Otrohet... trött på höra

Är inte ett dugg desillusionerad då jag aldrig haft den minsta illusion om en monogam relation. Bara tanken på att vara låst på det sättet får mig att må illa och inget jag någonsin sökt eller kommer att söka då det känns helt onaturligt att ens försöka leva på det sättet. 

Okej då förstår jag dig mycket bättre. Vi är alla olika med skilda behov och mål att sträva efter. Tur är väl det :)

Fast även om man har olika behov så borde man väl ändå kunna förstå skillnaden mellan att ha sex med andra med sin partners medgivande och utan?

Om man själv föredrar att leva i en öppen relation så fine... men nånstans måsten man väl kunna förstå att människor som valt att leva i en monogam relation inte gillar att deras partner sviker och ljuger?

Känns lite märkligt att förvänta sig att monogama människor ska ha förståelse för människor som väljer alternativa relationsformer men själv inte kunna ha förståelse för folk som föredrar en monogam relation och tycka att det är helt ok att svika och ljuga för det får man minsann skylla sig själv för om man valt att leva monogamt...typ. 

Personligen tycker jag att dra in pollyamori i diskussioner om otrohet är totalt irrelevant eftersom otrohet inte har ett dugg med pollyamori att göra...jag tror inte människor i öppna förhållanden heller gillar att deras partner ljuger för dem och går bakom deras rygg. Otrohet = pollyamori argumentet håller inte för fem öre eftersom...

Om man inte vill leva i monogamt, varför väljer att öht att gå in i en monogam relation?

Om man inte vill leva monogamt, varför är man inte ärlig med det med sin partner istället för att låtsas vilja leva monogamt men göra något helt annat bakom ryggen?

Hur många av de som är otrogna skulle själva vara ok med att deras partner gjorde likadant?

Om man inte kan acceptera att ens partner tar sig samma friheter som man själv gör, kan man verkligen skylla det på att man inte är monogam?

Problemet är alltså inte om man anser sig vara monogam eller polly... problemet är att man inte är ärlig med vad man vill med sin parter. 

Men herre gud vad vissa kan elda upp sig.
Människor är oärliga och gör saker som gagnar dom själva det ligger i den mänskliga naturen och det får man acceptera. 

Är det inte värre saker än att man har sex med någon annan än sin partner är det inte mycket att bli så förbannat upprörd över.

Livet blir bra mycket enklare om man inte förväntar sig att personer hela tiden är ärliga utan faktisk är normalt mänskliga och gör saker för egen vinning. 

Just när det gäller att vara på väg in i ett föräldraskap är så är det så pass omvälvande att det är en högst naturlig reaktion att man vill känna den sista smaken av frihet att det egentligen är sunt att knulla runt lite innan allvaret börjar.

Inget konstigt med det utan något som vuxna människor borde förväntas kunna tala om utan att vara så förbaskat omoget upprörda över en så pass naturlig och liten grej.

Har full förståelse för att vissa har en partner som inte är mogna nog att ta den diskussionen och att man därför väljer att hålla tyst göra det man behöver göra för att hantera situationen och hoppas på att det inte uppdagas. 

Som sagt den stora merparten av otroheter blir aldrig upptäckta så många lallar runt i en rosaskimrande värld och prisar den monogama lyckan utan den minst aning om att deras partner inte alls är lika monogam vilket tyvärr är rätt bra då många blir så himla upprörda att det inte går att tala om något så banalt som lite sex utan att bli otroligt reaktiva så det är oftast bäst att dom inget vet.

Vet flera par där ena parten förmodligen har lite skoj vid sidan om men med tanke på vilka reaktioner man kan förvänta sig är det humanast att inget säga.

Varför skaffade du barn med någon som du tröttnad på och redan bedragit med två långa förhållanden vid sidan av?

Jag har. Både och.

När jag varit otrogen så har det i 100% av fallen inletts som en sexuell attraktion, spänning, det förbjudna, etc. 

I det fall när min partner var otrogen (den jag vet om, det är naturligtvis fullt möjligt att flera varit det) så gissar jag på att det handlade mer om kemi, men säkert kanske även de sexuella, eftersom hon var det med min bästa vän, och jag nu, i efterhand faktiskt kan se att de faktiskt passar jävligt bra ihop, och har det, såvitt jag vet, bra ihop idag. 

