Inlägg från: svansmamman |Visa alla inlägg
  • svansmamman

    BF juni 2022

    TheSwedishKiwi skrev 2021-12-15 23:42:36 följande:
    Om du konstant går runt och oroar dig och inte vill berätta för fler innan du vet säkert så skulle jag göra ett privat UL om jag var du. Man mår ju inte bra av att gå runt och oroa sig. Hjälper det dig att försöka tänka positivt istället, så kör på det. Det har inte funkat så bra för mig. Jag är lite i samma båt som dig, eller har varit de senaste två veckorna då jag börjat må mycket bättre, inte har många symtom och kan inte känna livmodern eller något. Kan inte annat än oroa mig över situationen, men har på något sätt lyckats vänta de här två veckorna och har KUB imorgon. Om allt ser bra ut då så kommer jag nog att berätta för familjen.
    Jag tror jag är en orolig själ av naturen. Jag har ju som sagt var varit på två ultraljud, oroat mig innan men sen blivit "motbevisad" när allt sett bra ut. Sen går det bara ett litet tag så kommer katastroftankarna igen. Jag ska kontakta den privata kliniken och se om de kan klämma in en tid för ultraljud innan jul. Jag har högkostnadsskydd så mina ultraljud är kostnadsfria, vilket är skönt. Tungan ute Finns det ingen tid innan jul hoppas jag på att dopplern kan trygga mig. Om inte får jag försöka släppa katastroftankarna och tro att det är som det ska och att det bara sitter i mitt huvud. 
    TheSwedishKiwi skrev 2021-12-16 16:44:11 följande:

    Idag har jag äntligen varit på KUB och fått se att allt ser bra ut. Vilken otrolig lättnad jag kände. Jag grät av lycka och det var så vackert att se den lilla bebisen sparka, vifta på armarna och rulla runt där inne. Så konstigt att man inte känner av rörelserna såsom den håller på! Skrattande En stund höll den på att klättra på "väggen" av fostersäcken som en akrobat, och både jag och barnmorskan brast ut i skratt.

    Så trots mina blödningar har allt utvecklats precis som det ska och de kan fortfarande inte hitta någon orsak till blödningarna. Om det är någon som är i samma båt och oroar sig över sina blödningar, så ge inte upp hoppet! Det finns absolut möjlighet att det inte är någon fara alls.

    Nu har jag inte nästa ultraljud förrän 31 januari, och jag hoppas att jag kan hålla mig lugn till dess, men om jag känner mig själv så kommer jag säkert få för mig en massa saker om någon vecka igen.. Tungan ute


    Sååååå skönt att allt såg bra ut! Nu kan du pusta ut ett tag till och få dela glädjen med de du berättar för! Hjärta
  • svansmamman
    MrsXy skrev 2021-12-16 10:03:26 följande:
    Vad jobbigt, hmm jag hade nog gjort ett privat Ul alla gånger ! Bara för att komma över den där hemska känslan av att man trott att barnet dött. 
    Har också känt så. 
    Boka ul, om du hittar någon tid tycker jag :) 
    Jag ska försöka se om de kan klämma in mig innan jul, om det inte går får jag nog bara försöka släppa det och istället sikta på RUL som blir i mitten på januari. Det är verkligen en hemsk känsla. Jag försöker landa i att jag haft katastroftankar inför varje UL men blivit motbevisad varje gång så jag hoppas att denna gång inte är något undantag. Hjärta
  • svansmamman
    Oreokakan11 skrev 2021-12-16 13:57:44 följande:
    Förstår helt hur du känner. Hörde hjärtljud senast 12+6 hos barnmorskan men sen under vecka 13 när symptomen började avta började jag såklart stressa, trots att jag egentligen visste att det skulle börja avta nu i den andra trimestern. Kände mig mindre svullen också. Vet inte om du vill men jag har investerat i en doppler och hörde hjärtljuden igår som lugnade ner mig. Det kan såklart vara så att man inte hör och blir mer orolig men för mig var det en tröst :)
    Sååå skönt att inte vara ensam om katastroftankarna! Jag beställde faktiskt en doppler igår som jag hoppas kan hjälpa mig i mitt nojande. Jag hoppas den kommer typ på måndag så jag hinner lugna ner mig lite innan jul, haha. Glad
  • svansmamman
    hurtänktedunu skrev 2021-12-16 17:04:00 följande:
    Hoppas den kommer snabbt så du kan få lite lugn. Jag tycker nästan bebis är svårare att hitta nu än i v10 haha. Tror den far runt då man hör sparkar mot dopplern.

