Gemensam ekonomi

Fast nu missar man inte hela sitt barns barndom bara för att man arbetar. Så redan där har du fel, men jag förstår att du måste överdriva för att driva din poäng, annars faller ju dina argument platt. 

Självklart finns det ensamstående mammor som går på soc. Konstigt att du inte känner till det. Och att du inte heller känner till att det inte alltid finns så mycket att bodela. Vissa bor i hyresrätt, andra har skulder på huset så det finns inte så mkt övervärde att dela på. 

Du får gärna ha din åsikt att det är bättre för kvinnan att vara hemma med barnen, men argumentera lite bättre för det. Det är bara att läsa lite här på FL så stöter man på dessa kvinnor som inte har råd att lämna mannen.

Varför tycker du att det är bra att en vuxen människa är beroende av sin partner ekonomiskt? Vad är fördelen, förutom att de kan tillbringa mer tid med sina barn?

Fast nu missar man inte hela sitt barns barndom bara för att man arbetar. Så redan där har du fel, men jag förstår att du måste överdriva för att driva din poäng, annars faller ju dina argument platt. 

Självklart finns det ensamstående mammor som går på soc. Konstigt att du inte känner till det. Och att du inte heller känner till att det inte alltid finns så mycket att bodela. Vissa bor i hyresrätt, andra har skulder på huset så det finns inte så mkt övervärde att dela på. 

Du får gärna ha din åsikt att det är bättre för kvinnan att vara hemma med barnen, men argumentera lite bättre för det. Det är bara att läsa lite här på FL så stöter man på dessa kvinnor som inte har råd att lämna mannen.

Varför tycker du att det är bra att en vuxen människa är beroende av sin partner ekonomiskt? Vad är fördelen, förutom att de kan tillbringa mer tid med sina barn?

Varför är du så taskig? Slut på argument?

????
Tja, här är det nog jag som kommer ge det stora arvet, sambon är mer än slösa än spara, så han är inte den som lägger pengar på hög. Men han behöver inte lägga pengar på mig, eftersom jag har egna pengar.
Och skulle han spara pengar till ett stort arv, så är jag den första att gratulera samtliga barn (även om jag inte får tillgång till pengarna)

(L) verkar vara typen av kvinna som gärna lever på andra, och förutsätter att andra kvinnor tycker likadant. Och så resonerar man kanske om man blir försörjd av en man, men vi kvinnor som har egna löner samt besparingar vi klarar oss själva. 

För att jag blir irriterad på att Sextiotalist måste gå in i precis VARJE tråd som handlar om gemensam kontra delad ekonomi, och rabbla upp samma saker till förbannelse. Liksom hon i VARJE tråd om ämnet låtsasförlovning, måste hävda att folk som är låtsasförlovade (d.v.s. bara har bytt ringar men inte planerar att gifta sig), har finare och mer tungt vägande förhållanden än andra sambopar...

Då har dom valt fel man från början. 

MYCKET missar man i alla fall, om barnen pysslar med betald personal, jämfört med min tyska väninna som gick på pysselpartyn i grannskapet med sin dotter när hon var mindre, och alla mammor och barn pysslade tillsammans. För att ta bara ett exempel. Dom hittade alltid på mycket kul, som de flesta svenska barn bara får göra med sina betalada fröknar (som försvinner ur livet sedan).

Ja, det finns massor av ensamstående mammor som går på soc, men det är inte före detta hemmafruar till män i karriären. Eller vet du något sådant fall på riktigt? I min erfarenhet handlar det nästan alltid om tjejer, som hamnat snett i samhället tidigt, aldrig varit gifta och med tiden får barn med flera olika män. 

Om pengarna man får ut i bodelningen ändå inte räcker, så ser jag inget fel i att ta emot barnbidrag, flerbarnstillägg, bostadsbidrag och underhållsstöd som alla andra, och det kan man leva på om man är lite fiffig. Det bästa är ju om man skaffar sig en utbildning och lite arbetslivserfarenhet inom det yrket, innan man bildar familj. Och det har de flesta hemmafruar gjort, som jag känner till. Det är inte WT-tjejer som blir hemmafruar. (Med hemmafru menar jag att familjen inte lever på bidrag, utan att mannen tjänar tillräckligt för hela familjens behov.)

Det tänket "beroende av sin partner" ska inte finnas inom ett äktenskap. Det ska vara självklart att alla pengar som kommer in är bådas pengar, och att alla ekonomiska beslut fattas gemensamt. Jag skulle inte vilja leva med någon som har en annan syn, och detta oavsett vem som tjänade mer, eller om den ena inte tjänade något alls. Den som är hemma gör ju sitt, när hon eller han sköter hushållet och tar hand om vardagens småkram. För en högt uppsatt person är det nästan nödvändigt att ha en hemmafruU/-man om h*n har hemmavarande barn, för annars får h*n inte loss tillräckligt med ork och tid för arbetets krav. Detta fattar man i typ alla länder utom Sverige. 

Jag går in i de trådar som intresserar mig.

Är det jobbigt med personer med andra åsikter?

Andra erfarenheter?

Det senare har jag inte påstått. Det närmaste är att jag sagt för just det paret kan en förlovning betyda mycket.

Jag är inte förlovad, vi väntar fortfarande på rätt tillfälle ;).

Det finns gott om tyska kvinnor som avstår från arbete, inte för att de vill utan för att de upplever att de måste. Det handlar nog mer om olika syn på livet och poltiken, vad man anser i frågan, än om att någon skulle vara lurad.