Otrogen igen...?

My god vad de fuckade upp den här tråden med sitt infantila skit. Get a room.

För att vi vill det och det är en öppen tråd där alla svarar i vilken ordning de vill oavsett vilken ordning du tycker folk ska svara i? Men snyggt försök att fortsätta insinuera att det är samma personer som skriver under olika nicks genom att skriva "ni" med citationstecken... ser att din sliskiga argumentationsstajl är oförändrad Vad är poängen med att tjata om subjektivitet?... svaret på ditt cirkelresonemang blir såklart detsamma oavsett hur många ggr du repeterar dig själv, ja vad en person tycker om en annan är subjektivt...om någon sparkar dig på pungen så är det upp till dig att avgöra om du tycker det är jättekul eller inte alls roligt. Ingen har heller motsagt det.

Vad du tyvärr inte verkar fatta är att din subjektiva åsikt om den som sparkat dig på pungen inte bara uppstår ur tomma intet, den är beroende av vad personen gjort mot dig eftersom det är personens handlingar du baserar dina subjektiva åsikter på. Du försöker få det att framstå som att det är två helt skilda saker som inte har någon som helst koppling till varandra vilket givetvis är ett hål i huvudet argument. Din pungvärk har ju liksom inte bara uppstått av sig självt som du försöker få det till, den uppstod som en konsekvens av att någon sparkade dig i skrevet.

Hela denna din argumentation bygger på den klassiska och alltid lika löjliga argumentet att det är inte hos den som utför handlingarna som skulden ligger hos utan hur mottagaren tar det... dvs att det skulle vara TS fel att han tog fruns agerande på "rätt sätt".. för han hade lika gärna kunnat ta det med en klackspark och gratulerat henne över att ha fått sig ett rejält skjut... typ grattis gumman, vad jag jab blir för din skull... var det skönt?

Om man ska relatera det till punsparksliknelsen så skulle det motsvara att du tackar den som sparkat dig i skrevet och bjuder personen på en fika där du berömmer personen över sig träffsäkerhet och snabbhet.. typ jäklars vad snabb du är med sparkarna.. och vilken träffsäkerhet.. du fick med båda kulorna på en gång... imponerande...

Du är mycket fixerad vid pungsparkar. 

Även extremt fixerad att tala om för andra vad de egentligen skriver men inte fattar att de skriver. 

Jag kan inte bemöta något jag inte påstått. Att be dig att sluta klistra åsikter jag inte har på mig har ju inte fungerat tidigare. 

Du kör alltså din vanliga dans.. säger saker som du sen hävdar att du inte sagt och så går du tillbaka till ruta ett och så börjar det om från början.

Inte undra på att trådar blir söndertjafsade när du kliver in...

Vanliga dans? Jag vet inte ens vad du menar med det. 

Du får gärna visa var jag påstått något som jag inte står för. 
Det kan du inte. Jag kan ju inte svara för din förvirrade tolkning presenterad med alla bokens argumentationsfel, som det jag svarar på i detta nu.

Gällande sista meningen tror jag att en spegling vore på sin plats. 

Jag vill inte inte bli förknippad med det du försöker påstå är mina tankar och åsikter. Då måste jag markera det.
Din första replik till mig var att kalla mig förståndshandikappad! Fast det var ditt eget resoneman, No less. Du ville förolämpa mig själv men förolämpade dina egna tankar.

Som sagt, den vanliga dansen där du aldrig kan förklara vad du vill ha sagt egentligen utan ägnar all tid åt att förklara vad du inte har sagt och känna dig missförstådd 

Vad menar du med "vanliga dansen"? På tal om att inte svara på rak fråga. Är den här typen av argumentation din vanliga dans? 

Det andra projicerandet framställer dig bara tramsig.

Vore det inte bättre om du förklarar vad du vill ha sagt istället för att känna dig "missförstådd"?

Jag har inte påstått det. Det är, liksom allt annat, din spinn. 
Du bara bevisar hur lågbegåvad din retorik är. Fortsätt gärna. 

Innan du tvivlar på återkopplingen"hur mota tvivel, hur återskapa ett nytt förtroende och en ny tillit" vore det bra om du lämnar ett konkret exempel på hur just din partners tvivel ser ut? En beskrivning av hur tankarna går underlättar om du vill ett specifikt råd.

Ja, en närhetsbrist eller till och med en kärleksbrist kan ha funnits inom ramen av förhållandet - innan en part sökt sig ingrediensen utanför relationen... Men desto större anledning att vara öppen som en bok med "svältläget". Den bedragna ges därmed en chans till ökad förståelse av övertrampen. Din partner kan ha "känt samma brist" men av moraliska skäl valt att inte agera (mindre impulsiv, besitter en lojalitet mot sin partner no matter what). Båda parter brukar nämligen vilja komma till rätta med grundorsaken till otroheten om en fortsättning önskas. Med tipset att bistå mer i hemmet menar jag ett allmänt ökat engagemang med en ny seriositet i äktenskapet/samboskapet/förhållandet. Det innebär vidare dela partners intressen i kultur, fritid, resmål och i familjefrågor. En allmän satsning på alla plan inklusive erotiken av godo. Den bedragna behöver när värsta krisreaktionen klingat av vara delaktigt i de positiva förändringarna. 

Du får vara beredd på att den som svikits in i hjärteroten behöver svar på sina frågor i ett grundligt ältande som innefattar "exakt hur och varför"? När  processen avklarad varierar; beroende på hur sveket såg ut (svårighetsgrad) och hur parternas personlighet kommer till uttryck.

Nej. Tvivel, grubblerier, svartsjuka och ältande kan inte förläggas som ett trist drag hos den bedragne; uppenbara skäl fanns/finns till de adekvata reaktionerna. Det blir därmed en gemensam process att komma vidare... Därför blir familjeterapi det självklara valet framför individuella terapisessioner.

Visst, inget förhållande mår bra av att det ligger ett moln av tvivel, osäkerhet, svartsjuka, tillitsproblem etc mellan partners. Men som sagt hänger upplevelsen samman med ett smärtsamt svek. Som bägge parter behöver arbeta tillsammans med för att dämpa stötarna. Om ambitionen finns där hos både mannen och kvinnan om en läkning.