BF oktober 2022

Det kan vara ärftligt från din sida, både att ägget kan dela sig och att du släpper två ägg, din man kan dock inte påverka detta. Ja det är fascinerande med tvillingar! Min mamma är tvilling, men jag har bara en i magen iaf :)

Nu börjar jag vara ganska säker på att jag har ett MF till på G? idag har verkligen mina bröst sjunkit ihop och känner knappt nått i bröstvårtorna längre. Känner inget annat än lite trötthet (som egentligen även kan va för jag jobbar eftermiddag denna vecka) och lite extra känslig. Känner ibland att de grejar på där nere men inget annat. Inget blod än, men sist tog det en vecka från avstannad symtom tills det kom. Någon som har en solskenshistoria jag kan trösta mig med? ?? sitter på jobbet och vill bara gråta ???? detta blir i så fall tredje sen augusti.

Å nej å nej Skickar en jätte kram! Jag hoppas verkligen inte det är ett mf som är på g! Men din hjärna är väl kanske extra benägen att känna efter alla symtom i denna vecka eftersom du ju är rädd för att mf ska hända igen! Då kan man ju nästan känna vad som helst? Det är ju vanligt att symtom kommer och går från dag till dag! Jag var själv helt 100% på ett mf häromkvällen, och tänkte nu är det slut, men det var det ju inte då iaf. Det är så svårt att skaka av rädslan när det händ innan. Så hoppas verkligen det inte är något! Sen, en typ solskenshistoria, en kompis till mig fick fler upprepade mf i v 7. Hon hade lätt för att bli gravid men kom aldrig längre. Det visade sig det var något med hennes livmoder, hon fick en utredning och de löste det. Och hon har idag två friska barn Så om det nu är ett mf, kan du kanske söka läkare och se om det finns något som kan förklara det? Håller tummarna för dig och att allt är helt ok!

Hoppas verkligen du har rätt men min Magkänsla är inte så säker längre men det är bara vänta och se vad som händer, nått mer kan man inte göra. Ironiskt nog har vi tid på torsdag för att se om vi kan få en utredning eftersom vi försökt bli gravida i ett år nu, men så kom detta plus och nu måste jag avboka vilket ger mycket olika känslor med tanke på vad jag själv tror nu men men, så länge man inte blöder kan jag ju inte säga nått, en dag i taget. Tack det känns ändå skönt att höra, till mig säger dom att de oftast inte är nått fel och den är ju jobbig att höra ändå för då känns det som att det inte finns nått att göra liksom. :-/ 

Jag är gravid i vecka 22 nu, men innan denna graviditet hade jag tre missfall/MA. Från stunden jag plussade denna gången har jag bara gått och väntat på att något ska gå fel, erfarenhetsmässigt har det ju alltid varit så innan. Jag klämde och kände på mina bröst exakt varje dag i början. Ena dagen var de gigantiska och ömma för att nästa dag ha minskat i både storlek och "smärta". Molvärken i magen kom och gick från dag till dag den med. Att konstant känna efter var mental terror för mig. Lyckligtvis fick jag en underbar barnmorska som verkligen tog till sig av min oro och ville göra allt för att stilla den. Vi fick inbokat ett VUL när jag var i vecka 9 och dagen innan tog de ett blodprov för att mäta HCG. Jag var helt säker på att det inte skulle finnas något levande där inne och fick en chock när jag såg att HCG låg på över 200 000 och VULet visade ett fladdrande hjärta på en böna som var större än beräknad vecka. Tiden fram till NIPT någon vecka senare var oron tillbaka och jag vågade inte ens titta på skärmen när barnmorskan skulle titta på bebis, men nog sjutton fanns där en liten krabat som ännu en gång mättes större än beräknad vecka och hjärtat tickade på. 

Det är helt normalt att oroa sig, framförallt om man har erfarenheter som du och jag. Jag har efterhand lärt mig att oro alltid kommer finnas där och att fokuset kommer skifta allteftersom tiden går. Jag har ju passerat de mest kritiska veckorna, så istället för att oroa mig för missfall tänker jag nu på fostervattenavgång, havandeskapsförgiftning, hur stress påverkar bebis osv. Försök landa i tanken på att du är gravid tills motsatsen är bevisad. Sånär som alla tecken som kan tyda på att något är fel, är också vanliga tecken på en normal graviditet. Jag förstår att det är SUPERsvårt, men försök för din egen skull att inte ta ut ett missfall i förskott. Du kommer inte vara mindre ledsen om det väl händer även om du mentalt tänkt tanken innan, så försök att glädjas åt all tid som du faktiskt är gravid. Skulle något gå åt skogen kan du tackla det då, men tills vidare är du gravid. 

Jag håller ALLA tummar för att det bara är kroppen som spökar för dig, precis som den gjorde för mig, och att allt är som det ska! 

Skickar en bamsekram - nej man kan ju tyvärr inte göra något alls, det är så hemskt att man är helt utan kontroll! Det låter verkligen tråkigt med din magkänsla, men ja försök att inte tappa hoppet innan du vet det! Eftersom du tycker dina symtom har minskat, vill du försöka att få mätat hcg-nivån? Vet inte om man kan få hjälp till det hos en bm? Förstår det är jobbigt om de säger inget är fel när man känner det borde finnas något att göra :( Jag håller tummarna för dig, och du kanske ska vänta med att avboka på torsdag, så du har tryggheten i att ha konsultationen?

Hej på er!

Jag går gärna med i gruppen på fb :)

Är gruppen hemlig? 

Jag kan inte riktigt förstå att det är sant! Det gick väldigt fort för oss, vi plussade på andra försöket så vi väntar på att chocken ska lägga sig. :)
Jag har inte mycket symptom alls, lite ömma bröst och noll sug för kaffe.

Nu håller tummarna att allt går vägen, det ska bli kul att lära känna er andra. Har vi någon i Göteborg? 

Kram på er!

Grattis till ditt plus 

Fb-gruppen är hemlig, skicka ett meddelande till mig så skickar jag länken!