    Ja jag håller med. Har rul 24 januari. Känns så långt bort. Men tiden kommer så klart gå snabbt även om det inte känns så nu.

    Tankarna när man är själv är helt klart jobbiga. Man får försöka så gott man kan.
    Haha ja det låter ju inte helt orimligt. Vi får väl se om jag lyckas hitta något eller om jag bara blir mer orolig. Tungan ute

    De veckor som är kvar av året kommer nog gå snabbt och därefter är det inte så mycket tid kvar innan det är dags. Jag hoppas tiden susar förbi för oss båda! 

    Ja det är jobbigt. Samtidigt som jag lider av att ha katastroftankarna inser en del av mig att det nog bara är att acceptera och försöka jobba på att inte oroa sig i onödan. Ju snabbare jag inser att jag nog kommer hitta saker att oroa mig för resten av graviditeten, och kanske hela livet, ju mer tid kan jag spendera åt annat och kanske njuta av nuet. 
  • svansmamman

    Igår kom dopplern äntligen hem. Vi slet upp paketet i hallen och började lyssna direkt, haha. Det gick förvånansvärt lätt att hitta hjärtljuden, jag var tvungen att testa tre gånger för att vara helt säker men nog hördes ett starkt fladdrande hjärta där alltid. Det var som musik i öronen, vilken lättnad!! Nu kan jag med gott samvete, och utan oro, dela nyheten med fler. Hallelujah! ????

  • svansmamman
    Hallonglass91 skrev 2021-12-21 09:06:12 följande:
    Vad köpte ni märke på er doppler? Är lite sugen på att köpa en för att minska min oro pga tidigare MA. Ska såklart inte använda för ofta men nu när det är flera veckor kvar till RUL vore det skönt att kunna kolla själv en gång iaf.
    Jag köpte den som heter AngelSounds och jag är hittills sååå nöjd. Jag fick tips om den härifrån, annars hade jag inte haft en aning om vad jag skulle köpa för någon, hehe. 

    Jag har själv haft MA tidigare och haft problem med katastroftankar pga det. Det känns redan så mycket bättre. Så jag rekommenderar det starkt! 
  • svansmamman
    hurtänktedunu skrev 2021-12-21 11:17:31 följande:
    Jag hade också ett ma innan detta och känner att det lugnar massor att kunna ta upp dopplern och lyssna efter bebisen
    Det är verkligen tack vare ditt tips som jag köpte den, vilket jag är så glad för nu. Så tack! Det är guld värt att kunna checka av läget hemma när väntan till nästa ultraljud känns oändligt lång.  
  • svansmamman
    MrsXy skrev 2021-12-25 14:13:32 följande:

    Hej alla

    Under veckan var jag med om en extremt traumatisk dag, vattnet gick och fick föda ut ett avlidet barn. 

    Hoppas det går bra för er andra, har inga ord eller känslor just nu. Andra missfallet på kort tid och såg så otroligt fram emot det här efterlängtade lilla barnet 

    //


    Finner inga ord, jag lider verkligen med dig och skickar varma tankar. Jag kan inte föreställa mig vad du gått och går igenom. Jag hoppas verkligen att ni snart får nytt hopp i en knodd som vill stanna. ??
  • svansmamman
    Gravidmedförstabeben skrev 2022-01-08 18:01:29 följande:

    Ni som är gravida och ni som är beräknad Juni månad 2022 hade ni samlag i september månad då eran graviditet skedde i?


    Jag har BF 13 juni 2022 och sexet som ledde till detta skedde 22-23 september. :)
  • svansmamman
    pinkrain skrev 2022-01-09 12:08:58 följande:

    Nu kommer konstiga tankar här men rul måste väl vara pålitligt om bm säger kön? Maken såg inte en snopp jag gjorde ju det själv, ingen pung dock. Barnmorskan kollade väldigt snabbt för låg efter tror jag i tiden och sa ja det ser ut som en pojke. Visade inget utan kollade snabbt. Visst jag önskar flicka men inte bara det vill ju vara säker och bearbeta liksom. :) jag har börjat acceptera att det blir en pojke men så frågade äldsta sonen hur vi säkra vi är och så googlade jag. Tycker fortfarande ser ut som en snopp men är inte helt säker.


    Det jag fick med mig på RUL var att alla BM inte bryr sig om att direkt kolla det. Med tanke på att din BM gav ett något oklart svar (?ja, det ser ut som en pojke?) hade jag nog inte tagit det som en total garanti. Jag tänker, ser det ut som en pojke eller ÄR det en pojke? Jag hade kunnat förstå om man inte kunde se, men antingen syns väl snoppen/pungen eller inte?

