Vad tycker ni om vigselsystemet i Sverige

Konstaterar att hittills är 1/3 av de röstande i tråden på min linje och 2/3 på en annan.  Jag tror dock att på lite sikt kan reformen genomföras, antingen från statens sida eller från samfundens egen.

Jag tror också att det kommer att ske. Då kan även präster, imamer och rabbiner etc som inte vill viga någon av olika skäl tacka nej utan dåligt samvete. De kan följa sina religioners regler och alla kan gifta sig på lika villkor. 

Jag tror aldrig att SvK kommer att gå tillbaka till att äktenskap är för en man och en kvinna, enbart. Det vågar de inte. Så en sådan reform hjälper inte. Den tar bara bort möjligheten till kyrkbröllop för heterosexuella par, och då har man ej vunnit något.

Tvärtom tror jag att mycket kan vinnas på reformen. En av de viktigaste sakerna är som jag ser det att undanröja hotet om att prästkandidater som ej är beredda att viga enkönade par i framtiden inte skall kunna prästvigas. Det finns nämligen många ledamöter i kyrkomötet som vill det.  Visserligen är det biskoparna, inte kyrkomötet, som formellt äger frågan, men i praktiken har jag svårt att se att biskoparna ska kunna hålla emot i längden, om trycket börjar öka i kyrkomötet.

Visserligen skulle fortfarande icke juridiska välsignelse-ceremonier med enkönade par ske, MEN efterfrågan på sådana skulle troligen vara så låg att luften skulle gå ur frågan om att avkräva vignings-villighet för prästkandidaterna.

Detta handlar för mig främst om teologin i sin helhet. Om ett sådant krav gick igenom skulle det sannolikt betyda slutet för klassiskt troende präster i Svenska Kyrkan, och därmed slutet på förkunnelse av klassisk kristendom i samfundet. Det skulle alltså inte längre inom Svenska Kyrkans ram gå att få den andliga föda som klassisk kristen förkunnelse utgör, och samfundet skulle helt upphöra att vara en kristen kyrka. Idag finns det i mitt tycke mycket goda församlingar inom Sv K, t.ex. St pauli Göteborg, med massor av andligt liv. Men det skulle försvinna.

Sen har vi också frågan om att kyrkan ska förknippas mer med Jesus än med ceremonier. Det finns de som gifter sig i kyrkan av bara tradition - utan att vra det minsta intresserade av budskapet. Jag tycker inte att kyrkan ska ställa upp som deras "tjänare".Jag tror att om en kyrklig vigsel inte är juridisk, så skulle färre icke troende par välja den som tillägg, och kyrkan förknippas mer emd sitt trosinnehåll än förrättningar.

En kyrka värd namnet KAN INTE vara nöjd med att människor kommer till kyrkan totalt 4 gånger, och 2 av gångerna BÄRS man in.

Jag valde då att "Samfunden bör själva avstå vigselrätten".

Jag personligen anser ju att det juridiska skall ju staten ta hand om. Så kan de olika religiösa samfunden ta hand om det andliga.

Jag själv är ateist och när jag var gifte mig så sa jag ifrån att jag inte ville ha en kyrklig vigsel. Han jag skulle gifta mig frågade ju mig varför och då sa jag ifrån. Jag är ateist och och det skulle kännas fel för mig att stå och lova något inför någon jag inte tror på, och jag tycker även det är respektlöst mot de kristna (annan gud/gudar religion) att jag som ateist gifter mig kyrkligt (eller i en annan religiös samfund tillägnad någon gud/gudar).
Min make var också ateist, men han ville ändå ha en kyrklig vigsel. Dock han köpte min motivering och vi gifte oss i rådhuset. Så jag delar TS åsikt om att det är hyckleri att man som  ateist gifter sig i kyrkan.

Så som jag ser det så anser jag att det inte bli några "problem" med vigseln. Det som vill ha en kyrklig vigselgudstjänst kan ju ha det ändå. Så kan de ju välja själva vilken dag de anser är deras riktiga bröllopsdag.

Som en sidonotering, jag skall även ha en borgerlig begravning. Av samma skäl som med giftermålet.

