De stannar uppe hela natten och pratar. Saga berättar mer om boken och Casper får en känsla av att hon är någonting på spåren. Någonting viktigt. Han börjar också misstänka att det fanns en anledning till att mormor Karin så gärna ville att han skulle träffa Saga, förutom att hon påstod att Saga var så trevlig. Kanske visste hon någonting som Casper inte har insett än? Enligt Saga, så innehåller boken alla de gamla myterna om ön och vattenandarnas ursprung. Men boken har varit försvunnen under årtionden och ingen vet var den finns. Därför har Saga gjort det till sin livsuppgift att försöka hitta den, för hon vill så gärna bevara de gamla myterna om ön och finna svaret på varför vattenandarna samlas just här.
Casper tycker om att lyssna på när Saga berättar om sitt sökande efter boken. Hon beskriver på ett mycket inlevelsefullt sätt hur hon kämpat för att hitta den under flera års tid, utan att lyckas. Saga har gått igenom otaliga dödsbon och bläddrat igenom varenda bok som lämnats in till loppisen. Utifall någon bestämt sig för att gömma boken på ett ställe där man aldrig skulle leta efter den. I en annan bok. Men nu börjar hon ge upp och är rädd att boken har gått förlorad.
Trots att samtalet med Saga är olidligt spännande, så märker Casper till slut hur hans ögonlock nästan börjar falla igen av sig själva. Vilket inte är så konstigt, eftersom han har en fruktansvärd natt bakom sig och dessutom höll på att drunkna för bara några timmar sedan. Då Saga ser att han försöker kämpa emot ytterligare en gäspning, så reser hon sig plötsligt upp från bordet och säger: Det börjar bli väldigt sent, eller ska jag kanske säga tidigt, och det är dags för mig att gå hem. Du behöver sova. Hon dricker hastigt upp det sista teet i koppen och går med dröjande steg mot dörren. Casper vill protestera och säga att han gärna stannar uppe och pratar hela natten eller att mormor Karins säng är stor nog för båda. Men som vanligt numera kommer inte ett ord över hans läppar. Här på ön tycks han ha blivit både trög och stum, men han antar att det är Sagas närvaro som gör det. Det är någonting med hennes sätt som får honom att tappa fattningen. Han är inte van vid att umgås med människor som är så raka och oförfinade i sättet.
På universitetet känner alla till hans lysande meriter och skulle aldrig drömma om att kalla honom trög eller sucka åt att han inte hänger med i tankesprången. Saga gick ut hårt på den fronten redan från början och sedan dess har han försökt återupprätta sin värdighet. Men han får skylla sig själv, för han kom faktiskt till ön som en inkräktare och hotade att avslöja en urgammal hemlighet. Allt det där tycks helt obegripligt nu. Nu skulle han aldrig drömma om att avslöja öns hemlighet och inte heller om att ta med en vattenande till universitetet. Det är två skilda världar, som inte har med varandra att göra. Han hoppas att Saga kan förlåta honom för det en vacker dag.
De senaste timmarnas händelser har svetsat dem samman på ett sätt som inte borde vara möjligt på så kort tid. Det känns som om de har känt varandra länge och inte bara några få timmar. Casper längtar redan efter att få hjälpa Saga med sökandet efter den försvunna boken. Han känner på sig att boken är viktig. Inte bara för Saga, utan kanske också för honom själv och hans egen forskning? Saga är framme vid dörren nu, men han vill verkligen inte att hon ska gå. Hon stannar upp i dörren ett ögonblick och ser på honom, nästan vädjande, innan hon vänder sig om och går. Han vill be henne stanna, men höjer bara handen till en vinkning och säger hejdå. Sedan är hon borta.
Jag är glad att vi kan stötta dig lite nu när du har det så svårt. Skickar styrkekramar till dig! 
Och ja, du kan nog ha rätt om boken!
