Tack 
Vi fick två embryos återförda igår, och två som ska fortsätta växa till sig som vi hoppas har chans på frys! Så idag är det officiellt ruvardag ett :) segt att det är så nära till jul om det blir negativt besked.
Ja de bör ju ha frysts idag om de var bra nog, nervöst.
Får se om jag orkar ha is i magen till brevet dimper ned i brevlådan eller om jag kommer ringa dom imorgon. Känner mig så tjatig som tar upp tid för att fråga sånt haha. Annars lär det komma brev nångång inom en eller två veckor kanske.
Jag har testdag 18 december, så kommer nog testa någon gång runt nästa helg när det är BIM. Men får se hur länge jag klarar av att hålla mig! Brukar vekna dagarna innan och paniktesta 
Tack
En liten en kunde frysas in på 5 dagar 
så skulle denna ruvningen inte gå vägen, så har vi en chans till i slutet av januari. Känns skönt.
Fy fan, idag känns allt hopplöst. Brösten har slutat ömma och känns som mensen är på ingående. Visserligen första försöker och har ett gäng i frysen men fy fan vilken hjärtekross
Yes, tyvärr har jag tagit gravtest då jag förväntar mens om två dagar, så klarade inte av att vänta ut testdag, testerna har varit helt vita, så mina två små embryon orkade inte med. Så nu väntar vi ut vår sista återföring i slutet av januari.
Jag förstår dig :(
Varför måste det vara så svårt ibland... :(
Jag fick också meddelande nu att detta kommer inte räknas som ett avslag... så vem vet ens om vi får börja i Januari...
Nu måste vi även ta om alla prover då det gått mer än 3 månader...
Har svårt att citera när jag skriver från mobilen.. Förstår att det känns förvirrande, om personen du prata med inte uttryckte någon oro för att det kunde vara något fel så hoppas vi att allt är bra!
Måste få skriva av mig, obs att det är ett i-landsproblem.
Min familj hälsade på i helgen, dom bor några timmar bort. Dom har ingen aning om vår resa. Så berätta min flera år yngre syster att hon är gravid....
och jag kände bara "SKOJAR DU MED MIG!?", hon och hennes pojkvän har vart tillsammans i knappt ett halvår. Jag är samtidigt glad/lättad för hennes skull för hon har pcos och vart oerhört orolig för att inte kunna få barn utan ivf.
Men vad är det för jävla timing, det känns som att hon snuvar mig på rampljuset.
Jag blev bara så himla ledsen och om möjligt ännu mer orolig för kub. I natt drömde jag att vi fick 5/10 vad de nu betyder på riktigt men riktigt dåligt i drömmen. Oddsen att något skulle överleva var inte stor. Hon är beräknad 4-5 dagar efter mig.
Jag försöker resonera med mina känslor, hade omständigheterna vart annorlunda hade det ju egentligen vart jättekul. Tur att det är nu och inte för några månader sedan. Och egentligen spelar inget eller ingen någon roll, det enda som betyder något är att vi äntligen har kommit längre på vår resa.
Det är okej att känna som du gör. När man kämpat och haft svårigheter så sitter det kvar länge, även om ni nu väntar barn så försvinner inte det ni gått igenom. Nånstans så sitter man ju själv och planerar kring hur man ska berätta för nära och kära, deras reaktioner hur framtiden ska bli osv, vilket kan kännas lite undantryckt av när någon annan delar samma nyhet och hinner lite före.
Hoppas att kub går bra och det inte kommer finnas skäl för oro alls