Jo jag skiter i dina barn!

Man ska inte sitta och ge poänger till människor som inte klarar av eller inte vill höra det. Det är totalt onödigt. Varför argumentera med en vägg? Och medans du kanske vill höra det, så vill den jag citerade garanterat inte det.

Vill du fortfarande läsa mina argument, så skrev jag precis ut den några inlägg innan ditt. 

 

Själv har jag inga styvbarn, men skulle garanterat inte hålla på o frysa ut de. Däremot hade jag sagt att det är hennes ansvar o se till att de kommer till skolan och vänner. Och i värsta fall om inget annat funkar så kan jag ta o hjälpa till. 

Vägg var rätta ordet. Spelar ingen roll hur övertydlig man är. Hysterin om att ?frysa ut?  ?mobbing? och ?hata? små stackars BAAAARN bara fortsätter i all oändlighet..

Det får ändå ses som ett sundhetstecken hos befolkningen, att alla inte går omkring och hatar barn. Faktiskt gör inte dom flesta det och detta ska vi vara glada över.

Jag är inte förtjust i andras barn. Därav så skulle jag aldrig sätta mig i situationen att bo tillsammans med någon som har hemmavarande barn. Det är liksom där det skaver för mig i ditt (och flera andras) resonemang att "man väljer partnern och inte de tidigare barnen". För mig hör de liksom ihop. På samma vis som jag och mina barn hör ihop. Tycker man inte om mina barn och helst vill att de inte ska vara med mig alls, då kan man försvinna ut ur mitt liv. Inget i det jag skriver betyder att en eventuell partner ska ta ett föräldraansvar för mina barn men man ska faan acceptera dem och gilla dem. 

Nu lever jag med barnens andra förälder men skulle något hända så vi inte gör det längre så kommer jag inte skaffa en ny "inneboende" av många olika orsaker. Men barnen är en av dessa orsaker. Man kan vara särbo och umgås alla ändå. Man måste inte bo ihop. 

Ser dock inte att du kommer med några som helst argument längre. Du verkar mest vilja att vi ska sitta och tycka synd om dig. Allt medans du sitter och tummar ner och gråter över andras inlägg. Vet inte hur vuxen du är, men verkar mer som att du vill att du tycker att vi ska behandla dig som om du vore fem.. 

Just nu tillför du ingenting till tråden. Du har bara en passiv aggressiv konversation på sidlinjen med ingen annan än dig själv. 

Ilska och hat?
Vad yrar du om?

Ta och läs det jag skrivit istället för att göra bort dig om och om igen. 

Jag är inte heller så glad i andras barn. Men gjorde misstaget att tro att det skulle lösa sig. Som jag skrev i ett annat inlägg så hade sambon sitt barn varannan helg. Det var så det var sagt att det skulle vara när vi flyttade ihop. Jag hade inte nåt emot hans barn, kände väl inte nåt speciellt för honom utan bara acceptans. Men sen fick ju hans ex nån jävla hybris eller vad det var. Och det skulle vara varannan vecka och ansvaret var mitt. En massa annat elände runt den donnan hände. Där gick det på ren svenska åt helvete. 
Jag vägrade hjälpa till och ja lång historia kort så fick han flytta till eget med ungen. Nu bor vi ihop igen och hans barn ja han är över 20 sitter i en lägenhet som pappa betalar och gör inte ett skit för att få jobb eller inkomst. Curlad av både mamma och pappa ett riktigt mähä och jag är lycklig att jag inte har haft ett dugg med han att göra.
Så ja särbo är verkligen att föredra. 

Då utgår jag från att ni har separata ekonomier. Annars går det ju inte. 

Flyttar man ihop med någon som har barn får man ju räkna med att vad som helst kan hända. Mamman kan i värsta fall bli allvarligt sjuk eller dö och lämna hela vårdnaden åt pappan. Då har man barnen på heltid. 

Det som är en deal idag kan kastas omkull imorgon. Sedan är det förstås inte okej att någon beter sig som att hon har all bestämmanderätt om det hela. 

Absolut att vi har finns inte nåt alternativ.