    Min BM frågade om vi redan visste kön pga NIPT vilket jag bekräftade att vi gjorde. Hon visade ändå grundligt och förklarade var och hur vi kunde se att det var just en pojke som gömmer sig där inne. Om hon inte gjort det, och vi inte gjort NIPT, vette tusan om jag skulle ha litat på att hon ens tittat ordentligt. Man hör ju om de som fått veta kön på RUL men så blir det ändå det motsatta. Dock tror jag bara att jag hört sådana historier där man på RUL sagt att det var en flicka men det egentligen var en pojke, och inte tvärt om.
  • svansmamman
    pinkrain skrev 2022-01-09 14:05:37 följande:

    Tänker inte det är sannolikt och fel är säkert en pojke men hon svarade otydligt och kollade snabbt mest det. Med andra sonen svarade bm att hon är säker på att det är en pojke och kollade mer noggrant. Var bara lite annorlunda upplevelse. Gjorde rul vecka 18+1. Funderar på att göra ett till för att få det bekräftat. :)


    Jag förstår! :) du skrev innan att du låg efter, bedömdes du inte vara i vecka 18+1 när du gjorde ultraljudet?

    Går det att få till ytterligare ett ultraljud via regionen eller måste du vända dig till någon privat? :)
  • svansmamman

    Igår kväll insåg jag att det kommer vätska ur brösten och idag kände både jag och sambon för första gången sparkar på utsidan av magen, innan har jag ?bara? känt rörelser på insidan (eller hur man nu ska uttrycka det). Vecka 20 på tisdag och jag har börjat inse att det går fort nu, det är mycket som händer i kroppen. Jag trodde nog inte att jag skulle uppleva såhär mycket såhär tidigt, jag är sååå fascinerad över kroppen och hur den ställer om sig. Såå coolt!

  • svansmamman
    TheSwedishKiwi skrev 2022-01-15 18:53:14 följande:

    Åh så häftigt! Jag sitter och känner efter jämt för att se om jag kan känna något på utsidan, men det är ju inte så sannolikt när man inte ens är säker på att man känner något på insidan, haha. Klämde lite på bröstet igår också, men ingen vätska. Jag kanske är lite otålig då jag bara är i början av v18. Jag vill bara ha något slags tecken på att allt är som det ska!


    Jag förstår ?jakten? efter tecken på att allt är som det ska, man blir ju en riktig hönsmamma! Vet att det kan skilja sig mycket åt när man känner av bebis. Jag tyckte det var svårt i början att avgöra vad som var vad, men nu är det ingen tvekan om att det faktiskt är rörelser. Jag upplevde att det var lättare att förstå att det var rörelser jag kände på insidan när jag använde doppler, så det hjälpte mig att känna igen känslan. :D
    hurtänktedunu skrev 2022-01-15 20:07:53 följande:

    Jag har aldrig läckt vätska från brösten förrän efter förlossningen någon av mina 3 graviditeter. Så det säger egentligen inte så mycket. Tredje nu men dom två första ammade jag. Så att slippa läcka mjölk redan nu ser jag som något positivt.

    Vad det gäller sparkar på utsidan är det så svårt att veta. Jag lägger handen på och känner men det är ju så svårt att veta om det man känner är på utsidan eller inuti haha.


    För mig kom vätskan när hunden på 20 kg klev på brösten. Fattade inte vad det var varför jag tryckte på dem och såg då hur vätska sipprade ut. Än så länge kommer det inte ut självmant, jag hoppas det håller sig så. Jag känner precis som du att det bara är positivt att inte behöva läcka, finns liksom ingen vits att göra det redan nu haha.

    Barnmorskan vid RUL sa att jag hon kände rörelser på utsidan och uppmuntrade oss att botanisera för att försöka känna dem. Min sambo tyckte jag var för hårdhänt när jag tryckte handen mot magen men det var vad som krävdes för att verkligen känna rörelserna (jag känner min egen puls väldigt starkt när jag trycker på magen, så man störs lite av den när man ska känna efter bebis).
  • svansmamman
    Vittring89 skrev 2022-01-19 14:55:52 följande:

    Åh jag är så frustrerad och otålig!
    Har mitt RUL imorgon, är då v 19+5 så de har verkligen bokat in det i sista stund. Min man har blivit förkyld, testade sig igår. Jag känner ingenting och jobbar som vanligt, men är så rädd att vi antingen ska få ett positivt svar till imorgon eller att jag ska vakna med symtom. Vi har gjort vårt bästa för att hålla avstånd hemma, men jag har ju förmodligen redan blivit smittad. Jag är bara så arg på MVC att de inte bokade in mig med lite mer marginal, hade jag haft mitt RUL förra veckan hade till och med min man kunnat vara med. Nu är jag bara tacksam om det blir av över huvud taget.
    Den här graviditeten har varit fylld av problem. Eller inte egentligen graviditeten, men jag har varit väldigt otursdrabbad. Bröt ju armen i första trimestern och fick opereras och klara mig på lite alvedon, har mått väldigt illa och varit trött och samtidigt haft flera viktiga saker inbokade som jag har varit tvungen att kämpa på med och nu kanske vi har Covid i familjen lagom till mitt RUL.
    Ville bara klaga lite. Allt kommer lösa sig på ett eller annat sätt.


