Handikappad - får ingen hjälp

Nu är det som det är. Jag har de möbler jag har, jag bor där jag bor, det är inget jag kan göra något åt.

Om valet står mellan att göra mig av med alla mina saker för att kommunen inte vill hjälpa mig och att skjuta skallen av mig, så står jag närmare det sistnämnda efter 10 års kamp för ett någorlunda normalt liv.

Ett stenkast. 

Hur har du tänkt gå tillväga nu då, efter de tips och råd du fått i tråden? Ska du bara ge upp eller hur är planen nu?

Jag vet inte ärligt talat. Beslutet att ända det hela förhalas hela tiden av att jag saknar en tillräckligt bra metod (kanske vore något att be om råd för istället).
Såsom jag känner nu och som det har känts en tid så skulle beslutet kunna vara riktigt nära om bara den lilla detaljen var avbockad.
Som sagt, detta är ju bara droppen som är på väg att få bägaren att rinna över.
Jag kan ju inte se ljuset bortom detta, som skulle kunna få mig att vilja leva vidare.

Jag ska försöka orka igenom ett varv till i förvaltningsrätt åtminstone.

Eftersom du skrev i ett av dina poster att handläggare anser att du uppfyller skälig levnadsnivå, så förutsätter jag att det finns omständigheter som gör att du faktiskt bedöms uppfylla detta.

Med stor sannolikhet kommer du, hur du än gör behöva göra en hel del själv i din bostad och det ingår inte i min roll som privatperson att ta ställning till om din situation är ok, eller inte.

Trots att jag sett bilder, så går det faktiskt inte för mig att sitta och gissa vad mer handläggaren grundat sitt beslut på.

Dessutom väntar du ju nu på avgörande av nästa instans och rimligtvis har du väl angett en hel del synpunkter i överklagandet.

Eftersom du inte delat med dig av din ansökan i helhet, vad du fått avslag på, vad som egentligen står i avslagen, vilka funktionsnedsättningar du har är det ju jättesvårt att veta om din kommun varit dundersnål, skitgenerös eller alldeles rimlig.

Självklart behöver du inte redovisa detta, det är ju känsliga saker, men det är ju faktiskt lite svårt att komma med idéer, eftersom du ju faktiskt är påläst och vet vad du har rätt till.

Själv vet jag ju naturligtvis inte, eftersom jag ju inte alls har information om allt relevant för din situation. Jag gissar dock att det är rimligast att försöka jobba på att få den ordning som går att få, istället för att hoppas på att förvaltningsrätten beviljar dig det stöd du önskar.

Tycker åtminstone att du ska be någon om hjälp, oavsett om det är grannen eller okända människor på facebook, så att du får upp dessa möbler, gardiner och allt vad det nu är. Det är bättre än att avsluta livet. Tro mig. Är du på riktigt självmordsbenägen så finns det också hjälp att få. Ta emot den hjälpen istället för att avsluta livet. Det är mitt råd.

Förstår inte varför du skapade en tråd här om du ändå bara ska vara avig mot folk som kommer med råd. Vad vill du att vi ska säga? Att du bara ska ge upp? Tydligen har inget förslag eller råd varit tillräckligt bra och du verkar ha invändningar mot allt. Ber man om råd och frågar vad man ska göra så ska man nog vara lite mer öppen för förslag än vad du har varit här. Det är ju väldigt svårt att hjälpa någon som bara ser problem i allt.

Självmord är inte lösningen.

Var glad att du fått boendestöd, min kommun beviljar det i princip aldrig (i vissa extrema fall av grav psykisk ohälsa eller missbruk kan det vara fråga om en mycket begränsad variant) om du inte tillhör personkrets 1 eller 2 under LSS, trots att de sedan beviljar det under SoL (mycket bekvämare då de då dels får ta betalt och de inte är skyldiga till samma nivå). Inte ens när socialsekreteraren håller med om att det behövs är det tvärstopp. 
Däremot var de villiga att betala städfirma akut och andra sådana saker som mindre punktinsatser, vilket nog ganska motsvarande det du erbjudits som hjälp med uppackning. 

Tyvärr så lyser ju din attityd igenom väldigt tydligt och då är det ganska lätt att se varför de inte är mer sammarbetsvilliga. Oftast kommer man mycket längre om man inte är rigid och stångar sig blodig för att allt ska vara exakt som man tycker, är man ödmjuk och tillmötesgående är det långt större chans att någon vill göra det lilla extra för att hitta lösningar som kanske inte är så optimala som de bättre som av en eller annan anledning inte går. 

