Bara för att förtydliga för FL mobben.
De flesta bryr sig inte om ? bonusbarn?. De har redan föräldrar så varför förväntar ni er alltid att andra ska axla något som helst ansvar eller göra uppoffringar för era ouppfostrade söndercurlade ungar?
Gör DITT jobb och sluta ställ krav på andra!
Detta har blivit en väldig komiskt debatt.
Jag har aldrig upplevt att någon försökt pracka på mig ansvaret för deras barn och har inte heller prackat på någon annan ansvaret för mina barn.
Jag tänker att om man upplever att någon försöker lägga över ansvaret av sina barn på en själv har möjlighet att där och då säga ja tack, nej tack, jag kan ansvara för ditt barn i dag till och från träningen men ej utöver det etc. Om personen sedan propsar på att fortsätta så har man valet att föröka prata med sin partner och komma till en överenskommelse eller lämna sin partner. Att lämna förstår jag inte alltid är enkelt. Man väljer vilken situation man sätter sig i och man väljer att stanna i den situationen eller förändra den.
Om det skulle vara den andra biologiska föräldern (som man ej lever tillsammans med) så är helt och hållet ansvaret pappans om det är kommunikationsbrister.
Det är väldigt få situationer som uppstår där man faktiskt inte har något val utan blir tvingad. Att ta ansvar för andras barn är inte en sån situation. Även om det handlar om barn som far illa så väljer man om man önskar att ta ett föräldraansvar eller ej (sen är det även upp till myndigheter men till syvende och sist kan man inte tvingas).
Man väljer vem man delar sitt hem med och väljer således förutsättningarna och konsekvenserna av att dela hemmet med just de individerna. Och man väljer att fortsätta bo tillsammans eller ej när man eventuellt upptäcker att personkemin är usel.
Man väljer som vuxen om man respekterar de barnen som man har under sitt tak eller ej. Man väljer men måste hålla sig inom lagens ramar. Vill man inte vara där när barn som ej är ens egna biologiska barn kommer så kan man resa iväg, man kan ha separata boenden men väljer man vara hemma så måste man avtala en respektfull lösning som gör att inget barn far illa. Då kan lösningen vara att de ej-biologiska barnen är på förskolan tills den biologiska föräldern hämtar och sköter markservicen. En lösning är inte att ha barn hemma och enbart laga mat till de biologiska barnen.
Oavsett så låter det som problemet är att sambon/partnern och den biologiska föräldern man lever tillsammans med inte kommunicerar tillräckligt bra och inte har avtalat en plan för hur man ska hantera situationen.
Detta borde verkligen varit ett anti-tema.
Detta har blivit en väldig komiskt debatt.
Jag har aldrig upplevt att någon försökt pracka på mig ansvaret för deras barn och har inte heller prackat på någon annan ansvaret för mina barn.
Jag tänker att om man upplever att någon försöker lägga över ansvaret av sina barn på en själv har möjlighet att där och då säga ja tack, nej tack, jag kan ansvara för ditt barn i dag till och från träningen men ej utöver det etc. Om personen sedan propsar på att fortsätta så har man valet att föröka prata med sin partner och komma till en överenskommelse eller lämna sin partner. Att lämna förstår jag inte alltid är enkelt. Man väljer vilken situation man sätter sig i och man väljer att stanna i den situationen eller förändra den.
Om det skulle vara den andra biologiska föräldern (som man ej lever tillsammans med) så är helt och hållet ansvaret pappans om det är kommunikationsbrister.
Det är väldigt få situationer som uppstår där man faktiskt inte har något val utan blir tvingad. Att ta ansvar för andras barn är inte en sån situation. Även om det handlar om barn som far illa så väljer man om man önskar att ta ett föräldraansvar eller ej (sen är det även upp till myndigheter men till syvende och sist kan man inte tvingas).
