Inlägg från: svansmamman |Visa alla inlägg
  • svansmamman

    BF juni 2022

    Försiktigoptimistisk skrev 2021-10-22 14:18:52 följande:

    Det låter ju som att du bör ha en relativt låg vilopuls med tanke på hur mycket du tränar och rör på dig! Jag tror bara att den kan öka väldigt mycket av en graviditet, en vän till mig tog ett grav.test för att hon fick hjärtklappning (då var hon i vecka 8).

    Jag rör på mig varje dag, tävlingstränar kanske cirka 8-9 timmar i veckan och ändå så bara flög min puls upp nu sen graviditeten. Jag låg och sov i soffan en eftermiddag, och hade en puls på 89 typ. Sen vände jag mig bara om och sträckte mig efter mobilen, genast gick pulsen upp till 105 hahaha. Så hoppas detta inte är en trend att pulsen ökar konstant hela tiden.


    Jag tycker ju som det. Men du har nog rätt i att graviditet kan öka pulsen mycket.

    Haha men fy! Ja jag vet inte hur trenden med puls ser ut under graviditetens gång men av någon anledning känns det som att den nog kan fortsätta stiga ju längre tiden går.
  • svansmamman
    slo92 skrev 2021-10-25 12:00:24 följande:

    Är det någon annan som upplever molvärk som kommer och går? Jag är i v 4+4 och fick förra månaden missfall den här dagen. Jag är rädd varje gång jag går på toa att det ska vara blod på pappret. Upplever att jag har molvärk vilket jag hade förra månaden också så är rädd att det är kopplat till missfall på något sätt.


    Jag har haft molvärk mer eller mindre varje dag sedan pluset, dock inte konstant. Mitt förra missfall skedde i vecka 5+4 så precis som för dig innebar molvärken en ständig oro för att det var missfall på gång även denna gång. Varje toalettbesök stålsatte jag mig för att det skulle vara blod. Bara av att komma över den gyllene gränsen 5+4 lugnade mig något, om än jag vet att det inte är några garantier. 

    Jag ska förhoppningsvis få komma på ultraljud i nästa vecka och försöker bara ta det hela med ro tills dess. Jag vet av egen erfarenhet att det är svårt att inte stressa upp sig men samtidigt finns det ju inget man kan göra, blir det missfall blir det ju det oavsett om man oroar ihjäl sig för det innan eller ej.

    Jag hoppas att det går vägen för oss båda! Hjärta
  • svansmamman
    Vattuman1 skrev 2021-11-03 13:44:51 följande:

    Hej alla glada!

    BF kring 25 juni med första barnet och ska ha mitt första BM besök nästa vecka.

    Undrar dock vad som gäller för att få tidigt VUL? Kan man bara säga att man vill ha det och så får man en remiss eller måste man ha en medicinsk anledning? Om så är fallet, kan vem som helst betala och få ett via privat klinik?

    Så många frågor, orkar inte ringa ner min MVC innan jag ens varit där första ggn :D


    Det ska vara särskilt ömmande omständigheter för att man ska erbjudas VUL via sin vårdcentral. Däremot brukar privata aktörer göra VUL oavsett omständigheter. I mitt län finns det inte en enda privat som erbjuder VUL så det är dessvärre inget alternativ här. 
  • svansmamman
    Lolalou skrev 2021-11-08 09:32:03 följande:

    Hej allihopa!

    Hur gör ni för att inte tänka katastroftankar? Känns som det enda jag tänker på just nu är lilla livet i magen (om det ens är något?) om hjärtat slår? Om jag får missfall? Håller på att bli galen. Totalt.

    Blir frustrerad över hur länge det är kvar tills jag ska tid för ultraljud. Ska på frejasamtal den 23/11, är det då vi får veta vilket datum jag ska få göra ultraljud? Tycker det är sjukt att vi ska behöva vänta så länge till att få veta om det är något som lever? Är livrädd för att jag (mår sjukt jävla illa varje dag) mår skit och så kommer det inte komma något ur detta..

    Är 7+6 idag. Vill inget annat än att detta ska gå vägen, men har så svårt att tänka positivt just nu!

    Hur känner ni? Hur mår ni?


    Jag har tre missfall i rad bakom mig, om än det bara är det sista som faktiskt var ett mer ärligt försök (de två första hände under tiden jag gick på p-piller). Jag gick idag in i vecka 9 (8+0). I början oroade jag mig för att se blod vid varje toalettbesök, varje gång jag kände molvärk i magen nojade jag, varje gång symptomen minskade funderade jag på om allt skitit sig. De senaste veckorna har oron lagt sig något, den tar i vart fall inte över hela min tillvaro. Givetvis tänker jag ibland att "tänk om jag mår dåligt förgäves, att det inte finns något liv där inne", ibland tänker jag att jag kanske hittat på att jag är gravid och faktiskt inte alls är det.

    Mitt sätt att hantera det är att försöka tänka att det inte ligger i mina händer, oavsett vad kan jag inte påverka utfallet utan det är tiden som får utvisa. Om än jag ser ett hjärta på skärmen idag finns det inga garantier för att det kommer slå även imorgon. Och lite så kommer det ju faktiskt vara hela graviditeten, och sen kanske även hela livet som förälder. 