Ibland är det saker man inte vet som hindrar en lösning även om man själv inte ser det logiska i det. Är det möjligen så att den där enheten inom kommunen som gör en del samma saker som du skulle behöva hjälp med en som bara gör arbeten när något ska utföras inom kommunens verksamhet och inte till rena privatpersoner? Då kan det vara en försäkringsfråga att de inte kan åt en privatperson. I min kommun behövdes det hjälp med tvätt och sjukvården tyckte att det erbjuder de på deras servicebostäder så varför kan det inte göras i samband med det? Men det var inte möjligt alls av regel och försäkringskäl att ta in något utifrån, eventuellt kunde det vara möjligt för dem att betala för kemtvätt istället (något som ju definitivt hade blivit mycket dyrare för dem men den andra lösningen gick helt enkelt inte). 
Är det däremot en så kallad "fixar tjänst" borde du kvalificera om du har rätt sorts intyg på din funktionsnedsättning, men en sådan kan oftast bara hjälpa med mindre saker. 

Sen är det så att SoL hänvisar till en betydligt lägre acceptabel nivå än LSS, vilket är anledningen att många äldre far så illa under hemtjänst idag, den lägsta nivån är helt enkelt så låg för vad som är acceptabelt. Och ja det är en hel del praxis och bedömningar inblandat i det hela, kommunerna har i praktiken mer valfrihet i vad de vill erbjuda än vad det i förstone ser ut i SoL. Därför gör du dig själv bara en björntjänst med attityden du visar till det hela, är man ett gränsfall så kommer man alltid vara beroende av att någon vill hjälpa nog att gå lite utanför ramarna och lägga extra energi på att leta kreativa lösningar etc. Finner de dig osympatisk, fyrkantig, gnällig och otacksam kommer de bara göra det minsta möjliga som de måste inom sitt jobb. Man kan tycka vad man vill om det, men det handlar inte om att de inte gör tillräckligt enligt vad deras chefer dikterar utan att de helt enkelt inte vill göra det där lilla extra som de inte är tvungna att göra. 

Det är inte en slump att vissa känner de alltid blir förfördelade och andra känner att de flesta myndighetspersoner de behöver ha kontakt med är hjälpsamma. 

Det är lite av en myt vid det här laget att vi "betalar massor i skatt", för de allra flesta är det väldigt mycket mindre än vad det var när folk fick den uppfattningen och ja det har drabbat vilken hjälp samhället ger. 
Det som framförallt har skett är att alla de där jobbskatteavdragen har finansierats med åtstramning av de statliga sociala skyddsnäten vilket lett till att alla de som tidigare hade rätt till sjukpenning och akassa etc. och inte längre är det hamnar hos kommunen för försörjningsstöd om de inte har familj att leva på. Det i kombination med en åldrande befolkning där det behövs mer hemtjänst etc. och allmänt högre krav från allmänheten i och med "entilement kulturen" som präglar samhället mer och mer. Du har dessutom ökade kostnader för den buffer de kommunala skolorna behöver drivas med då de dels generellt får kvar de elever som "kostar mer" och dessutom är skyldiga att omedelbart ta emot elever som behöver ny skola när en friskola går i konkurs etc. ökar kommunernas kostnader väldigt. (jag lovar att det i de allra flesta kommuner är den åldrande befolkningen och den ökade mängden människor som tidigare hörde (och borde höra till) andra delar av socialförsäkringssystemet som försäkringskassan och akassan är en betydligt större del än "invandrare" som en del luras till att tro även om det knappast inte hjälper i de kommuner som genom ebo fått en stor andel trots att de är ställen det inte finns jobb). 

Sen är det så att funktionshindrade är en väldigt osynlig grupp förutom de med personlig assistans som ofta har högljudda anhöriga (vill man vara lite cynisk där så är en del fall de då de har gjort det till sin karriär och jobb att hantera denna assistans) och uppmärksammats genom fusk och en del uppmärksammade fall där någon hamnat mellan stolarna. Men de är oavsett vad man kan tro ibland den grupp av funktionshindrade som oftast har det bäst till då som tidigare nämnts är LSS en ovanligt omfattande och tvingande lagstiftning. 

