Ställer du upp på sex fast du egentligen inte vill?

Jag tycker detta blir lite missvisande, då du FÅR
lust. Det är extremt stor skillad mot att ha sex även när man inte alls har lust och inte heller får det. 
Här finns en stor biologisk skillad, när det gäller samlag. Annat sex, typ oralsex, går ju att jämföra. 

ja det gör jag. Trodde aldrig jag skulle kunna göra det, men sen fick vi barn och jag har aldrig sexlust längre men min man har kvar sin så jag ställer upp på sex varje gång vi har sex. 

Nej, och man hamnar lätt i en ojämn diskussion. Den kåta kan inte förstå den ovilliga och tvärtom. Man stagnerar i nåt slags status quo utan att nån vill ta tag i problemet.

Vill du ha det så här?
Jag tror att det riskerar att påverka både sexlust och fårmåga till orgasm, om man ställer upp så ofta på sex, allra helst samlag, när man inte har lust. 

Skulle jag få önska helt fritt så skulle vi ha samlag 2-3 gånger per månad och jag skulle få orgasm alla gånger. Men nu har jag ju accepterat det här, med täta samlag, så det är svårt att bryta mönstret. Mannen skulle se det som en stor förlust om han gick miste om "varannandagssexet". Och oftast så blir det ju skönt för mig när vi väl är igång, även om det inte leder till orgasm. Vi har varit gifta i åtta år och det har funkat ungefär likadant hela tiden så jag tror inte att det är nån risk att lusten och förmågan blir sämre.

Ja, så kan det bli, som vid alla andra problem hittar man de bästa lösningarna när man verkligen förstår varandra. Bara man märker viljan att förstå från den andre kommer man långt.
Jag tror det är mycket lättare att lösa problemen om man tycker om att tillfredställa och ta emot. Något som också är bra, tycker jag, är kravlös njutning. Att man kan njuta av smekningar, tom på erogena ställen, utan förväntan att det ska leda till något. (vare sig kåthet, orgasm eller gemensamt sex) och att allt inte är så allvarligt. Att man liksom har kul, tex kan skratta och skämta. 
Det är oerhört värdefullt. Då öppnas så många möjligheter att bli kåt på, eftersom man blir mer öppen och mottaglig.

Inte vill är väl fel. Det är inte så att jag måste tvinga mig eller lider/mår dåligt. Jag orkar bara inte engagera mig nog för att njuta. Men jag älskar att se honom njuta och jag gillar ju närheten även om jag inte får ut nåt sexuellt av det. Hade önskat att jag orkade bry mig, men det gör jag inte. Vi har sex nästan varje dag.

Hur skulle du vilja att ni gjorde, om du tänker på dig själv? (ja sex är något gemensamt, men ändå. Det kan vara bra att tänka på) 

Jag skulle vilja orka mer i livet. Det är inte så att mannen gör något fel och det är inte sexet det är fel på heller.

Att man har haft mediokert sexliv i 8 år är definitivt ingen garanti för att det fortsätter så. (Det är det iofs inte ens om man har ett bra sexliv) Många får problem med sexlivet efter 8 år. 

Så din man tycker det är bra alltså. Bekymmras han inte av att du inte kommer?