    För egen del har jag blivit erbjuden ett tidigt ultraljud som jag ska på nu på torsdag, då är jag i 8+3. Om du frågat mig för några veckor sedan hade jag sagt att jag höll på att halvt längta ihjäl mig till tiden, idag känner jag att jag inte gått under om ultraljudet skulle utebli. Missförstå mig rätt, jag vill givetvis kolla så att allt är bra men jag känner inte alls samma otålighet att få se att allt stämmer för jag vet att det ändå inte ger några garantier. 

    Jag tar inte ut något i förskott, varken en lyckad graviditet eller missfall/MA. Vi tar en vecka i taget och hoppas under tiden att allt går hela vägen denna gång.

    Jag håller verkligen alla tummar för att det går vägen för dig! Hjärta
  • svansmamman
    hurtänktedunu skrev 2021-11-19 13:27:15 följande:

    Usch. Idag har jag en sån där jobbig dag. Då det känns som att det kommer gå åt helvete. Oron gnager och man vill bara snabbspola. För tidigt att hitta hjärtljud och ul först om 2 veckor och 5 dagar. Tiden sniglar fram. Bebis mådde jätte bra på ultraljudet I måndags men ändå är oron där. Snälla kan vi spola fram till jul.


    Fy vad jag lider med dig! Det kanske är jag som missförstår men du skriver att det är för tidigt att hitta hjärtljud men att allt såg bra ut på UL i måndags. Såg de inte hjärtat då? Jag har för mig att jag sett att vi är nästan exakt lika långt gångna så det är lite extra kul att följa dig därför. 

    Jag är övertygad om att allt är bra och att det bara är hjärnspöken som förstör för dig nu. Jag hoppas verkligen att du kan få en fin helg utan för mycket oro. Hjärta
  • svansmamman

    De sista dagarna har jag haft otroligt mycket orostankar över att allt inte ska vara som det ska. Jag gjorde ett UL i vecka 9 och då såg allt bra ut, hjärtat tickade på. Nästa vecka ska jag göra ytterligare ett UL och nu oroar jag mig jättemycket för att det inte ska se bra ut. Jag vet egentligen inte varför eftersom inget förändrats sedan mitt förra UL. Jag inbillar mig att det hänt för lite på dessa veckor, inte för att jag vet vad jag har att förvänta mig. Mitt illamående är kvar men jag känner ingen växtvärk. Ska det kännas såhär liksom?

    Gaaaah jag blir tokig av allt funderande!

  • svansmamman
    Amanda6747 skrev 2021-11-24 07:38:54 följande:
    Jaha det hsr jag aldrig känt, så det behöver du nog inte oroa dig för ????
    Jag kände väldigt mycket molvärk fram tills för någon vecka sedan, då upphörde det. Hade jag inte känt det alls hade jag inte funderat lika mycket. Man tolkar ju in minsta lilla, haha. 
  • svansmamman
    hurtänktedunu skrev 2021-11-24 08:35:31 följande:
    Det är så jobbigt med dessa tankar som kommer. Känner dom också till och från hela tiden. Man vill ju bara börja känna rörelser så man får bekräftelse att allt är som det ska med den lilla. Inatt så kändes det som att all uppblåsthet som jag haft bara försvann så jag blev riktigt orolig. I morse var jag tvungen att kolla med dopplern och det var väldigt lugnande att höra bebisens hjärta i fin takt. Det är nog det enda som håller en lugn nu. Nipt om exakt 2 veckor idag. tänk vad tiden kan gå sakta.
    Fy jag förstår dig! Förändringar åt något håll gör ju att man funderar på om allt verkligen är som det ska. Lyxigt att ha en doppler hemma, jag förstår att det är ett ypperligt sätt att stilla oron!

    Jag ska på ännu ett UL på måndag, jag har inte riktigt bestämt om vi ska göra NIPT då eller om vi helt ska strunta i det. Jag pendlar väldigt mycket i om jag vill göra det eller inte. Det som talar emot är väl främst kostnaden och att jag egentligen inte är orolig för att något är fel men det som talar för är att jag nu inbillar mig att jag "jinxar" det om jag inte tar testet. Man är ju inte riktigt som man ska, haha. 
  • svansmamman

    Fy jag har haft en riktigt dålig helg. Igår var jag helt sänkt. Mådde illa konstant hela dagen och kände mig ordentligt hängig. Inget hjälpte, varken mat, dryck eller sömn/vila. Natten inatt har även den varit hemsk. Mardröm efter mardröm om att det inte skulle gå bra på NIPT idag (eller framförallt ultraljudet, att inget hjärta skulle hittas), att jag råkat boka tid på en klinik hundra mil bort osv. Nu har jag precis kommit från kliniken där jag gjorde NIPT och bebis mådde strålande, hjärtat tickade på och jag blev framflyttad sex dagar så huxflux är jag nu i vecka 11+6. Nu inväntar vi svar på blodprovet för NIPT men efter det kan jag nog slappna av och känna att det kanske kan gå vägen denna gång ändå. 

    Jag som tyckt att jag känt förhållandevis lite oro får nog äta upp det med tanke på den obotliga oron jag uppenbarligt kände inför dagens besök. Tungan ute

Svar på tråden BF juni 2022