• Sven Erik Johansson

    Vad tycker ni om vigselsystemet i Sverige

    Jag är aktiv troende i Svenska Kyrkan och vill avskaffa samfundens vigselrätt - o göra det som i andra länder i Europa, där den juridiskt giltiga vigseln sker i rådhuset, men sen kan par som så önskar gifta sig kyrkligt - men utan juridisk implikation. Detta kan ske antingen så att samfunden själva avsäger sig vigselrätten, eller så att staten fråntar dem den. Båda de alternativen är OK enligt mig. Skäl till det jag vill är bla att jag vill stärka Svenska Kyrkans profil och identitet som trossamfund, att den förknippas mer med tron på Jesus än med ceremonier, och att jag tycker det är hyckleri att gifta sig inför en Gud man inte tror på. Det som sker i kyrkan skall vara ärligt. Man ska mena det man säger och sjunger kan man säga. Kyrkan ska inte vare ett serviceorgan för ceremonier till de som inte tror. Alla ska vara välkomna på gudstjänster, men kyrkan ska inte få hantera myndighetsutövning. Jag hoppas också att en kyrka utan juridisk funktion blir mindre attraktiv förmakthungriga partipolitiker som vill styra och ställa, utan att själva vara troende. I praktiken består tyvärr statskyrkan, även om den formellt avskaffades år 2000. Jag vill ha en kyrka helt fri från partipolitik, med fokus på sitt kärnuppdrag som är av andlig art.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2022-01-19 17:52
    Det finns även ett annat skäl. I kyrkomötet i Sv K finns många partipolitiska ledamöter som är för att prästkandidater som inte är beredda att viga enkönade par inte ska få prästvigas. Visserligen äger biskoparna, inte kyrkomötet, den frågan , men jag är tvivlar på att biskoparna kommer att stå emot trycket i längden, om många ledamöter i kyrkomötet vill driva sin linje. Om förslaget blir verklighet blir det troligen slutet för klassiskt troende präster i Svenska Kyrkan - i alla frågor, alltså teologin i stort, hela tron. Då kommer det inte längre att finnas NÅGRA församlingar i Svenska Kyrkan där man kan få den andliga föda som klassisk kristen förkunnelse är. Svenska Kyrkan har idag en stor teologisk bredd. Om klassiskt troende präster inte får verka kan det bli en smalare kyrka, och vi troende har ingenstans att ta vägen, inga församlingar att gå till för att få höra klassisk kristen förkunnelse och delta i klassiskt kristet arbete. Nu är jag själv visserligen ekumen, för kristen enhet mellan samfunden, och går även på gudstjänster i andra kyrkor, bla den katolska, men min bas är i Svenska Kyrkan där jag är med, och jag vill fortsätta vara med i Sv K.

    Omröstning
    Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.
  • Svar på tråden Vad tycker ni om vigselsystemet i Sverige
  • Anonym (XXX)
    Anonym (Ateisten) skrev 2022-02-03 12:27:34 följande:

    Ok. Såg på ett annat hmmm, lite större forum där saken diskuterats mer i detalj att problemet bottnar i att han brutit mot sina löften, och löftena är grunden i yrket, och med brutna löften kan han inte utföra yrket, och måste därför sparkas.


    Ungefär så förklarades det. Tycker ändå det blir konstigt, var dras gränsen mellan privatliv /arbetsliv? Hur hanteras en prälle som är sambo /ogift, lever i öppen relation, swinger? Är dom per automatik blockade från yrket? 


    Även människor med mindre traditonell syn på relation och samliv kan ju ha en stark tro. Vad sänder avskedandet för signaler till dom? Att dom som avviker från mallen inte är välkomna?


