Jo jag skiter i dina barn!

Exakt. Man hjälps åt till dem man bryr sig om.
Exakt så.
Man bryr sig om partnern, inte fan var det  hans ungar man föll för.

OCh malusarna får föräldrarna rodda själva.

Jag tänker att det blir svårt att bo i samma hushåll om man inte kan ge bonusbarn minst samma nivå av samarbete och ytlig respekt som man ger en kollega på jobbet.

Du kan skita i dom allt du vill, men ni måste ändå kunna ses när ni äter och dela badrum utan att slå ihjäl varann varje morron eller kväll, det hjälps inte.

Ja så kan det vara, men man måste ju rikta kritiken mot rätt person, om man tycker att man får axla ett ansvar och tycker att man får göra  uppoffringar man inte bett om är det ju partnern som gör att det blir så det är ju inga andra som kommer in i hemmet och bestämmer det.
Det är ju till partnern man får säga gör ditt jobb och ställ inte krav på andra.
Säga att bara för att man väljer att bo med någon betyder det inte att du kan lämpa över ditt föräldraansvar.
Nej men då får man ju säga det till partnern det är ju partnern som gör det, det är ju inga andra som lämpar över barn på en.
Det är som om många kritiserar andra istället för partnern man lever med som är den som gör det fast man inte vill.

Man behöver inte ta ett föräldraansvar för partnerns barn men om man upplever att det är så är det ju partnern som lämpar över det man får ta diskussionen med, det är ju ingen annan som är skyldig till att det blir så i ens hem.

Sen behöver man inte älska sin partners barn men försöka respektera varandra som man gör med andra personer. Barnen har ju inte heller valt situationen.
Men det är ju inte alltid det funkar att bo i hop.
Men ingen vill väl bo i hop med någon som tycker illa om ens barn och bara säger jag skiter i dina barn. Kan man inte leva i hop i respekt med varandra kommer ju ingen att må bra, varken barn, förälder eller partner oavsett vems fel det är.
Tycker man att ens partner är en sådan usel förälder som har bortskämda och curlade barn och lämpar över barnen på en får man tänka till varför partnern gör så och säga till. 
Rikta då ilskan och kritiken mot just partnern som är den "skyldiga!

Eller också igonerar man bara avkomman.

Funkade det hos er? om det var ok för alla dvs du ignorerade barnen och dom ignorerade dig och din partner tyckte att det var helt ok och ni alla var överens om det så fine. Då var väl alla nöjda med det upplägget.
Men om om man tycker att man blir påkastad ett ansvar man inte bett om är det ju fortfarande ens partners fel och ingen annans eller hur?
Är man missnöjd med situationen så får man ju ta det med partnern eller vem ska man annars rikta sitt missnöje mot?
Det är som många riktar sitt missnöje mot andra än partnern dom lever med som ju är förälder till barnen som man tycker att man får ta ansvar för.

Jag håller i och för sig med ts om att det är fel att dumpa över alltför mycket ansvar på bonusföräldern och tycker att många tvingas anpassa sig orimligt mycket till partnerns barn och exet. Men om man flyttar ihop med någon som har barn bör man anstränga sig för att vara respektfull och trevlig mot barnen. Kan man inte det bör man inte bo ihop.

Men att hjälpa partnern med hens barn är inte att hjälpa partnern? 

Jag hade inte förväntat mig att ev ny partner tar ett föräldraansvar. Däremot räknar jag med att hen underlättar och ställer upp när det kör ihop sig. Oavsett om det gäller barn eller nåt annat. Och givetvis bemöter mina barn med respekt och inte flyttar ihop med nån man ser som malus. 

Du verkar ha en märklig, ganska narcisisstisk och väldigt fjantig inställning att du alltid ska kunna ha kakan och äta den TS.

Du vill kunna vara tillsammans med kvinna X, men samtidigt kunna bortse från det viktigaste i hennes liv... väx upp för guds skull!

Kan väl påtala att det kommer från någon som har NOLL intresse av bonusbarn och som omedelbart och utan närmare eftertanke väljer bort tjejer med barn då hela bonusfamiljslivet framstår som sorgligt och vämjeligt i mina ögon. Men skulle jag mot förmodan ge mig in i en relation med en kvinna som har barn så anser jag att det ligger på mig att bete mig som en vuxen människa som delar hushåll med barnet och tillse att barnet känner sig hemma, omhändertaget och älskat i sitt eget hem.

Om du ignorerar bonusbarnen då bryr du dig inte om deras pappa heller. En bra förälder tillåter inte en ny partner att behandla ens barn på det sättet. Men du kanske menar du att både du och pappan skiter i barnen?

Malus, inte bonus.

Klart jag bryr mig om min partner. Hans avkommor? Not so much.

Han skiter inte i dem men han fattar att jag inte lägger någon energi på dem.