Vi skriver en sommarberättelse tillsammans

Finns det internet på Sinnduah? Och vet ens Saga vad en webbkamera är? Och vad vissa kan få för sig att göra med den tekniken?

Hur mår du? 

Tack för att du frågar. Jag mår, enligt egna mått, ok. Någon som inte har mina referensramar och erfarenheter hade nog i mitt nuvarande tillstånd sagt att de mådde pyton. Allt är relativt. Jag är ju tyvärr van vid att må dåligt. 

Jag tar en dag I taget och gör det bästa av min nuvarande situation. Och koncentrerar mig på det positiva.

För någon som aldrig varit sjuk hade det varit olidligt att ha smärtor i operationssnitt kombinerat med att hjärnan är såpass stressad att jag aldrig sover mer än 1-3 timmar i sträck. Att ständigt vara trött, men att ha svårt att komma till ro. Att minsta ansträngning, till och med att bara fika med hemtjänsten, leder till extrem trötthet Att ha förlorat en stor del av synfältet på ena ögat,coch ingen kan svara på om det är tillfälligt eller permanent. Att vara rädd för att ramla på grund av yrsel.

Jag tänker framåt, och ser fram emot saker jag ska göra när jag blir piggare. Att orka, och klara av, att ta mig till badhuset och kunna njuta av att simma. På grund av hjärntröttheten kommer jag vänta ett tag efter att jag rent fysiskt klarar av det, då akustiken gör ljudnivån jobbig. Men tids nog kommer jag att komma dit. Jag mår så bra när jag får vara i vattnet och simma, plaska, eller bara ligga på rygg och flyta. Jag önskar att jag kunde åka till Sinnduah!

Hoppsan, det blev ett långt och gnälligt inlägg. Det är så skönt med er, för inför nära och kära vill jag inte säga allt jag känner för att de ska slippa oroa sig mer än de redan gör.

Tack till dig och er andra för att ni finns och bryr er om mig! Jag uppskattar det oerhört mycket! 

Saga är nog mer teknisk (och sugen) än vi tror! 

Låter som du har rätt tankesätt!! kämpa på det är inte gnälligt att berätta hur man mår

Han sitter på tunnelbanan på väg hem och hör den monotona rösten säga: Se upp för dörrarna, dörrarna stängs! Casper kan de där orden utantill vid det här laget, för han har bott i Stockholm hela sitt liv. Tunnelbanevagnen är överfull av människor som är på väg hem, precis som han själv, eftersom den här tiden alltid innebär rusningstrafik. Men Casper lägger knappt märke till de andra resenärerna, för han är någon annanstans i tankarna. Han befinner sig på en ö, sju timmars bilresa söderut, mitt i ett olöst mysterium. Det är någonting med ön som har fångat hans intresse och han kan helt enkelt inte släppa det. Casper är inte van vid att misslyckas.

 

Då han kommer hem försöker han slappna av genom att titta på TV, men allting påminner honom om klimatkrisen. Först ser han på nyheterna, som rapporterar om ett oljeläckage i Östersjön medan oljeskadade fåglar visas upp. Han byter kanal och klickar vidare till ett naturprogram om isbjörnar. Isbjörnar som är högst upp i näringskedjan och drabbas hårdast av de smältande isarna och utsläppen av miljögifter. Återigen byter han kanal och kastas rakt in i ett reseprogram, som heter Jorden runt på 81 dagar och handlar om hur programledaren reser jorden runt med flyg och uppmuntrar andra att göra samma sak. Förmodligen är programmet i hemlighet sponsrat av något stort flygbolag. Casper suckar tungt och stänger av tv:n.

 

Istället för att titta på tv går han och lägger sig och försöker sova, eftersom klockan ändå är ganska mycket. Det är alltid kvällarna som är värst. Så fort han inte jobbar kommer klimatångesten i kapp honom. Dessutom känner han sig ensam. Ensam i dubbelsängen och ensam i livet. På jobbet känner han aldrig så, för då är han ständigt sysselsatt och upptagen av andra, viktigare saker. Nu mal tankarna oavbrutet inom honom och det är omöjligt att falla i sömn hur han än försöker.

 

Till slut ger han upp. Han inser att han måste återvända till ön och hjälpa Saga att hitta den där boken och lösa gåtan om vattenandarnas ursprung. Då han väl har bestämt sig känner han hur ett leende sprider dig på hans läppar och han kan slappna av för första gången på länge. När han somnar den natten vet han vad han måste göra.

 

Tidigt nästa morgon sätter han sig i bilen och kör de sju timmarna söderut. Under morgonen har han skickat ett mail till alla sina kollegor och doktorander, där han har förklarat att han är en viktig upptäckt på spåren och kommer att ta alla sina möten och föreläsningar digitalt på obestämd tid. Det han har gjort, att bara försvinna från jobbet utan förvarning, är mycket okonventionellt. Men det är upptäckten av vattenandar också. Deras existens vände upp och ner på hans tillvaro och rubbade hela hans världsbild. Hans kollegor skulle aldrig acceptera förklaringen att han ska leta efter en försvunnen bok om vattenandarnas ursprung. De skulle skratta åt honom, det vet han, så därför är det bäst att avslöja så lite som möjligt.

Real Time: Tror inte det blir nödvändigt med webbkamera. Känner jag Casper rätt så kan han nog inte hålla sig borta från ön (och Saga) särskilt länge  Tack för önskemålet! Nu finns det nog rätt förutsättningar för en romans och vad kul att du uppskattar att jag fortsätter skriva 

Ingenpsykolog: Tack så mycket!  Det ska bli spännande att fortsätta skriva om dem. Jag saknade dem när jag inte gjorde det. Nu övergår sommarberättelsen till en höstberättelse 

TS: Kul att du blir glad över att jag fortsätter! Då kör vi en vända till och knyter ihop några av alla lösa trådar  Förstår att du längtar tillbaka till landet! Nu har jag också börjat jobba igen, trots att jag hade sen semester.

Ingenpsykolog: Det låter verkligen tufft, men bra att du ser fram emot saker som du kan göra när du blir piggare igen! Det är svårt att föreställa sig vad du går igenom när man aldrig har varit sjuk på det sättet. Men jag hoppas verkligen att du är frisk nog att kunna åka till badhuset och simma snart!