Finns det fler därute som blivit pppor oplanerat men som undrar om det var ett aktivt val från kvinnan. Att hon sa det var en säker period fast hon visste att det inte var så.
Att hela upplägget bygger på en lögn. Där hon spelar med.
Gäller detta för extertraktade män med bra gener son hon ville åt.
Tack för alla svar.
Förstod att jag skulle få en del skit (från er som gör allt rätt här i livet) men många av er är hjälpsamma och har intressanta inlägg.
Man vill ju inte tro att man blivit lurad och jag kommer nog aldrig få veta. Men det är en känsla jag får leva med. Är väl för att hon så snabbt kom över "chocken".
Om hon påstod att det var en säker period fast det inte var det, var det fult gjort, eftersom det i så fall gjordes i syfte att påverka dig och få dig att sänka garden. Men det spelar inte så stor roll i det stora hela. ALLA ska nämligen veta att säkra perioder inte är så säkra! Vill man absolut inte ha barn, måste man skydda sig på andra sätt.
Säkra perioder minskar risken att bli gravid, men bör bara användas ifall det inte skulle vara någon katastrof om det blev barn. Ser du skillnaden?
Att hon fort kom över chocken betyder inte att det var planerat från hennes sida. Hon kanske inte var jättenegativ till barn innan, och många ändrar sig när graviditeten väl är ett faktum.
Om hon påstod att det var en säker period fast det inte var det, var det fult gjort, eftersom det i så fall gjordes i syfte att påverka dig och få dig att sänka garden. Men det spelar inte så stor roll i det stora hela. ALLA ska nämligen veta att säkra perioder inte är så säkra! Vill man absolut inte ha barn, måste man skydda sig på andra sätt.
Säkra perioder minskar risken att bli gravid, men bör bara användas ifall det inte skulle vara någon katastrof om det blev barn. Ser du skillnaden?
Att hon fort kom över chocken betyder inte att det var planerat från hennes sida. Hon kanske inte var jättenegativ till barn innan, och många ändrar sig när graviditeten väl är ett faktum.
Nu har den här tråden några månader på nacken men läste igenom allt, reflekterade och tycker det är bitvis väldigt hårt mot killar/män.
Javisst kan man gå på "skyll dig själ din dumme jävel" men om man ser en nivå djupare. Att som man ha dessa funderingar kring modern till sitt barn. För en man som tar sitt ansvar innebär det ju onekligen en stor förändring i livet. Man älskar ju sitt barn det är inte det, men att inte veta om det var ett olycksfall eller en illmarig plan.
Några I tråden vittnar ju också om det hur kvinnan styrt det hela.
Jag vill inte anklaga, men inser att för några är det en jobbig fråga och man kanske borde visa lite förståelse. Allt är inte svart eller vitt. Jag brottas med detta på nära håll och vet att det kan innebära existensiell oro.
Jag vet en kvinna som gjorde detta 3 gånger, resulterade alltså i 3 barn.
Hon ljög för alla om att hon inte kunde få barn pga någon sjukdom, hon var inte fertil sa hon. Partnern var i aktivivt missbruk men hon låg med honom utan skydd och blev på smällen. Han fick panik pga sin levnadssituation - hemlös, kriminell och missbrukare. Då gjorde han slut och drog. När barnet föddes var han vid hennes sida och stöttade, han var fortfarande i missbruk och kvinnan låg med honom så fort hon slutat blöda och det resulterade i ännu en graviditet och bebis! Han drog igen och kom aldrig tillbaka, han dog sedan av en överdos.
Sedan skaffade hon en ny partner, en snubbe utan utbildning, utan körkort, utan arbete, utan bostad. De hade sex och hon blev gravid. Allt var bra tills kvinnan insåg att hennes nya partner var en riktig mansbebis, han tog inget ansvar och festade mest och sedan gjorde dom slut.
Hon som absolut inte kunde bli gravid pga sjukdom. Tvivelaktig människa.
Nu har den här tråden några månader på nacken men läste igenom allt, reflekterade och tycker det är bitvis väldigt hårt mot killar/män.
Javisst kan man gå på "skyll dig själ din dumme jävel" men om man ser en nivå djupare. Att som man ha dessa funderingar kring modern till sitt barn. För en man som tar sitt ansvar innebär det ju onekligen en stor förändring i livet. Man älskar ju sitt barn det är inte det, men att inte veta om det var ett olycksfall eller en illmarig plan.
Några I tråden vittnar ju också om det hur kvinnan styrt det hela.
Jag vill inte anklaga, men inser att för några är det en jobbig fråga och man kanske borde visa lite förståelse. Allt är inte svart eller vitt. Jag brottas med detta på nära håll och vet att det kan innebära existensiell oro.