bredvid varandra.
Ja, det kan man undra. Och det gäller inte bara män förstås, det finns även kvinnor som har svårt. Jag funderade också på det nyss. Men också på det omvända. Det finns män som kan attrahera dussintals kvinnor. Så vad är det som utmärker dem? Det är ju de ni får lära er av.
Jag känner en, som numera är långt över 70 och särskilt då märker man det. Det är en liten gubbe, som inte ser särskilt bra ut, men jag vet att han har varit ihop med många kvinnor, ibland längre förhållanden, ibland kortare. Det jag har lagt märke till är att han är "laid-back", lekfull, han småpratar, skrattar, tar gärna folk i hand eller kramas - men bara då det verkligen är läge.
Det handlar mycket om rätt timing. Att se någon i ögonen, kanske även ta personens hand i rätt situation, dvs. t.ex. för att ge tröst, visa förståelse och liknande. Okej, han har jobbat som någon slags kurator - då kan man förstås förfina sina kunskaper. Kanske borde män som vill bli bättre på att träffa kvinnor engagera sig i sociala projekt? Dels lär man sig då säkert en hel del om hur man vinner människors förtroende, och kanske träffar man ju någon direkt där också?
Det känns som jag är en "bra man", men samtidigt är det väldigt få kvinnor som visar sitt intresse eller som jag börjar dejta, och än mindre blir ihop med. Jag är lite blyg och introvert, undrar om det är en stor avgörande faktor i det hela.
Är det någon mer man som tänker liknande, att det är så svårt att träffa någon? Och som samtidigt tänker att det egentligen inte är något större fel med en som person.
Jag är med i några Facebook-grupper av typ; singlar söker partner.
Några saker jag reflekterar över är:
1. Tjejer/kvinnor tar väldigt sällan initiativ till kontakt, utan väntar på att killarna ska ta initiativet. En del tjejer/kvinnor vill dock hävda att de inte tar kontakt för att ingen i utbudet intresserar dem, vilket faller på punkt 3.
2. Tjejer/kvinnor uttrycker att de tappar intresset om killar/män visar intresse för flera tjejer/kvinnor. Som man måste jag alltså välja ut en kvinna att visa intresse för, utan att ens känna henne, annars är jag körd.
3. Trots att tjejer/kvinnor säger att inre egenskaper är viktigare än utseende, så är det ändå på grundval av utseendet de väljer bort de flesta killar/män de inte ens vill lära känna.
4. Tjejer/kvinnor gilla-klickar eller kommenterar sällan killars/mäns inlägg och bilder, för att slippa oönskade PM och inte heller hamna i det som tas upp under punkt 2.
Som jag ser det så skapar tjejers/kvinnors vanor och resonemang i detta ett slags moment 22, både för sig själva och för killarna/männen.
Hej! jag tror vissa tjejer kan känna sig otrygga i en persons närvaro som alltid är tyst och aldrig säger något. Och det är inte alltid så enkelt att de bara är introverta. Många kämpar med dåligt självförtroende, har upplevt dumpningar eller annat som gjort att de bär på sår. Jag för min del har flertal gånger försökt att prata med andra introverta( för att jag känner medkänsla med dem då jag själv har känt mig osynlig under introverta perioder av mitt liv) vissa har blivit glada, och andra bara sett sura ut och jag upplevt mig som en oönskad inkräktare som stör deras revir. Då menar jag i vänskaps syften. För mig börjar relationer alltid i vänskap då man lär känna andra personen.
Och självförtroendet kan man arbeta på, få hjälp med tillsammans med coacher och terapeuter som är utbildade inom det området. Bär du på en ryggsäck, efter att någon annan sårat dig och du fått hjärtat krossat, släpp det!
För att du ska få en lycklig relation med din kommande fru, så är det viktigt att du själv är hel först.
Finns också förbön och själavård att få i olika kristna församlingar i Sverige, för att få hjälp med vad som är roten till ditt problem, varför du kämpar med osäkerhet och blyghet.
Jag är blyg i främmande sällskap, men har lärt mig att försöka släppa på försvarsmurarna efter att det gått en stund. Som barn o tonåring var jag den blygaste av alla och hade svårt att ta kontakt med andra barn o unga. Senare fick jag reda på att det berodde på att jag har högfunktionell autism och är HSP.
Jag har försvarsmurar, och jag har också varit relativt feg gällandes relationer, men jag arbetar på det, och som kristen har jag upplevt hjälp från Jesus, bland annat att bli helad från inre sår från skol mobbing etc, som något oersättligt och dyrbart.
Bittra människor drar med sig bitterheten in i relationer som sedan ses genom bittra glasögon( hon/han säger så och gör så precis som mitt ex, typiskt varför alltid jag) och det är gift du inte vill ha där.
Arbeta med dig själv och ditt självförtroende och eventuella inre sår först, så ska du se att du blir en helt ny person.
Jag för min del, dras till killar som är motsatsen till mig själv, dvs de extroverta som inte gömmer sig i något hörn utan faktiskt antingen tar initiativet själv eller blir glada och pratsamma då jag gör det.
Jag tror det finns en själsfrände för alla. Men att man alltid måste komma ihåg att i en ny relation, så måste man visa hänsyn till och leva med en annan person och samarbeta med den personen för att det ska funka.
Inte tänka på endast vad jag ska få utan också, vad kan jag ge?
Jag vill att hon/han förstår att jag ibland måste dra mig undan och vara för mig själv, men är jag redo att acceptera att hon/han kanske har ett rikt socialt liv och ibland träffar vänner och går på bio utan mig?
Jag vill att hon/han accepterar att jag inte alltid orkar vara den som städar köket, men kan jag acceptera att ibland orkar hon inte heller och då får vi båda ta det lugnt den dagen?
Är jag redo att hantera eventuella konflikter, genom att prata igenom saker, istället för att ta den lätta vägen och fly så fort jag och partner är oense?
Extroverta och introverta har mycket att lära sig från varandra.
Tänk på att du är en dyrbar person som förtjänar det bästa, men det gör din kommande andra hälft med.
Lycka till och Guds frid/ singel 30 plus