Respekt för din ärliga och respektfulla attityd om sakerna i fråga. Jag tror på något vis att Jesus står närmare den som är rak, också icke troende, än den som hycklande deltar i kristna aktiviteter. Bland de allra värsta hycklerierna tycker jag också det är när konfirmander utan minsta tro både läser trosbekännelse och tar nattvarden (ännu värre) under konfirmationen, även om de inte har minsta avsikt att dyka upp i kyrkan igen innan de gifter sig. 

Vad gäller begravning ser jag det som troende så att jag bryr mig inte ett skit om vad som händer med min kropp, bra jag får del av Gudsrikets evighet på andra sidan.   För min del kan de lika gärna lägga min kropp i en soptunna. Who cares  lixom ?- inte jag i alla fall. Jag tror att vi troende har en mindre "sentimental" hållnng ad gäller begravningar och den döda kroppen än många som inte tror på en fortsättning.

Men ska det vare en begravning så vill jag ha den kristen, och den ska vara inriktad på att förkunna det glada budskapet, evangeliet, till de som är där - och de som ännu lever i den här världen -alltså inte fokuserad på mig, utan på Kristus. Sen kan väl en o annan kanske säga något om mig, om det blir en minnesstund efteråt.

Jag respekterar din tanke om borgerlig begravning, och den är logisk om man inte tror, men skulle du någon gång bli troende så kanske du ändrar dig. MEn begravningar är liksom inte nån "stor sak för mig".

Man kan väl säga så här. I Svenska Kyrkan hittar man förmodligen präster som är villiga att genomföra den där 4:e eller 5:e vigseln, men präster har vigselrätt, inte vigselskyldighet, så det är ju inte säkert att den förste prästen man frågar är villig att göra det. Idealet är förstås som jag ser det, så länge kyrkliga vigslar finns kvar, att prästen känner de som gifter sig sedan förut, för att de är delaktiga i församlingslivet.

Även om en ändring sker så att det juridiska ligger på kommun eller stat, antar jag att prästen kommer att ha vigselrätt, inte vigseltvång, för de icke juridiska vigselgudstjänster som då lär genomföras - som i andra europeiska länder.

Du tror inte på, att man måste ha en kristen begravning för att få komma till himmelen? Det finns kristna som tror så, och de lider svårt när någon närstående försvinner till havs exempelvis och aldrig blir begravd. 

Fast händer det NÅGONSIN att någon präst i SvK, vägrar att viga några som har klarat den officiella hindersprövningen? Det har jag svårt att tro. Jag kan se för mig hur han eller hon skulle bli uthängd i Aftonbladet:

Fyrabarnsmamman Melinda, 42, hade äntligen hittat sitt livs stora kärlek Denny efter fyra misslyckade äktenskap. Då vägrade församlingsprästen att förrätta vigseln! 

På bilden ser vi Melinda i den pärlemorvita, pärlstickade brudklänningen med tillhörande slöja som hon redan hade köpt. Den kostade 120 000 kronor, och hon var tvungen att ta ett SMS-lån för att har råd med den. "Nu hänger den här till ingen nytta, och jag är så ledsen", säger Melinda. Dessutom har jag inte råd med mat till barnen.

Denny, som just frigavs ifrån Kumla, säger "efter tio år i fängelset behöver jag faktiskt lite kärlek. Vem är prällejäveln att bestämma att Melinda och jag inte är rätt för varandra?

I sociala media går tongångarna höga. Fembarnsmamman Denize som snart ska gifta sig med Liam, känd från rättegången mot medlemmar i Bandidos, säger: "jag är rädd att det ska bli likadant för oss. Man kan ju inte rå för att man har haft otur tidigare i livet..."

Vi har sökt representanter för Svenska Kyrkan."

Nej för tusan. Det spelar väl ingen roll vad som händer med kroppen. Om jag får en salig bortgång eller ej tror jag beror på om jag står inom räckhåll för, eller har ställt mig utom räckhåll för, Kristi verk. Som sagt - vad min kropp anbelangar får de gärna placera den i en soptunna eller göra biobränsle av den. Det har inget med min frälsning att göra. Den som tror det har nog missuppfattat det kristna budskapet i sin helhet.