    Det finns massor av präster som lever som sambos, en tid innan de gifter sig. Det är egentligen ganska märkligt, för i Bibeln är det uppenbart att detta är synd. I Gamla Testamentet finns till och med en passage om att en flicka som visar sig inte vara oskuld på bröllopsnatten ska stenas - och det är hennes egna föräldrar som ska se till att det blir gjort... Alldeles förfärligt, naturligtvis! Men från det till att religionens egna företrädare lever som sambos, är steget ändå för långt. 

    ...och detta att det förekommer öppet homosexuella och transsexuella präster är ju ännu värre. Bara i Sverige...

    Swingers hoppas jag att det inte finns några... men efter detta beslut mot Visby-bispen, borde det vara möjligt att avkraga dem också om det kom fram. 

    Det ÄR en skillnad mellan prästyrket och andra yrken, och så måste det vara. En läkare t.ex. har också stora krav på sig, men det räcker att han uppför sig väl på arbetsplatsen (t.ex. inte tafsar på patienterna eller sjuksköterskorna), och inte begår några stora lagbrott på sin fritid heller. Men annars kan han göra vad han vill på sin fritid - han är bara läkare under sina skift på sjukhuset, annars är han en privatperson som vem som helst. En präst däremot är eller borde vara präst dygnet runt, och alla dagar på året. Han bör LEVA prästrollen. 

    Så ur den synvinkeln förstår jag ansvarsnämndens beslut. Straffet blev bara så konstigt högt - att han inte ens fick chansen att arbeta som vanlig präst, till en låg lön i en församling i ett utsatt område? Det hade till och med en katolsk präst som brutit celibatlöftet, fått. 
  • Anonym (XXX)
    sextiotalist skrev 2022-02-03 11:02:19 följande:
    För människan, så har cermonier varit viktiga i årtusenden, är nästan säker på att använda cermonier är äldre än religionen
    Jo, det verkar vara inbyggt i oss, att vi på något sätt vill markera de stora övergångarna i livet på ett mer högtidligt sätt. Födelse-dop, pubertet-konfirmation, parbildning-vigsel, barnafödande-dop igen, och slutligen död-begravning.

    Om SvK släpper detta för den stora allmänheten, så tror jag inte att det blir mycket kvar av dem. Som sagt. 
  • Anonym (XXX)
    Anonym (XXX) skrev 2022-02-03 15:10:51 följande:
    Jo, det verkar vara inbyggt i oss, att vi på något sätt vill markera de stora övergångarna i livet på ett mer högtidligt sätt. Födelse-dop, pubertet-konfirmation, parbildning-vigsel, barnafödande-dop igen, och slutligen död-begravning.

    Om SvK släpper detta för den stora allmänheten, så tror jag inte att det blir mycket kvar av dem. Som sagt. 
    Tillägg till detta: olika försök med alternativa borgerliga ceremonier har inte "slagit" i breda lager av befolkningen, även om det finns vissa som väljer dem. Just vid dessa stora högtider i livet, vill man känna att man är del av en stor och gammal tradition. Som här i Sverige administreras av kyrkan. En borgerlig namngivningsceremoni är inte alls samma sak som ett dop (jag har varit på några, det kändes hemsnickrat och meningslöst).

    En borgerlig vigsel är lagom och passande för två 40-åringar, varav den ena gifter sig för andra gången och den andra för tredje. Men för ett ungt par, som åtminstone just då tror att de ska älska varandra hela livet ut..? Nä. Varför missunna sig en riktig vigsel, liksom..?
  • Sven Erik Johansson
    sextiotalist skrev 2022-02-03 11:02:19 följande:
    För människan, så har cermonier varit viktiga i årtusenden, är nästan säker på att använda cermonier är äldre än religionen
    Gammalt eller nytt, men jag är helt enkelt inte intresserad av dem. Däremot är jag intresserad av Jesus, som jag tror kan ge oss någonting som inte någon annan kan, och jag vill följa honom.
  • Sven Erik Johansson
    Anonym (här) skrev 2022-02-03 12:09:48 följande:
    Formellt sett ja, men fortfarande är banden ganska starka och organisationen med kyrkofullmäktige, kyrkopolitiker etc liknar ju den struktur som resten av samhället har. Och bara namnet antyder en koppling till staten som andra samfund saknar. 