    Jag inser nu att tillvägagångssättet verkar variera mellan olika regioner. Uppe hos oss fick man själv logga in på 1177 och boka tid för RUL, vilket var skönt för då kunde man ta tiden som passade bäst. Vi gjorde vårt i vecka 18(17+3), jag valde aktivt att göra det så tidigt som möjligt. Jag hoppas du slipper vänta alltför länge! 
  • svansmamman
    180611 skrev 2022-01-19 22:47:01 följande:
    Oj jaha! Men så konstigt för den tidigaste tiden jag fick boka in mig på var just 19+0 . Inte för att det var fullt utan för att jag inte fick göra det innan. 
    hurtänktedunu skrev 2022-01-20 08:59:08 följande:
    Oj så tidigt får vi inte ens göra här. Här gör dom tidigast 18+0

    Här får man göra RUL från gravidvecka 18, alltså 17 fullgångna graviditetsveckor. Jag vet dock inte om det bara är tillfälligt eller om det alltid är så. Hon som gjorde ultraljudet sa att det är högtryck på RUL och extremt lite tider varför de gärna vill att man kommer redan i gravidvecka 18 om man gjort NIPT eller KUB och fått en datering. Om man däremot inte fått någon datering sedan innan vill de helst att man kommer i vecka 18+0 så att det är större chans att graviditeten kommit så långt att man kan se allt man behöver. Glad
  • svansmamman
    TheSwedishKiwi skrev 2022-02-02 09:04:13 följande:

    Jag verkar ha dragit på mig någon maginfluensa eller liknande och har mått så fruktansvärt dåligt sen igår förmiddag. Kan inte äta och knappt dricka, och jag är så orolig på att lillan inte får tillräckligt med näring. Har superont i magen (högt upp, inte där graviditeten sitter). Har kräkts hela natten och kräks varje gång jag försöker få i mig något men jag tvingar i mig vatten ändå. Pratade med barnmorskan som rekommenderar att jag avvaktar och kontaktar sjukvården om jag inte skulle få behålla någon vätska alls. Gråter

    Någon annan som varit magsjuk under graviditeten och har erfarenheter att dela?


    Jag var helt säker på att jag hade magsjuka eller matförgiftning nu under graviditeten, men när det hände för typ femte gången på kort tid fick jag inse att det troligen hade med graviditeten att göra och jag sökte hjälp för det. Under tiden jag åt p-piller fick jag problem med gallan, tydligen kan hormoner göra så att gallan blir trögflytande vilket skapar problem med illamående, kräkningar, smärta i buk etc. Gravidhormonerna gör, precis som hormoner från p-piller, att min galla återigen är mer trögflytande vilket skapar obehag. Jag har mått riktigt dåligt och tappat 11 kg i vikt pga det, och än idag, i vecka 22, har jag inte börjat gå upp i vikt igen. När det var som värst visade dock ultraljud att bebis var en hel vecka större än beräknat, så den har vuxit och frodats trots att jag mått dåligt. Så du behöver inte oroa dig för att det ska vara dåligt för bebis, det finns ju de som kräks konstant hela graviditeten och ändå får en pigg och kry bebis. Glad
  • svansmamman
    TheSwedishKiwi skrev 2022-02-02 09:47:31 följande:
    Tack för svaret! Ok jag får hålla koll. Det har inte hänt mig innan, inte när jag tog p-piller heller, men återkommer det fler gånger så söker jag vård för det! Jag ska försöka hålla mig lugn gällande bebisen, men man kan ju inte annat än oroa sig när man själv mår så dåligt!
    Fy jag förstår dig, jag var själv lite nojig för hur det skulle påverka bebis! Lyckligtvis har jag en aktiv liten rackare i magen så jag känner av väldigt mycket rörelser, vilket lugnar mig när man funderar som mest. 
  • svansmamman
    180611 skrev 2022-02-08 21:29:15 följande:

    En liten fråga. Jag jobbar som sjuksköterska och har nu sen v 20 börjat jobba administrativt och utan patientkontakt. Pga Covid-19 men också pga min foglossning. Allt har flutit på fint tills idag... För första gången på länge så var jag med på APT (jobbar sällan de dagarna och undviker oftast större samlingar) men idag var jag med då jag hade en del att informera om. Därför satte jag mig långt ifrån alla andra i andra delen av det stora rummet med flera meter tillgodo. Helt plötsligt började jag få frågor/kommentarer från en av mina kollegor om att det är så konstigt att jag kan träffa personal men inte patienter. Påtalade att jag satt med stort avstånd och att det heller inte enbart var covid som är orsaken till att jag arbetar administrativt. Fick då fler frågor från andra kollegor om vad som egentligen kan hända om jag skulle få Corona och fick frågor om hur många sprutor jag tagit osv... Kände mig väldigt utsatt och ifrågasatt. Det förvånade mig mycket då jag har fantastiska kollegor som gör jobbet så lätt att gå till men det här kändes annorlunda. Någon mer som upplevt nåt liknande? Vad kan det vara som är så provocerande med detta? Är knappast något nytt med Covid och vi har dessutom haft en gravid kollega tidigare under pandemin...


    Jag känner TYVÄRR igen mig i detta. När jag erbjöds hemarbete ifrågasatte vissa kollegor huruvida gravida ens tillhör riskgrupp och tyckte det var helt galet att man skulle tillhöra riskgrupp enbart pga att man är gravid. Jag förstod inte detta alls och gör det inte fortfarande heller. Nu arbetar jag bara hemifrån ett par dagar i veckan, men oavsett om jag gjorde det på heltid är det inte något som påverkar mina kollegor öht, så vad är problemet. Vidare är det inte bara covid som gjort att jag har detta upplägg på arbetsplatsen, utan även för mitt mående pga graviditeten. Detta vet kollegorna också om. Jag har valt att inte bry mig i detta utan tänka att det är ett problem som ligger hos dem och inte hos mig, men det är såklart lättare sagt än gjort. Detta är en av anledningarna till att jag bestämt mig för att inte gå tillbaka till arbetsplatsen efter föräldraledigheten, utan istället söka mig någon annanstans. Missunnsamhet är bland det värsta jag vet och på den lilla arbetsplats jag jobbar på blir det märkbart trots att det bara är några få som beter sig så. 
  • svansmamman

    Detta kanske är en jättekonstig fråga, men hur mycket upplever ni att bebis rör sig? Jag är i vecka 30 (29+3) idag och bebis har rört sig mer eller mindre konstant den sista tiden. Det är heller inte några försiktiga buffar vi pratar om, utan det känns precis som att han konstant vänder kroppen så att han spjärnar emot med armar, ben, rumpa osv. Det hinner inte vara lugnt i magen ens en timme förens han är igång igen. Och såhär är det dag som natt. 

    Jag har tre i min närhet som alla väntar barn med BF inom bara någon vecka från mig, och ingen upplever rörelser såhär. Tvärtom beskriver alla det som att det är lugnt majoriteten av dagen, men att rörelserna kommer vid sånär som samma tider/tillfällen varje dag. 

    Jag känner mig lite ensam i detta, då alla bara beskriver hur härligt det är att känna bebis. Och ja, självklart känns det fantastiskt att känna bebis röra sig där inne, missförstå mig rätt. Men det nästan konstant hårda trycket mot revbenen, känslan av pepprande rörelser vid naveln osv känns faktiskt stundtals lite jobbigt. 

    Är det normalt att bebis rör sig såhär mycket, eller är det något man borde kolla upp? Jag har funderat mycket på detta och undrar om det kan bero på mig, att jag är stressad, har dåliga värden (typ hög puls, lågt blodtryck) osv, om något kan vara tokigt med bebis eller om det helt enkelt är helt normalt - att vi bara väntar en väldigt livlig kille. Glad

  • svansmamman

    35+0 idag och jag känner igen mig i nedstämdheten, vilket är väldigt olikt mig. Jag fick förra veckan veta att mitt blodvärde tyvärr fortsatt dala trots järntabletter och jag ligger nu på 96, BM är tämligen övertygad om att det är boven till mitt stundtals taskiga mående. Jag har nu ätit trippel dos järntabletter och ska göra det veckan ut. Om blodvärdet inte steppat upp tills dess verkar det bli aktuellt med transfusion och det är något jag verkligen inte vill. Jag vet inte hur mycket leverpastej, jordgubbar, spenat osv jag ätit den senaste tiden i försök att boosta ytterligare. 


    Så ja, blodvärdet verkar kunna ha en väldigt stor inverkan på ens mående. 

Svar på tråden BF juni 2022