Det känns som jag är en "bra man", men samtidigt är det väldigt få kvinnor som visar sitt intresse eller som jag börjar dejta, och än mindre blir ihop med. Jag är lite blyg och introvert, undrar om det är en stor avgörande faktor i det hela.
Är det någon mer man som tänker liknande, att det är så svårt att träffa någon? Och som samtidigt tänker att det egentligen inte är något större fel med en som person.
Jag är likadan, introvert, behöver mycket egentid, trivs inte bland mycket folk. Och jag har aldrig haft ett förhållande. De flesta jag var intresserad av, ville inte ha mig. Och dom som ville ha mig, ville inte jag ha.
I mitt fall är det mycket för att jag inte är så social, träffar inte mycket folk, och att jag är för försiktig, tar ingen plats, syns inte, hörs inte.
Jag vinner i längden många gånger, men då gäller det också att tjejen får se mig under en längre tid.
Det känns som jag är en "bra man", men samtidigt är det väldigt få kvinnor som visar sitt intresse eller som jag börjar dejta, och än mindre blir ihop med. Jag är lite blyg och introvert, undrar om det är en stor avgörande faktor i det hela.
Är det någon mer man som tänker liknande, att det är så svårt att träffa någon? Och som samtidigt tänker att det egentligen inte är något större fel med en som person.
Är du blyg är det svårt, talar av egna erfarenheter. Är superintresserad av en kille som är blyg när det kommer till kvinnor och jag vet inte hur jag ska bära mig åt. Blir själv nervös i hans närvaro.
Tror du att det finns många som går runt och tror att dom är dåliga människor?
Alla rasister, sexister och mebisar jag träffat tror att dom är "bra" män, och att dom är schysta killar....
Hur socialt är ditt liv? Generellt sett är det nafurligtvis svårare att träffa en person desto färre personer man träffar. Det är ju inte så att bara för att man är en bra person kommer kärleken komma och knacka på.
Hur socialt är ditt liv? Generellt sett är det nafurligtvis svårare att träffa en person desto färre personer man träffar. Det är ju inte så att bara för att man är en bra person kommer kärleken komma och knacka på.
För mig är det en massa faktorer, men den främsta är att jag är bitter. Kvinnor avskyr bittra män, även kvinnor som är bittra själva avskyr bittra män.
Det är svårt att fejka självförtroende, intelligens osv. men man kan fejka att man inte är bitter åtminstone ett par dagar. Låtsas vara en glad person. Sedan jag börjat försöka fejka att jag inte är bitter har jag lyckats dejta, haft sex och tom. lyckats inte bli dumpad på flera veckor. Lyckats bättre senaste 1,5 åren än senaste 5 ihop trots covid enbart genom att görsöka gejka stt jag inte är bitter och dystymisk.
Ja, lite synd att det är så. Jag hade en granne jag var nyfiken på, mycket yngre. Hon kom aldrig och ringde på.
Vi pratade en gång, då jag hjälpte henne i tvättstugan. Kändes bra, hon såg glad ut.
Men hon kom ändå aldrig och ringde på min dörr.
Det känns som jag är en "bra man", men samtidigt är det väldigt få kvinnor som visar sitt intresse eller som jag börjar dejta, och än mindre blir ihop med. Jag är lite blyg och introvert, undrar om det är en stor avgörande faktor i det hela.
Är det någon mer man som tänker liknande, att det är så svårt att träffa någon? Och som samtidigt tänker att det egentligen inte är något större fel med en som person.
Jag är ganska introvert och egen av mig men har nog alltid hittat en ny kvinna när det tagit slut. Ibland tar dom initiativ genom att börja prata och gör det några gånger tills dom tycker jag verkar ok. Då visar dom oftast lite tydligare att en framstöt är ok genom att småskoj eller söka bekräftelse på ett lite försiktigt sätt.
Jag är klumpig och har dålig självkänsla, är blyg, har lägre inkomst och är rätt egen men det brukar alltid vara några som gillar mig. Det svåra är att säga nej till rätt vissa och ja till rätt kvinna.