    vad du personligen ger fan i har ju inte så stor betydelse, Jag beskriver hur jag tror att många i vårt land ser på kyrkans roll i Sverige och hur det påverkar hur kyrkan ser ut i dagens samhälle. Jag ger blanka fan i svenska kyrkan överhuvudtaget, men jag tycker det är intressant att diskutera. 
    Förändring är dock möjlig. Vi kan bli fler i Svenska Kyrkan som vill det, och många tillsammans är starka. Jag sitter själv i fullmäktige. En ny tid för Svenska Kyrkan är möjlig.
  • Sven Erik Johansson
    Anonym (Ateisten) skrev 2022-02-03 12:27:34 följande:

    Ok. Såg på ett annat hmmm, lite större forum där saken diskuterats mer i detalj att problemet bottnar i att han brutit mot sina löften, och löftena är grunden i yrket, och med brutna löften kan han inte utföra yrket, och måste därför sparkas.


    Ungefär så förklarades det. Tycker ändå det blir konstigt, var dras gränsen mellan privatliv /arbetsliv? Hur hanteras en prälle som är sambo /ogift, lever i öppen relation, swinger? Är dom per automatik blockade från yrket? 


    Även människor med mindre traditonell syn på relation och samliv kan ju ha en stark tro. Vad sänder avskedandet för signaler till dom? Att dom som avviker från mallen inte är välkomna?


    Det är nog olika i olika stift och olika församlingar hur en del frågor hanteras, helt enkelt för att där sitter olika personer. Jag har dock aldrig hört talas om något asvkedande av någon sambo-präst eller swinger. I biskopens fall handlar det ju främst om förtroendekapitalet en stiftsledare måste ha bland stiftets anställda, som han ska vara chefen för, för att praktiskt kunna utföra sitt jobb.


    Jag tar inte personligen ställning för eller emot ansvarsnämndens beslut, men det som jag fattat som huvudfrågan är just förtroendekapitalet hos stiftets andra anställda.

  • Sven Erik Johansson
    Anonym (XXX) skrev 2022-02-03 15:10:51 följande:
    Jo, det verkar vara inbyggt i oss, att vi på något sätt vill markera de stora övergångarna i livet på ett mer högtidligt sätt. Födelse-dop, pubertet-konfirmation, parbildning-vigsel, barnafödande-dop igen, och slutligen död-begravning.

    Om SvK släpper detta för den stora allmänheten, så tror jag inte att det blir mycket kvar av dem. Som sagt. 

    Men jag VILL faktiskt ha färre medlemmar på kort sikt. Jag VILL inte ha kvar Svenska Kyrkan i sin nuvarande form. Men jag vil ha en BÄTTRE Svenska Kyrkan, en återuppstånden kyrka - som på lång sikt kan vinna större delen av folket för att de är intresserade av tron, de stora livsfrågorna, inte av en ceremoni-mästare.


    Sen ser jag ju vissa poänger med  de kyrkor där man bara har troende/vuxen-dop, Där det är tydligt att tron o dopet hör ihop - även om jag själv är barndöpt, och "tills vidare nöjer mig med det". konfirmation betyder "bekräftelse", och där bekräftar man att man vill leva i sitt dop, dvs leva som kristen.  Vill man inte det bör man enligt mig vara ärlig nog att efter självprövning avstå från själva konfirmationen, även om man går kursen. Annars hycklar man när man läser trosbekännelsen, och än värre tar nattvarden. Och jag avskyr hyckleri !!


