Gemensam ekonomi

Jag frågade inte av illvilja utan för att få mer information kring hur det ser ut med pappan, då jag anser att det är otroligt viktigt och nyttigt att även papporna får vara hemma med sina barn och inte bara blir ett sorts bihang som har en liten del av ansvaret någon timme om dagen.

Hade det gått så hade jag varit hemma hela föräldraledigheten, då jag älskar att vara hemma med min son men jag vill helt enkelt att min man ska få möjligheten att vara den som är föräldraledig och att han får möjligheten att skapa rutiner och får ta hela ansvaret (när jag är på jobbet såklart) då jag tror att det är bra för alla i denna situation.

Jag blir alltid så nyfiken på det där. Att vissa män verkar välja bort att spendera full tid med sina barn, välja bort sin föräldraledighet. Min man har tjatat i snart ett halvår på att det snart är hans tur. Det är nedräkning deluxe och nu när det börjar närma sig så är det i princip dagligen jag får höra hur mycket han ser fram emot att få spendera heltid med vårt barn och jag blir så himla glad att jag hittat en man som vill vara föräldraledig och ser det som en viktig del i vårt familjeliv.

Under föräldraledigheten: Om ni inte delar 50/50 på den så är det för mig självklart att han ska kompensera dig förditt inkomstbortfall. Är det så att ni vill ha en helt uppdelad ekonomi så kanske det bästa inte är att han betalar mer för det gemensamma utan att han faktiskt kompenserar dig med pengar varje månad, och då tycker jag att det ska vara imräknat också vad han skulle ha förlorat om han vore fl, baserat på sin lön.

I övrigt kan man ju ha vilken uppdelning man vill förstås, gemensam, procentuell eller 50/50. Inget är objektivt rätt eller fel. Men fel blir det om ha drar nytta av dig för att själv kunna göra karriär/orka med jobbet, utan att det är ömsesidigt eller att du kompenseras på annat sätt.

Så ditt resonemang om tidiga mornar är minst lika logiskt som hans om lön.

Om man har en 50/50modell med gemensamma utgifter är det viktigt att alla htgifter anpassa efter den som har lägst ekonomi. Ni får bo på ett sättsom du har råd med utan att det blir för jobbigt, åka på semestrar som passar din plånbok osv. Det är ju något som man får vara beredd på om man ska ha den uppdelningen. Så om du tex känner att du behöver spara mer för att känna dig ekonomiskt trygg är detrimligt att ni byter till ett billigare boende, som exempel.

För du är så himla trevlig då eller..?

Innan vi fick barn betalade vi lika mycket. När vi väntade första barnet bestämde vi att gå över till gemensam ekonomi och tillsammans bestämma hur mycket FL-dagar osv vi tar ut. Ska man ha separat ekonomi och dela 50-50 då är det enda rättvisa i min värld att man jobbar lika mycket, är FL lika mycket, vabbar lika mycket och tar lika mycket ansvar för hem och barn. För verkligheten i många familjer är att en jobbar deltid, tar större ansvar för barn, vab, FL - och alla dessa saker kostar pengar! Ska den samtidigt förväntas bidra med lika mycket till den gemensamma kassan så blir det väldigt orättvist. Vill man inte ha gemensam skulle jag säga procentuell, men med tillägget att om en tar mer FL och vab så ska den andra kompensera det ekonomiskt.

Knepig fråga. När jag var gift gjorde vi som alt 1, betalad lika. Men när det var några större utgifter var det ofta jag som stod för det då jag tjänade mer. Semesterresor tex gick på mitt konto i de fall jag hade pengar över. Så det blev nog nån automatisk utjämning just för att om inte jag betalade blev det inget. Typ.

Har lite svårt att förstå uppdelad ekonomi alls i en långvarig relation. För mig är det liktydigt med att partnern värderas lägre än inkomsten. Hade jag tjänat lägre hade jag inte velat leva med någon (än mindre ha barn med) som såg mig som en snyltare och hade jag tjänat mer hade jag sett det som självklart att denna summa var vår och inte min...

Har man nu uppdelad ekonomi så är det ju svårt om man har olika föreställningar om vad som är en rättvis uppdelning. Tycker nog att procentuellt låter ganska rimligt både utifrån att ha högre eller lägre inkomst. Det som jag ställer mig lite frågande till är denna mans behov av att unna sig själv en massa grejer när han har två småbarn. Vad består detta i? Äter han lyxigare mat än ni? Åker han iväg själv på grejer? Köper han saker som bara är hans osv.?

Utan att veta era hemförhållanden tycker jag ändå att jag får vibbarna att varken du eller barnen prioriteras särskilt högt i denna mans liv TS...

Man kan ha separat ekonomi utan att dela kvitton. Vi har aldrig haft gemensam ekonomi och det har fungerat bra för oss, då vi aldrig bråkar om pengar. Däremot så är vi generösa mot varandra. 

Sedan finns det inget självklart, såg någon undersökning att det är ganska jämt fördelat hur par lägger upp sin ekonomi, 1/3 helt gemensamt, 1/3 helt separat och 1/3 något däremellan. 

Jag tjänar ganska mycket mer än vad min fru gör och tidigare så har vi delat upp räkningar procentuellt efter nettoinkomst, men vi har slutat med det för några år sedan. Vi tycker inte att det är värt att hålla på och mäta allt, nu betalar vi det som behövs båda två, någon tar A och någon annan tar B utan några speciella regler och det fungerar bättre.

Jag vet inte hur ert liv ser ut men är ni gifta, har barn, bostad, bil(ar) tillsammans så tycker jag att det mest blir extra jobb att hålla på och dividera för mycket.

Jag var det fram tills att du betedde dig som en know-it-all-bully som nedvärderar andra månniskot.

När gjorde jag det?