Jag utgår i princip alltid från att mina partners är otrogna (dock har ingen av dem vågat erkänna det...). I det antagandet så gör jag mitt yttersta för att tillfredställa henne sexuellt, försöker vara lyhörd för hennes sexuella behov (även om de inte riktigt är på samma nivå som mina) och jag försöker så gott jag kan, att finnas till hand som stöd i hennes liv och i vårt familjeliv. 
Skulle det komma fram att hon legat med någon annan skulle jag främst undra varför jag inte fick vara med, och skulle hon bli förälskad i någon annan och välja att leva med honom så är jag trygg i min övertygelse att jag iaf gjort allt jag kunnat för att göra henne lycklig med mig (nu bortser vi från det möjliga faktum att hon i teorin skulle kunna komma på att jag varit otrogen, om DET skulle vara anledningen till att hon väljer någon annan får jag naturligtvis skylla mig själv).

Så varför då vara otrogen? För mig handlar det, i princip, uteslutande om det sexuella. Precis som det sagts ovan så förändras förhållanden över tid. Barn sätter t ex ingen guldkant på sexlivet, även om de förgyller ens tillvaro och familjeliv på många andra sätt. Vi har varit tillsammans länge och hade ett ganska hett sexliv i början av vårt förhållande, dock aldrig på den nivå som jag vill vara. 

Hon har helt enkelt inte samma intresse av sex som jag har.

Och min fast övertygelse är att en extremt diskret otrohetsaffär faktiskt kan göra underverk på ett i övrigt insomnat förhållande! OM man gör det på rätt sätt. 

När det gäller TS fall så är det ju otroligt svårt att sia i anledningen. Var det den enda gången han var otrogen? Och om jag förstod det rätt så var han inte ens fysiskt otrogen? Isåfall skulle jag utan någon som helst tvekan säga att det handlade om rädsla för det nya liv som följer med ett barn, osäkerhet inför detta, och ett försök att ha kvar sin gamla "frihet" genom att känna att man fortfarande är attraktiv på "marknaden".

När det gäller de rent sexuella kommentarerna så är det ju enbart TS som kan rannsaka sig själv? Ligger det något i de kommentarerna? Och isåfall, är det något du kan tänka dig att jobba för att ändra på? 
Om så är fallet så tror jag ni har en bra chans att få en bra framtid! 

Men glöm inte att knulla lite mellan blöjbytena! 

Ja det är ju alla som är otrogna övertygade om... men tror du din partner håller med om det?

Bara för att otrohet är hyggligt vanligt förekommande, betyder ju inte det att det är bra, eller naturligt. Eller att man inte ska försöka motverka det.
Det finns ganska mycket i våra liv som inte är bra, men som vi gör ändå. Dock är det dumt att normalisera, bagatellisera eller rent av hylla det.
Att exempelvis vara otrogen för att ge en relation en "boost" låter som ett väldigt trubbigt verktyg det är lätt att slinta med.
Att människor oftast är sig själv närmast och har nära till lögnen må vara vanligt, men det betyder för den sakens skull att det måste vara så.
Ett alternativ till att knulla med andra än sin partner kan ju vara att inte fly den enklaste utvägen, utan att faktiskt prata.

Håller med... dessutom bygger hela den argumentationen på ett egoistiska tänk. Där man enbart utgår ifrån vad man själv mår bäst av. Så den där sk "boosten" är oftast en boost för den som är otrogen...inte den som blir bedragen.

Att säga att man gör förhållandet en tjänst genom att svika, ljuga och förnedra sin partner är ju ett hål i huvudet argument. Lite som att påstå att bara för att jag får en boost av att pissa i ditt kaffe och låta dig dricka det så är det något som vi båda mår bra av. 

Har själv inga problem att kommunicera med mina partners men vet att väldigt många har det och att väldigt många har partners som inte är öppna för kommunikation för hur man skall ha det i relationen och i sexlivet och då är det väldigt naturligt att man gör det man känner att man behöver göra för sin egen skull utan att man pratar om saker som man ändå vet hur det kommer att landa hos mottagaren  Självklar skulle det var önskvärt att kunna prata och hitta en lösning men i många relationer är det en ren utopi. Säger inte att otrohet är rätt men i många fall är den full naturlig och ofta en helt förutsägbar reaktion på livshändelser och utvecklingen i relationen.

Att det kan ge relationen en boost är odiskutabelt och med tanke på att det ofta inte är möjligt i många relationer att prata om sex utan väldigt låsta föreställningar är det rätt självklart att det sker i smyg. 

Har många gånger upplevt att bekanta tycks ha hittat varandra igen och verkat lyckliga i sina relationer ända till det uppdagas att en parten vart otrogen och då tar det hus i helvete och man känner absolut att det bästa för alla parter vore att otroheten förblev oupptäckt så kunde dom fortsatt att vara lyckliga och inte som nu i bitter strid om småsaker i en separation. En en otrohet är grunden inte bra men den kan vara det som behövs för att lätta på trycket och sedan fortsätta att leka lycklig kärnfamilj.