Bf December 2022 ????

Nej vad tråkigt :( håller tummarna på plus snart igen när ni kan försöka igen <3 

Stinajohannas: så tråkigt att höra. Stor kram till er 

Jag hoppar försiktigt in här. Jag plussade i helgen. Graviditeten är oplanerad och jag har ätit p-piller så vi har och är nog fortfarande, väldigt chockade båda två. Jag vet inte vilken vecka jag är i och har rätt dålig koll på när jag hade mens senast men jag tror det var mitten på mars så gissningsvis skulle bf vara i slutet på december. 

Har sen tidigare en son på 4 och en på 1,5 år. Vi har även en änglason vi förlorade i vecka 20. 

För oss har det här beskedet varit omtumlande. Min sambo har varit tydlig med att han inte vill ha fler och jag att jag inte vill genomgå en abort. Så det har varit mycket tankar och funderingar här hemma kring hur vi ska göra. Vår yngsta har varit extremt krävande och jag mådde inte så bra när jag gick hemma dels pga det men även för det var pande och jag inte kunde träffa någon. Jag satt hemma med ett väldigt missnöjt barn och en understimulerad 3 åring som inte kunde vara på föris pga minsta snor fick man vara hemma. Intensivt minst sagt. Dålig sömn och förlossningsdepression på det gjorde allt väldigt tungt för oss alla. 

Så tanken på en ny bebis efter att ha genomgått detta har faktiskt inte funnits alls. Men nu när jag sitter här är tanken på att ta bort ett barn, en lillebror eller lillasyster väldigt långt bort. Skulle för evigt undra vem den lilla krabaten var och hur livet hade blivit. Men det är som sagt mycket att landa i. 

Tankarna far runt, orkar vi en till? Räcker vi till? Hur kommer barnen ta ett syskon? Någon här som har tre, hur är det? Någon mer som väntar en trea och går med samma oro att inte räcka till? 

Jag är även orolig för hur min omgivning ska ta det. Alla vet hur kämpigt vi haft med yngsta och hur nedstämd jag varit (med betoning på VARIT, idag mår jag bra) och alla kommer tycka vi är knäppa som ska ha ett barn till.. så ett tungt hjärta hos mig kring allt. Samtidigt som jag försiktigt låter mig vara lite glad. För det pirrar ändå lite i bröstet när jag tänker på en till liten bebis. 

Jag väntar just nu på att gyn ska ringa upp för att få tidigt ul och se hur långt gången jag är. Jag har i tidigare graviditeter haft hf så skulle behöva få börja med medicin. Har ännu inga symptom men har aldrig haft det i någon graviditet heller. 

Vilken novell detta blev. 32 år är vi i alla fall, tredje barnet och vet ej vecka som sagt!

Är det någon mer som mår så illa att ni inte kan jobba? Snart varit hemma en vecka (skyllt på förkylning) och har telefontid med mvc i eftermiddag. Ligger i soffan hela dagarna och försöker tvinga i mig nåt att äta. Inte spytt än men det känns som att jag ska göra det flera gånger om dagen. Tar Postafen på natten så jag får sova men kan inte ta på dagen för då skulle jag sova cirka 20 timmar om dygnet.

Jag mår väldigt illa och spyr 1-2 ggr dagligen och hade antagligen stannat hemma om jag jobbade. Tyvärr pluggar jag och får ändå tvinga mig dit. Äter på något konstant för att hålla nere illamåendet och går på toa en gång i timman för att eventuellt kunna spy? 

Jag mår illa nästan hela dagarna, men kräks som tur är inte hela tiden. Jag var på inskrivningssamtal igår och BM tyckte jag skulle testa att äta B6 tabletter och postafen (som jag ätit ett tag nu)  Håller tummarna att det hjälper och annars skulle jag höra av mig.  Hur gick det för dig? Fick du någon hjälp av MVC? 

Jag ska träffa en läkare på MVC imorgon. 
Jaså, kan B6-tabletter hjälpa mot illamående? 

Hej fina tråden <3 
Jag var aktiv i början av tråden men fick tyvärr ett tidigt missfall. Har redan lyckats plussa igen! Hoppas det går bättre denna gång. Ville bara skriva av mig av lycka!! kram 

Åh vilken lycka!! Håller tummarna att de går vägen nu <3 

Nej, usch vad tråkigt att höra! Stor kram till dig