Hur många som inte är direkt påverkade har koll på att när pensionärernas bostadstillägg tillslut höjdes taket i efter högljudda protester (och med tanke på hur hyresökningarna och hyresmarknaden sett ut var det ju minst sagt rimligt att höja taket) så skedde det BARA för ålderspensionärerna och inte för "sjukpensionärerna" (heter ju sjukersättning idag) som tidigare följt samma nivåer bara administrerats av olika enheter (pensionsmyndigheten för ålderspensionärerna och försäkringskassan för sjukpensionärerna), något som var ganska rimligt då garantinivåerna är desamma osv. 
Det har ju pratats en hel del om "pensionärsskatten" och att den ska arbetas bort (nu är vi tillbaka till de där jobbskatteavdragen igen då största delen är från där) - kommer knappast inte heller omfatta de funktionsnedsatta som därmed kommer få lägre "garantipension" i praktiken. 

Ålderspensionärerna är en stor och röststark grupp idag i och med "babyboomers" var så många etc., de funktionshindrade som tidigare skyddades genom att räknas som "samma" gällande lägsta nivåer är inte det, de är lätta att spara på. (tillsammans med med alla de som står längst ner i samhället och som genom ganska lyckad cynisk kampanj från politiskt håll fåtts folk att vända sig emot genom att plantera att de är nog bara lata och gör vi de fattiga nog blir de motiverade nog att inte vara sjuka/arbetslösa/etc. längre). 

Klyftorna i Sverige är idag enorma jämfört med vad de en gång var, både genom att "medelsvensson" har fått det mycket mycket bättre ekonomiskt, men också för att det skett på bekostnad av de svagaste genom att inte "räkna upp" lägsta nivåer och spara på just dessa för att finansiera populära skattesänkningar som då vidgar just klyftorna. 

Men nej, så  himla mycket skatt betalar vi inte längre i Sverige och då finns det inte lika mycket pengar till de som behöver hjälp från samhället. 

Appropå de allra svagaste i samhället och hur ur sync det har blivit med resten av samhället, de som föds med handikapp så de aldrig kan arbeta eller klara sig själva och behöver bo i gruppbostad som sitt första boende? Där har garantinivåerna på deras "förtidspension" och bostadstillägg blivit så låga jämfört med kostnaderna idag att det har i många fall behövts extra speciella kommunala bostadsbidrag (igen, kommunkostnad istället för statlig kostnad som sjukersättningen och bostadstillägget) för att de alls ska ha råd att leva. De borde inte varit så lata att de valde att födas med grava utvecklingsstörningar kanske? Det måste man vara mer än lovligt cynisk för att tycka. Vi pratar här om människor som inte kan göra någonting alls själva för att påverka sin inkomst eller sina utgifter, eller ens välja att flytta till en mindre och billigare lägenhet. Som oftast inte får några möjligheter att påverka sina matkostnader då de antingen ingår till en fast kostnad eller de är hänvisade till affären inom gångavstånd och så mycket som då kan transporteras etc. 

I jämförelse med dessa har majoriteten av fattigpensionärer det ganska bra då de mycket oftare haft möjlighet att t ex göra bostadskarriär innan bostadsmarknaden blev så galen och många gånger kan göra mycket mer för att påverka i förväg hur det blir på olika sätt. Men de hörs inte på samma sätt. 

Problemet är snarare att socialtjänsten aldrig hare velat diskutera insatsen (tvärt emot vad socialtjänstlagen säger). Jag kan ju inte vara ödmjuk och tillmötesgående om det inte läggs fram något att vara tillmötesgående till.
Jag har tänkt ut en lösning som innebär minsta möjliga arbetsinsats och kostnad, vilket jag la fram som förslag. Det är ju sedan upp till socialtjänsten att komma med egna förslag.
Så det där med attityd och att jag skulle vara rigid får du nog förklara lite mer ingående. Jo, jag har attityden att lagen ska följas, men det är väl en bra attityd, eller!?De kallar det för fixartjänst, ja. Inga sådana skäl du nämner har nämnts som skäl för avslagsbeslut. Förövrigt är det ju socialtjänsten som ska hitta lösningen för att tillgodose de behov som föreligger vid en utredning och beslut.Jag är alltid trevlig i telefonsamtal och vid möten. Tycker de jag är besvärlig för att jag hänvisar till lagar och föreskrifter och påpekar vad de borde göra enligt dessa så är det ju något fel på systemet och fel personal på befattningarna. Skälet till att jag gör det var ju för att jag märkte hur mycket man slarvar och struntar i lagar och föreskrifter när jag väl läste på. Jag borde ha fått bo kvar där jag bodde för 7 år sedan.
Några kreativa lösningar har de aldrig kommit med, snarare är de kreativa med att undvika att lösa saker.