Vad tänker egentligen föräldrar?!

Hur brukar du formulera ditt nej? Jag jobbar iofs på högstadiet/gy men från vissa föräldrar kommer det mail varje vecka, ibland flera, och det är inte alltid om saker som ryms inom uppdraget, om man säger så. Samma med eleverna, de förväntar sig att bli curlade på alla slags områden. Iom att jag jobbar på friskola nu så förväntar sig även chefen att jag ska vrida mig till en liten kringla för att tillgodose "kundernas" behov (!), dvs eleverna. Jo, jag ska återgå till kommunal skola sen, eller söka mig till en koncern som sätter lite krav på sina elever.

Låter jobbigt och irriterande, jag har inte hört något liknande i mina barns skola. Vi hade föräldramöte förra veckan för killen i 3an och de största klagomålen var att det inte var tillräckligt med läxor eller lite för lätt.

- Varför har de inte läxor i engelska, till exempel glosor?
- Gör det att få svårare tal i NOMP läxan?
- Har skolan slutat att lära ut skrivstil eller i alla fall bra handstil? Kan ni lägga till övningsstenciler som läxor?

Osv, dessa var bara ett uttrag.

Men sånt är väl ändå inte ovanligt på ett föräldramöte? Och jag tycker att de tre frågorna ändå verkade rimliga? Att man åtminstone frågar, menar jag. Inte att ni måste göra så som föräldrarna tycker. 

Min syster undervisar på _universitet_ och blir regelbundet kontaktad av föräldrar som tycker hon varit SÅ elak som underkänt deras "lille Kalle". Alltså inte bara en students föräldrar, utan flera i varje årskurs...

Haha! Det påminner mig om när jag utbildade mig till det yrke jag har nu och för typ tredje gången misslyckades med tentan i en viss kurs. Jag var ledsen, besviken och uppgiven och satt och beklagade mig för min stackars mamma. Hon frågade mig till slut om jag ville att hon skulle ringa och prata med kursansvarig. Förmodligen för att hon ville få ett slut på gnällandet. Men, eftersom jag var 22-23 år gammal så tyckte jag att det skulle vara fruktansvärt pinsamt om hon gjorde det, så jag tackade nej. Hon hade säkert gjort det om jag sagt ja dock. Det är ett antal år sen, jag fyller 40 i mars. Dagens universitets-/högskolestudenter verkar inte ha samma betänkligheter, eller så är det deras föräldrar som vägrar låta dem ta eget ansvar.