    Det varnas till och med i nya testamentet för oseriös nattvard. Vigseln är att avge löften, som ska betyda något, inte bara vara "fint" , och påbörja ett äktenskap, och begravningsgudstjänsten är inte till för att markera, utan där ska Kristus stå i centrum. (Det heter ju gudstjänst precis som en vigselgudstjänst är en gudstjänst.) Begravningsgudstjänsten är ett tillfälle att förkunna evangelium för de efterlevande.  SEN PÅ MINNES_STUNDEN  efteråt, ofta hållen i församlingshemmet, kan man ha den avlidne i centrum, men man kan hålla isär den stunden där Jesus är i centrum och den då i stället den avlidne är det.


    Var sak har sin plats och var sak har sin tid, tänker i a f jag. Allt får vara med, men olika delar får ändå vara just olika delar, som tillsammans utgör en helhet.

  • Sven Erik Johansson
    Anonym (XXX) skrev 2022-02-03 15:43:00 följande:
    Tillägg till detta: olika försök med alternativa borgerliga ceremonier har inte "slagit" i breda lager av befolkningen, även om det finns vissa som väljer dem. Just vid dessa stora högtider i livet, vill man känna att man är del av en stor och gammal tradition. Som här i Sverige administreras av kyrkan. En borgerlig namngivningsceremoni är inte alls samma sak som ett dop (jag har varit på några, det kändes hemsnickrat och meningslöst).

    En borgerlig vigsel är lagom och passande för två 40-åringar, varav den ena gifter sig för andra gången och den andra för tredje. Men för ett ungt par, som åtminstone just då tror att de ska älska varandra hela livet ut..? Nä. Varför missunna sig en riktig vigsel, liksom..?
    Dopet har ingenting allas med namngivning att göra. Prästen säger inte "jag döper dig till .........", utan "jag döper dig .......". Föräldrarna tillfrågas också "vilka namn har ni GETT ert barn?". Dvs barnet har redan namnet - så nej. Dopet har inte med namngivningen att göra över huvud taget.
  • Anonym (XXX)
    Sven Erik Johansson skrev 2022-02-03 17:47:15 följande:

    Det är nog olika i olika stift och olika församlingar hur en del frågor hanteras, helt enkelt för att där sitter olika personer. Jag har dock aldrig hört talas om något asvkedande av någon sambo-präst eller swinger. I biskopens fall handlar det ju främst om förtroendekapitalet en stiftsledare måste ha bland stiftets anställda, som han ska vara chefen för, för att praktiskt kunna utföra sitt jobb.


    Jag tar inte personligen ställning för eller emot ansvarsnämndens beslut, men det som jag fattat som huvudfrågan är just förtroendekapitalet hos stiftets andra anställda.


    Fast i så fall hade det ju räckt att ta ifrån honom biskopsstaven, men låtit honom behålla prästämbetet. Och så hade SvK kunnat ge honom en prästtjänst långt nere på karriärstegen, i en liten församling någonstans långt borta från Visby stift. Med så lite personalansvar som möjligt (i praktiken är väl dock präster alltid överordnade gentemot personal i kyrkan som inte är präster). 

    Det var just detta att han förbjöds att arbeta som präst för all framtid, som var så märkligt. 
  • Anonym (XXX)
    Sven Erik Johansson skrev 2022-02-03 18:01:24 följande:
    Dopet har ingenting allas med namngivning att göra. Prästen säger inte "jag döper dig till .........", utan "jag döper dig .......". Föräldrarna tillfrågas också "vilka namn har ni GETT ert barn?". Dvs barnet har redan namnet - så nej. Dopet har inte med namngivningen att göra över huvud taget.
    Jag VET allt det där (och allt du skrev i det tidigare inlägget också). Jag pratar om hur människor uppfattar det i praktiken. Verklighetens folk. Folket i stugorna, du vet!

    ...och sedan måste jag faktiskt lägga till, att namngivning och dop i alla tider har varit förknippade med varandra. Förr avslöjade man inte barnets namn i förväg, utan det fick ens släktingar och vänner veta först när prästen uttalade dem vid dopet. 
Svar på tråden Vad tycker ni om vigselsystemet i Sverige