Man väljer vem man delar sitt hem med och väljer således förutsättningarna och konsekvenserna av att dela hemmet med just de individerna. Och man väljer att fortsätta bo tillsammans eller ej när man eventuellt upptäcker att personkemin är usel.
Man väljer som vuxen om man respekterar de barnen som man har under sitt tak eller ej. Man väljer men måste hålla sig inom lagens ramar. Vill man inte vara där när barn som ej är ens egna biologiska barn kommer så kan man resa iväg, man kan ha separata boenden men väljer man vara hemma så måste man avtala en respektfull lösning som gör att inget barn far illa. Då kan lösningen vara att de ej-biologiska barnen är på förskolan tills den biologiska föräldern hämtar och sköter markservicen. En lösning är inte att ha barn hemma och enbart laga mat till de biologiska barnen.
Oavsett så låter det som problemet är att sambon/partnern och den biologiska föräldern man lever tillsammans med inte kommunicerar tillräckligt bra och inte har avtalat en plan för hur man ska hantera situationen.
Detta borde verkligen varit ett anti-tema.
Allt detta du skriver här har aldrig varit ett problem i verkligheten, pappan har tagit sitt ansvar för dem. Här på FL däremot så anser en stor del att det är helt fel, man ska uppfylla särkullarna vilja till 100%.
Allt detta du skriver här har aldrig varit ett problem i verkligheten, pappan har tagit sitt ansvar för dem. Här på FL däremot så anser en stor del att det är helt fel, man ska uppfylla särkullarna vilja till 100%.
Allt detta du skriver här har aldrig varit ett problem i verkligheten, pappan har tagit sitt ansvar för dem. Här på FL däremot så anser en stor del att det är helt fel, man ska uppfylla särkullarna vilja till 100%.
Detta har blivit en väldig komiskt debatt.
Jag har aldrig upplevt att någon försökt pracka på mig ansvaret för deras barn och har inte heller prackat på någon annan ansvaret för mina barn.
Jag tänker att om man upplever att någon försöker lägga över ansvaret av sina barn på en själv har möjlighet att där och då säga ja tack, nej tack, jag kan ansvara för ditt barn i dag till och från träningen men ej utöver det etc. Om personen sedan propsar på att fortsätta så har man valet att föröka prata med sin partner och komma till en överenskommelse eller lämna sin partner. Att lämna förstår jag inte alltid är enkelt. Man väljer vilken situation man sätter sig i och man väljer att stanna i den situationen eller förändra den.
Om det skulle vara den andra biologiska föräldern (som man ej lever tillsammans med) så är helt och hållet ansvaret pappans om det är kommunikationsbrister.
Det är väldigt få situationer som uppstår där man faktiskt inte har något val utan blir tvingad. Att ta ansvar för andras barn är inte en sån situation. Även om det handlar om barn som far illa så väljer man om man önskar att ta ett föräldraansvar eller ej (sen är det även upp till myndigheter men till syvende och sist kan man inte tvingas).
Man väljer vem man delar sitt hem med och väljer således förutsättningarna och konsekvenserna av att dela hemmet med just de individerna. Och man väljer att fortsätta bo tillsammans eller ej när man eventuellt upptäcker att personkemin är usel.
Man väljer som vuxen om man respekterar de barnen som man har under sitt tak eller ej. Man väljer men måste hålla sig inom lagens ramar. Vill man inte vara där när barn som ej är ens egna biologiska barn kommer så kan man resa iväg, man kan ha separata boenden men väljer man vara hemma så måste man avtala en respektfull lösning som gör att inget barn far illa. Då kan lösningen vara att de ej-biologiska barnen är på förskolan tills den biologiska föräldern hämtar och sköter markservicen. En lösning är inte att ha barn hemma och enbart laga mat till de biologiska barnen.
Oavsett så låter det som problemet är att sambon/partnern och den biologiska föräldern man lever tillsammans med inte kommunicerar tillräckligt bra och inte har avtalat en plan för hur man ska hantera situationen.
Detta borde verkligen varit ett anti-tema.