svansmamman skrev 2022-02-02 09:46:44 följande:
Jag är gravid i vecka 22 nu, men innan denna graviditet hade jag tre missfall/MA. Från stunden jag plussade denna gången har jag bara gått och väntat på att något ska gå fel, erfarenhetsmässigt har det ju alltid varit så innan. Jag klämde och kände på mina bröst exakt varje dag i början. Ena dagen var de gigantiska och ömma för att nästa dag ha minskat i både storlek och "smärta". Molvärken i magen kom och gick från dag till dag den med. Att konstant känna efter var mental terror för mig. Lyckligtvis fick jag en underbar barnmorska som verkligen tog till sig av min oro och ville göra allt för att stilla den. Vi fick inbokat ett VUL när jag var i vecka 9 och dagen innan tog de ett blodprov för att mäta HCG. Jag var helt säker på att det inte skulle finnas något levande där inne och fick en chock när jag såg att HCG låg på över 200 000 och VULet visade ett fladdrande hjärta på en böna som var större än beräknad vecka. Tiden fram till NIPT någon vecka senare var oron tillbaka och jag vågade inte ens titta på skärmen när barnmorskan skulle titta på bebis, men nog sjutton fanns där en liten krabat som ännu en gång mättes större än beräknad vecka och hjärtat tickade på.
Det är helt normalt att oroa sig, framförallt om man har erfarenheter som du och jag. Jag har efterhand lärt mig att oro alltid kommer finnas där och att fokuset kommer skifta allteftersom tiden går. Jag har ju passerat de mest kritiska veckorna, så istället för att oroa mig för missfall tänker jag nu på fostervattenavgång, havandeskapsförgiftning, hur stress påverkar bebis osv. Försök landa i tanken på att du är gravid tills motsatsen är bevisad. Sånär som alla tecken som kan tyda på att något är fel, är också vanliga tecken på en normal graviditet. Jag förstår att det är SUPERsvårt, men försök för din egen skull att inte ta ut ett missfall i förskott. Du kommer inte vara mindre ledsen om det väl händer även om du mentalt tänkt tanken innan, så försök att glädjas åt all tid som du faktiskt är gravid. Skulle något gå åt skogen kan du tackla det då, men tills vidare är du gravid.
Jag håller ALLA tummar för att det bara är kroppen som spökar för dig, precis som den gjorde för mig, och att allt är som det ska!
Tack så mycket för ditt svar, det stillar en oroad själ. Jag har knappt några känningar i brösten men tröttheten är stående och jag är lite känsligare än vad jag brukar. Har fått tid för tidigt ultraljud på tisdag till veckan så jag hoppas man kan se något då även om jag vet det finns en chans man inte gör det, men då skulle jag i så fall få en ny tid. Försöker tänka det jag med, att det behöver inte vara missfall bara för symtomen är svaga, det finns de som har mycket symtom och får missfall ändå, så det är ju ett lotteri. Man får väl vara glad så länge man mår bra, det finns ju ingenting jag kan göra mer än att se hur det artar sig. Dag för dag lever jag just nu och det stillar, varje dag utan att jag blöder är en bra dag försöker jag tänka, sen får man se vad som händer helt enkelt, tack för ditt svar du har helt rätt i det du skriver <3
